2007-10-31 00:34 #0 av: LottaU

Här kommer fortsättning på Grekisk Mytologi del 4...

Olympiska gudar och gudinnor

Zeus - se del 1

Hera - se del 1

Poseidon - se del 1

Ares - se del 1

Hermes - se del 1

Hefaistos - se del 1

Afrodite - se del 1

Athena  - se del 1

Apollon - se del 1

Artemis - se del 1

Hestia - se del 1

Demeter - se del 1

Dionysos - se del 1

Hades - se del 1


Vattnets gudar

Poseidon - se del 1

Okeanos - Okeanos var i grekisk mytologi en av titanerna, gud över det hav som omgav jorden. Son till Gaia och Uranos.


Han var gift med sin syster Tethys som han hade tusentals barn med. Han var far till flodgudarna Asopos, Alpheios, Asterion, Grenikos, Termessos, Inakhos, Amnisos/Kairatos, Neilos, Khremetes, Anigros, Askanios, Hydaspes, Axios, Brykhon, Maiandros, Erasinos, Sperkheios och Symaithos samt till 3000 najaddöttrar kallade okeaniderna som hette bl.a: Asterope, Dione, Doris, Metis, Peitho, Ladon, Eurynome, Peneos, Kelouse/Pero och Elektre.

Han kan även vara far till Rhode, Amfitrite, Boroe, Ankhirhoe och Myrtoessa.

 

Najader - I grekisk mytologi är najaderna (grekiska: ν?ειν, "flöda", "strömma") färskvattensnymfer som styr över floder, bäckar, strömmar, källor, brunnar, kärr, dammar och sjöar.

Deras systrar okeaniderna härskade över haven och nereiderna över Medelhavet.

Nereider - Nereiderna var en grupp havsnymfer i den grekiska mytologin som fick sitt namn från sin gemensamma fader Nereus. Deras moder var oceanen Doris. Nereiderna förknippades särskilt med Medelhavet.

Nereidernas namn liksom deras antal kan variera. Vanligen uppges de vara femtio men till exempel nedan namnges femtioen nereider. Var och en av nereiderna var associerade med någon av havets olika aspekter. Tillsammans utgjorde de havsguden Poseidons hov och var alltid hjälpsamma mot sjömän som som hamnat i nöd. I den hellenistiska konsten framträder de som vågor som återspeglar havets rytm och skönhet. Glauce och Galene var ansvariga för havets skimrade vid lugnt vatten. Halie och Thoe ansvarade för vågornas fantasirika spel. Nisaea (Nesaie) och Actaea (Aktaie) kontrollerade de våldsamma bränningarna vid östränder. Ferusa (Pherusa) och Dynamene skötte svallandet och brusandet av de stora vågorna. Pasithea, Erato och Eunice (Euneike) tog hand om de fascinerande tidsvågorna.

Nereiderna var inte nödvändigtvis fridfulla och passiva varelser. Precis som de olympiska gudinnorna så kunde de vara hämndlystna när de blev förargade. Ett exempel på deras hämnd var när Cassiopeia drottning av Etiopien skröt med att hennes dotter Andromedas skönhet överglänste nereidernas. Nereiderna i sin tur krävde vedergällning, så Andromeda skulle offras till ett sjömonster. Hon blev dock räddad av hjälten Perseus som hon senare gifte sig med.


Lista över nereider
Amfitrite (Poseidons hustru), Agaue, Actaea, Autonoe, Alimede
Cymothoe, Cymodoce, Cymatolege, Cymo
Doris (samma namn som sin mor), Doto, Dynamene
Eucrante, Eudora, Erato, Eunice, Euagore, Eupompe, Eione, Euarne, Eulimene
Galene, Glauce, Galatea, Glauconome
Halie, Hippothoe, Hipponoe
Leagore, Lysianassa, Laomedea
Melite, Menippe
Nisaea, Neso, Nemertes
Pasithea, Proto, Pherusa, Protomedes, Panopea, Ploto, Panopea, Pontoporea, Polynoe, Psamathe, Pronoe
Sao, Speo
Thoe, Thetis (hustru till Peleus och mor till Akilles), Themisto

 

Nereus - Nereus var en havsgud i grekisk mytologi, far till havsnymfen Thetis.

Nereus beskrivs som ärevördig och i stånd till att uttala profetior.

