Spiritualism

Spiritualismens födelsedag - 31 mars

2008-03-31 22:58 #0 av: LottaU

Om händelserna som inledde den moderna spiritualismen 31 mars, 1848

Av Rev. Simeon Stefanidakis

Händelserna hos familjen Fox i Hydesville, New York, USA anses vara de som startade den moderna spiritualistiska rörelsen.
Här kommer berättelsen om personerna inblandade och händelserna som ägde rum den ödesdigra kvällen 31 mars, 1848.

Hydesville var en liten by några mil utanför Rochester, New York. Den 11 december 1847 flyttade John Fox tillsammans med sin fru Margaret och deras två döttrar, Kate och Margaretta in i det numera berömda huset. Huset hade ett rykte om sig att vara hemsökt, man hade tidigare vid ett flertal tillfällen hört oförklarliga knackningar, bankanden och annat oljud.
Faktum var att den tidigare hyresgästen, Michael Weakman, hade flyttat ifrån huset just på grund av alla oljud.

Ungefär i mitten av mars 1848 började familjen Fox att störas av konstiga ljud och aktiviteter. Barnen var så upprörda över det som hände att de vägrade att sova själva utan sov med föräldrarna. Oljuden var så höga att till och med sängarna skakade. Man gjorde en mängd fruktlösa försök att finna källan till ljuden, utan framgång.
Men till sist, den 31 mars skrev Kate Fox historia. Hon utmanade den mystiska osynliga kraften att upprepa hennes fingerknäppningar.

För att ge dig en mer personlig känsla för vad som ägde rum den här kvällen, den 31 mars 1848 återges här en av fru Fox den 4 april samma år, underskriven redogörelse:

"Första kvällen vi hörde oljuden steg vi alla upp ur sängarna, tände ljus, och sökte igenom hela huset, hela tiden hörandes ljuden, utan att vi kunde begripa vad det var som lät. Även om ljudet då inte var så högt knarrade det i alla möbler, till och med sängarna. Vi kände till och med knarrandet i golvet när vi stod på det. Och så fortsatte det ända tills vi somnade runt midnatt. Kvällen den 30 mars stördes vi hela tiden, ljud hördes i hela huset från alla håll och kanter. Min man ställde sig utanför dörren och jag stod på insidan av samma dörr men ändå hördes knackningar inifrån dörren mellan oss. Vi hörde fotsteg i trappan, vi kunde slappna av överhuvudtaget och insåg att det måste vara någon olycklig ande som spökade.
Jag hade hört talas om sådant men aldrig själ tidigare varit med om något som inte gick att förklara.

Fredag kväll, den 31 mars, bestämde vi oss för att gå till sängs tidigt och inte låta oss störas utan försöka att få sova ordentligt. Min var här vid alla tillfällen, hörde oljuden och hjälpte till i sökandena. Vi gick och lade oss väldigt tidigt på kvällen; det hade knappt börjat mörkna. Jag var så påverkad av sömnbristen att jag kände mig nästan sjuk. Min man hade ännu inte lagt sig när vi hörde de första ljuden den här kvällen. Det var precis som tidigare, samma oljud började, igen. Barnen, som sov i samma rum men i en egen säng, hörde knackningarna och försökte härma ljuden genom att knäppa med fingrarna."

"Mitt yngsta barn, Cathie, sade: ‘Mr Splitfoot, gör som jag gör' och så klappade hon sina händer. Ljuden följde hennes och gjorde precis samma antal knackningar. När hon slutade, stannade ljuden av för en kort stund. Sedan sa Margaretta: 'Gör efter mig. Räkna till ett, två, tre, fyra' medan hon samtidigt klappade lika många gånger; och knackningarna härmade henne! Hon var rädd för att göra så igen.
Sen sade Cathie till henne på barns vis: ‘ Åh, mamma, jag vet vad det är. I morgon är det första april och någon försöker busa med oss'"

"Då tänkte jag att jag skulle genomföra ett test som ingen annan än vi kunde svara på. Jag bad att få svar på hur gamla var och en av mina barn var. Genast kom svaret, korrekt, med en kort paus mellan barnen. Sedan en längre paus, tre knackningar, lika många år som minsta barnet varit när det dött."