 

Thetis och Peleus. Attisk rödfigurig kylix från cirka 490 f.Kr.
Thetis och Peleus. Attisk rödfigurig kylix från cirka 490 f.Kr.

 

Thetis - Thetis var en havsnymf i grekisk mytologi. Mor till Akilles.

Vid Thetis bröllop rullade tvistens gudinna Eris in ett äpple med inskriptionen "Till den vackraste". Tvisten som uppstod bland de församlade gudinnorna ledde till det Trojanska kriget. Thetis försökte hindra sin son från att delta i kriget eftersom hon visste att han var dömd att aldrig återvända från det. Akilles trotsade sin mor och innan han dog blev han den störste grekiske hjälten.

 

Galatea - Galatea (grekiska: Galateia, "hon som var mjölkvit") är en havsnymf i grekisk mytologi. En av nereiderna.

Galatea älskade den sicilianske herden Acis och åtråddes själv av cyklopen Polyfemos. Rasande av svartsjuka dödar Polyfemos Acis med ett stenblock varpå Galatea, utom sig av sorg förvandlar Acis blod till floden Acis på Sicilien, möjligen dagens Fiume Freddo ("den kalla floden").

Berättelsen om Galatea har uttolkats av många författare och konstnärer under ett par tusen år. Se till exempel Ovidius, Rafael, Händel och Haydn.

 

Tritoner  - Tritoner var i grekisk mytologi varelser som var till hälften människor och till hälften fiskar, de flesta barn till Poseidon. Den mest framträdande tritonen var Poseidons och Amfitrites son Triton.

 

Triton - Triton var i grekisk mytologi son till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite. Triton var hälften människa och hälften fisk (till överkroppen en man med en fena från midjan).

Triton styrde vågorna genom att blåsa i sitt avlånga snäckskal. Ljudet som kom ur snäckskalet var öronbedövande och hjälpte ofta till att skrämma jättar på flykten.

I Disneys film Den lilla sjöjungfrun låter filmskaparna Triton vara far till huvudpersonen i Hans Christian Andersens berömda saga med samma namn.

 

Proteus - Proteus var ett havsväsen inom den grekiska mytologin. Han bebodde ön Faros där han vaktade Amfitrites hjordar. Proteus hade siareförmåga som han endast kunde bruka genom list. Han var herde till Poseidons hjord av sälar och expert på att byta skepnad.

 

----------------------------------------------

----------------------------------------------



Jordens gudar och gudinnor


Dionysos
Dionysos
Dionysos - se del 1

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Dionysos - se del 1

 

Satyrer - I grekisk mytologi är satyrerna (grekiska: satyroi) manliga naturväsen, hälften människor, hälften djur, som hemsöker skogar och berg som följeslagare till Pan och framför allt Dionysos. Deras kvinnliga motsvarigheter är menaderna. Satyrerna har små utväxter i pannan som på en get skulle kallas horn. På vaser från Attika framträder de som kraftigt byggda med platt näsa, stora spetsiga öron, långt lockigt hår, helskägg och med svansar som hos hästen eller geten.

Satyrerna omtalas aldrig av Homeros, men Hesiodos omnämner dem som bröder till bergnymferna och kureterna och kallar dem lättjefulla och värdelösa. De är starkt bundna till kulten kring Dionysos.

 

Silener - Silener är väsen i grekisk mytologi som avbildas med hästöron och hästsvans och förekommer inom kulten av Dionysos. De förväxlas ofta med satyrer. Besläktade med nymfer och kentaurer.

Silener har ofta personifierats under namnet Silenos.

 

 

Silenus - Silenus var den äldsta satyren i den grekiska mytologin. Superiet och fylleriets gud. Han var Dionysos lärare.

Silenus förekommer även i myten om kung Midas där han blir så väl mottagen av kungen att han beslutar sig för att uppfylla en av hans önskningar. Midas önskade att allt han rörde vid skulle bli till guld.


 

Menader - I grekisk mytologi var backanter (grekiska: bacchantes), menader (mainomai, "bli rasande"), thyiader eller bassarider (bassaridai) kvinnliga tillbedjare till Bacchus/Dionysos. De var kända som vilda och galna kvinnor som det inte gick att resonera med. Under kulten dansade de på ett mycket frigjort sätt i total samklang med de mest primitiva naturkrafterna.

Mysterierna kring guden Bacchus försatte dessa kvinnor i extatisk besatthet; de gav efter för ursinnigt våld, blodutgjutelse, sex, berusning och självvåld. De avbildades antingen nakna eller iförda hjortskinn, kransar av murgröna eller pinje och bärande thyrsosstavar.

 

 

Nymfer - se ovanstående text

 

Pan - Pan var i grekisk mytologi en gud som associerades med skogar, fält, herdar och deras hjordar.

Ursprungligen var Pan en lokal naturgud i Arkadien på Peloponnesos men eftersom hans namn råkar betyda "allt" på grekiska fick hans kult spridning över hela Grekland.

Pan brukar gestaltas som en man med lurviga ben och bockfötter. Han sägs fördriva tiden i skogen med att spela på sin flöjt och injaga skräck i människor han möter.

Enligt myten skall Pan ha förälskat sig i nymfen Syrinx och förföljt henne. För att undkomma Pan förvandlade sig Syrinx till vass. För att vinna Syrinx skar Pan av vasstråna och band dem till en flerpipig flöjt - panflöjten. Därigenom erövrade Pan henne, och han spelade ofta på henne.

I en annan historia anordnas en musiktävling mellan Pan och Apollon. Kung Midas utses till domare. Till Apollons förtret koras Pan som segrare. Apollon ordnar så att kung Midas får åsneöron, som hämnd.

Pans hustru hette Aix och var antingen en nymf eller en get.

Pan hade ett flertal barn tillsammans med olika nymfer. Tillsammans med Ismenis hade han sonen Krenaios och med nymfen Eupheme fick han sonen Krotos.

 

Demeter - se del 1



Underjordens gudar
 

Hades
Hades
Hades -

Hades -

 

Hades -

 

Hades -

 

Hades -

 

Hades -

 

Hades -

 

Hades -

 

Hades -

 

Hades - se del 1

 

Persefone - Persefone, även kallad en Kore (Kouros för man, arkaisk tid) var en gudinna i grekisk mytologi, dotter till Demeter och Zeus.

Persefone bortfördes av Hades, härskare i underjorden, som senare kom att bli hennes make. Detta vållade hennes moder Demeter stor sorg. Modern vägrade då att dela med sig av sin växtkraft och hela världen blev ofruktbar. Då ingrep Zeus och lät Persefone återvända till sin mor nio månader per år vilket gav upphov till årstidsväxlingarna. För att besluta hur många månader hon skulle vara på vardera stället fick hon bita i ett granatäpple och antalet kärnor hon åt bestämde antalet månader hon skulle tillbringa i underjorden.

Persefone återfinnes även i romersk mytologi men då under namnet Proserpina.

 

Tartaros - Tartaros var, i den grekiska mytologin, dels en titan, dels en plats i underjordens dödsrike. Tartaros bestod av en stor äng med liljor, dit alla de döda färdades, och floden Styx över till den. Tartaros väktare var Kerberos, en stor hund med tre huvuden och ormar istället för hår. Härskaren över Tartaros var Hades.

 

 

Karon - Charon, Karon (Charun på etruskiska) var i grekisk mytologi och romersk mytologi) underjordens odödlige färjkarl som förde de dödas själar över floden Acheron (Styx) till dödsriket Hades. Charon framställs på grekiska vaser (kraterer) som en gammal skäggig man med mössa, arbetsmantel, fotsida stövlar av lack och stav samt stående i båtens för. Som ersättning för överfarten krävde han ett mynt (en obol), ett litet silvermynt som lades under den avlidnes tunga. De som inte fått en ordentlig begravning, måste irra som skuggor vid flodens strand. Att en levande fick passera Acheron förekom sällan; som straff för att han låtit Herakles slippa över hölls Charon fjättrad under ett år. Charonmyten var okänd för Homeros och Hesiodos. Den fanns däremot hos etruskerna, där Charu(n) uppfattades som en hemsk demon med hammare. I nygrekernas mytiska sägner framträder Charontas eller Charos såsom representant för döden och underjorden överhuvudtaget.

 

 

Kerberos - Kerberos var i grekisk mytologi den trehövdade hund som vaktade ingången till Hades. Det finns olika versioner om Kerberos svans - vissa säger att det var en draksvans och andra att svansen var en orm.

När de dödas själar närmar sig för att komma in och få sina domar spänner Kerberos sina kedjor och blottar sina hemska tänder för att skrämma dem. Bara själarna från de som begravts ordentligt kommer förbi. (Denna problematik belyses i tragedin Antigone.)