"Då frågade jag: ‘Är du en människa som svarar på mina frågor? Inget svar. Jag frågade: 'Är du en ande? I så fall, knacka två gånger' Genast kom svaret, två knackningar. Jag frågade: 'Om det är en skadad ande, knacka två gånger' Nu knackande det så högt att huset skakade. Jag frågade: 'Skadades du här i huset?'
Återigen två knackningar. På frågan *'Lever personen som gjorde dig illa' svarades ännu en gång med två knackningar. Genom samma metod fick jag reda på att den jag talade med var en man, 31 år gammal, han hade mördats här i huset och hans kvarlevor var begravda i källaren; hans familj bestod av fru och fem barn, två söner och tre döttrar, alla levde när han dog, men att hans fru senare också hade dött. Jag frågade: 'Om jag hämtar hit några grannar, fortsätter du knacka så de också kan höra dig?' Anden knackade bekräftande."

"Min make gick iväg och hämtade fru Redfield, vår närmsta granne och en öppen och frispråkig människa. Våra flickor satt som klistrade vid varandra i sängen och skakade av rädsla. För egen del var jag lika lugn då som jag är just nu. Fru Redfield kom över genast (det var ungefär vid halvåttatiden), och kanske hon trodde att det var något lustigt upptåg i sikte. Men när hon såg barnen bleka av skräck, och nästan mållösa, häpnade hon och förstod att något allvarligt var å färde. Jag frågade anden några frågor åt henne och han svarade på samma sätt som tidigare, han uppgav hennes ålder, korrekt. Då hämtade hon sin make och samma frågor ställdes och besvarades."

"Sedan hämtade herr Redfield hit herr Duesler med fru och flera andra. Herr Duesler hämtade sedan i sin tur hit makarna Hyde och Jewell. Herr Duesler ställde många frågor och fick svar på samtliga. Jag namngav alla grannar och frågade om det var någon av dem som skadat anden men fick inget svar. Då frågade herr Duesler: 'Blev du mördad?' JA 'Kan mördaren ställas inför rätta?' INGET SVAR
'Kan han straffas av lagen?' INGET SVAR 'Om mördaren inte kan straffas av lagen´, knacka då' och fick då tydliga knackningar igen.
På samma sätt frågade herr Duesler att anden mördats i det östra sovrummet för 5 år sedan av herr _______ en tisdagskväll runt klockan tolv; att han mördats med en slaktkniv genom att få halsen avskuren; att kroppen förts ner till källaren; att den inte begravdes förrän dagen därpå; att den begravdes 10 fot ner i marken. Det fastställdes också att han mördades för pengars skull."

Genom frågor kom man fram till att han mördats för femhundra dollars.

"Man hämtade in fler människor från området och alla hörde de samma frågor och samma svar. Många stannade i huset hela natten. Jag och barnen lämnade huset, min make stannade kvar med herr Redfield. På lördagen var huset fullt av folk, inget hördes på hela dagen, men på kvällen satte det igång igen. Det sägs att det var så många som trehundra personer i och kring huset den dagen. Också på söndagen hördes ljuden av alla som var där."

"På lördag kväll, den 1 april, började man gräva i källaren, man grävde och grävde utan resultat, till slut gav man upp. Ljudet hördes inte på söndagskvällen. Mina släktingar sov i rummet den här natten."

"Sedan hörde jag inget förrän igår igen. På förmiddagen igår började vi med frågor och svar och också idag har jag hört knackningarna."

"Jag är ingen person som tror på spökerier eller det övernaturliga. Jag är ledsen över all uppmärksamhet detta fått. Det har givit mig och hela min familj problem.
Det var ingen vidare tur att vi bosatte oss här just nu, men samtidigt vill jag att sanningen skall komma fram och att min sanna redogörelse för det inträffade skall nedtecknas. Jag kan inte förklara dessa oljud; allt jag vet är att de hörts konstant, även idag, tisdag morgon den 4 april. Mina barn hör dem också."