Närvaron av detta monster sägs vara en hemsk påminnelse om att när man väl kommit in, så kan man aldrig någonsin komma tillbaka till de levandes värld.

Det var en av Herakles uppgifter att föra Kerberos upp till de levandes värld.

 

 

Erinyer - Erinyer (grek. Erinyes), hämndgudinnor i grekisk mytologi, av romarna kallade furier.

Erinyerna tänktes förfölja och straffa dem som begått brott mot sin egen släkt. Eufemistiskt kallades erinyerna för eumenider, "de välsinnade". De kallades också semnai theai, vilket betyder "ärevördiga gudinnor". Enligt Aischylos tragedi Eumeniderna fick de detta namn sedan de slutit fred med Orestes. Erinyernas grekiska namn var Alekto ("Den oeftergivliga"), Megaira ("Den avundsamma") och Tisifone ("Mordhämnerskan"). De sades ha uppstått ur Uranos blod. De avbildades med vingar, ormar som hårslingor och med facklor och piskor i händerna. De har sin motsats i gracerna.

 

 

Charon framställd av Gustave Doré
Charon framställd av Gustave Doré

 

Harpyjor - Harpyjor är i grekisk mytologi mytiska andeväsen eller vindandar. De är ursprungligen framställda som bevingade kvinnor, senare rovfåglar med kvinnohuvud.

Åt en av dem (med hästgestalt) ger Homeros namnet Podarge (den snabbfotade). Hos Hesiodos är antalet bestämt till två med namnen Aëllo (stormvind) och Okypete (den snabbflygande). Senare grekiska skalder har givit dem andra namn, och hos Vergilius heter den förnämsta av dem Celæno (grek. Kelainó). De är döttrar av Thaumas och Elektra, systrar till Iris, bevingade och snabbare än vinden. Personer, som spårlöst försvunnit, sades vara bortrövade av harpyjorna. Sedermera övergick de till ett slags ondskefulla straffgudomligheter och fick en gestalt som motsvarade detta. Det berömda gravmonumentet vid Xanthos i Lykien återger flera bilder (numera i British museum) av harpyjor i färd med att bortröva människor.

I argonautsagan uppträder de som den blinde trakiske konungen Fineus' plågoandar, vilka rövar bort och smutsar ned hans mat, till dess de slutligen förjagas av de bevingade Boreassönerna Kalaïs och Zetes.

 


Titaner
Okeanos - Okeanos var i grekisk mytologi en av titanerna, gud över det hav som omgav jorden. Son till Gaia och Uranos.

Okeanos var i grekisk mytologi en av titanerna, gud över det hav som omgav jorden. Son till Gaia och Uranos.

Okeanos var i grekisk mytologi en av titanerna, gud över det hav som omgav jorden. Son till Gaia och Uranos.

Han var gift med sin syster Tethys som han hade tusentals barn med. Han var far till flodgudarna Asopos, Alpheios, Asterion, Grenikos, Termessos, Inakhos, Amnisos/Kairatos, Neilos, Khremetes, Anigros, Askanios, Hydaspes, Axios, Brykhon, Maiandros, Erasinos, Sperkheios och Symaithos samt till 3000 najaddöttrar kallade okeaniderna som hette bl.a: Asterope, Dione, Doris, Metis, Peitho, Ladon, Eurynome, Peneos, Kelouse/Pero och Elektre.

Han kan även vara far till Rhode, Amfitrite, Boroe, Ankhirhoe och Myrtoessa.

 

Koios - Koios var i grekisk mytologi en av Titanerna, far till Leto och morfar till Apollon och Artemis.

Krios - Krios var sonen till Uranos, himlen, och Gaia, jorden. Hans syskon var många, men titanerna Koios, Theia, Hyperion, Thetys, Iapetos, Mnemosyne, Phoebe, Kronos, Rhea, Themis och Oceanos var några av dem. Krios var gift med Eurybia som var dotter till Pontus och Gaia, alltså var hon en halvsyster till honom. De fick sonen Pallas tillsammans. Pallas blev senare maken till Styx, en gudinna som representerade floden med samma namn. Krios och Eurybia fick även sönerna Perses och Astraeus tillsammans. Krios blev dömd till att leva i Tartarus tillsammans med sina syskon.