"Jag intygar att ovanstående yttrande har lästs upp för mig och att det är sant som där står; och om så krävs är jag villig att gå ed på det."

(Underskrivet) MARGARET FOX, April 11, 1848.

Efter ytterligare undersökningar visade det sig att andens namn var Charles B. Rosna, att han arbetat som gårdfarihandlare och bott i huset fem år före händelserna.

Grävandet fortsatte inte förrän till sommaren och då fann man först plankor och sedan hår och ben. Men det var först 56 år senare som ett senare fynd gjordes som bevisade bortom alla tvivel att någon verkligen blivit begravd i familjen Fox källare.

Följande stod att läsa i Boston Journal (en icke-spiritualistisk tidning)
den 23 november 1904:

"Rochester, N.Y., Nov. 22nd, 1904: Skelettet efter den man som antas ha orsakat knackningarna som först hördes av systrarna Fox 1848 har nu hittats i väggarna i huset och lyfter nu bort det tvivel som funnits kring historien om andekommunikation."

"Systrarna Fox påstod att de lärde sig att kommunicera med anden från en man som berättade för dem att han mördats och begravts i källaren. Upprepade utgrävningar misslyckades med att finna kroppen som skulle bevisa deras historia."

"Upptäckten gjordes av skolbarn som lekte i källaren till huset i Hydesville som går under benämningen 'Spökhuset'. William H. Hyde, en respekterad invånare, som äger huset, undersökte saken och fann ett nästan helt skelett mellan tegelväggen och marken, otvivelaktigt var detta gårdfarihandlaren som påstod sig ha mördats i det östra sovrummet och vars kropp gömts i källaren."

"Herr Hyde har informerat släktingar till systrarna Fox, och ett meddelande kommer att sändas till National Order of Spiritualists, där många har gjort pilgrimsresor till det som blivit känt som ‘Spökhuset'. Fynden stämmer väl överens med den svurna redogörelse som lämnats av Margaret Fox den 11 april 1848."

Detta är de händelser som ägde rum hos familjen Fox på kvällen den 31 mars 1848.
Ändå är det början på historien. Låt oss kort titta på vad som skedde senare.

Fru Fox hår blev vitt efter händelserna. Kate flyttade till sin brors hus i Auburn, New York, medan Margaret flyttade till sin syster Leah's hus i Rochester. Knackningar startade på bägge dessa ställen, vilket indikerade att det var systrarnas energi som behövdes för att andar skulle kunna manifestera sig. Särskilt i Leah's hus var det våldsamma knackningar.

De våldsamma knackningarna och oljuden fortsatte i Leah's hus tills en vän vid namn Isaac Post drog sig till minnes att flickorna bror, David, en gång hade kommunicerat med andarna i Hydesville genom att använda alfabetet. Som ett experiment gjorde de om försöket i Leah's hus och här är resultat:

"Kära vänner, ni måste meddela denna sanning till världen. Det här är början på en ny tid, ni skall inte längre dölja den. När ni gör er plikt kommer Gud skydda er och goda andar kommer vaka över er".

Från och med då blev kommunikationen mer lugn och sansad, genom att få fram meddelandet löstes andens frustration upp och en jämn och balanserad kommunikation kunde påbörjas. Tänk dig själv vilken lättnad att efter en lång tid försökt att få fram ett meddelande till någon, utan framgång, och sedan lyckas. Detta är precis det som anden upplevde.

Sedan dess är 31 mars spiritualismens födelsedag.

Översatt av Andreas Hindström, Sveriges Spiritualistiska Kyrka

Hämtat från First Spiritual Temple, USA.

Andreas Hindström

Spiritualist Minister I.C.S

 

 

--------------------------------------

Själavård/Sveriges Spiritualistiska Kyrka Gruvgatan 19 421 30 VÄSTRA FRÖLUNDA Tel: 031-130790 Mob: 0702-14 90 30 http://www.sjalavard.se :: www.sveriges-spiritualistiska-kyrka.se

 

Av: LottaU

Datum för publicering

  • 2008-03-31
Anmäl
2008-05-01 23:45 #1 av: tommytoe

Intressant läsning. Tack!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.