 

Kerberos framställd av William Blake
Kerberos framställd av William Blake

 

Hyperion - Hyperion var en tidig solgud i grekisk mytologi, son till Uranos och Gaia, far till Helios.

Hyperions gestalt sammanfaller delvis med Helios' och man tror därför att han är en gud från äldre tider.

 

Iapetos - Iapetos, titan inom grekisk mytologi. Son till Uranus och Gaia. Iapetos förenade sig med okeaniden Klymene som var dotter till Okeanos och Thetys. Tillsammans fick de Atlas, Meniotios, Prometheus och Epimetheus.

 

Kronos - Kronos var i grekisk mytologi den yngste av de ursprungliga gudarna, Titanerna. Han var son till Uranos (som han dödade med en lie) och Gaia. Make till Rhea med vilken han fick döttrarna Hera, Demeter och Hestia samt sönerna Hades, Poseidon och värdsaltets härskare Zeus.

Kronos var den som angav det evinnerliga tema av fejder och skulder som löper genom hela den grekiska mytologin genom att han kastrerade sin far för att tränga undan honom från makten.

Kronos associerades även med det grekiska ordet för tid - Chronos - men det var först under senare tid som antiken kom att i honom se personifikationen av tiden och evigheten. Benämns av Homeros som "den listige". Kronos är tidens och åkerbrukets gud och avbildas oftast med en skära.

 

 

Koios - Koios var i grekisk mytologi en av Titanerna, far till Leto och morfar till Apollon och Artemis

Phoebe - Phoebe var dotter till Uranos, himlen, och Gaia, jorden. Hennes syskon var många, men titanerna Okeanos, Krios, Theia, Hyperion, Iapetos, Rhea, Mnemosyne, Koios, Kronos, Themis och Tethys var några av dem. Phoebe, också kallad Foibe, gifte sig med sin bror Koios, och fick döttrarna Leto och Asteria med honom. Phoebe blev mormor till Apollo, Artemis och Hekate, de barn som hennes döttrar födde. Foibe är titanernas "mångudinna" och identifierades med månen. Hon bestämdes att ansvara för månens kraft tillsammans med titanen Atlas. Hennes namn betyder "ljus".

 

Harpyja. Gravyr av Matthius Merian 1660
Harpyja. Gravyr av Matthius Merian 1660

 

Tethys - Thetys var en av de tolv titan i grekisk mytologi. Hon var dotter till Gaia ("Jorden") och Uranos ("Himlen").

Hon var gift med sin bror Okeanos som hon fick tusentals barn med. Hon var bland annat mor till flodgudarna Asopos, Alpheios, Asterion, Grenikos, Termessos, Inakhos, Amnisos/Kairatos, Neilos, Khremetes, Anigros, Askanios, Hydaspes, Axios, Brykhon, Maiandros, Erasinos, Sperkheios och Symaithos samt till 3000 najaddöttrar kallade okeaniderna som hette bl.a: Asterope, Dione, Doris, Metis, Peitho, Ladon, Eurynome, Peneos, Kelouse/Pero och Elektre. Hon kan även vara mor till Rhode, Amfitrite och Boroe.

Under kriget mot titanerna var Thetys fostermor till Rhea.

Får ej sammanblandas med Thetis.

 

Theia - Theia var i grekisk mytologi gift med Hyperion och födde Helios, Selene och Eos. Hon var dotter till Gaia och Uranos. Hon är ibland även omnämnd som guldets gudinna.

 

Rhea - Rhea (Rea) är i grekisk mytologi dotter till Uranos och Gaia, moder till Zeus och både maka och syster till Kronos.

Rhea födde sin son i en grotta på Kreta i största hemlighet eftersom hon mycket väl kände till sin makes vana att äta upp sina barn. Hon räddade också livet på flera av sina andra barn genom att övertala sin make Kronos att kräkas några av dem han svalde. Dessa blev sedan bundsförvanter i Zeus krig mot fadern.

Rhea har även identifierats med den minoiska modersgudinna som blivit känd genom de statyetter av barbröstade hovdamer med ormar i händerna som hittats på Knossos.

 

Mnemosyne - Mnemosyne ("minne") var i grekisk mytologi hustru till Zeus och moder till muserna

Themis - Themis ("överenskommelse" eller "lag") var i grekisk mytologi guden Zeus' första hustru och moder till ödesgudinnorna, Horerna, och årstiderna. Motsvaras i romersk mytologi av Justitia.

 

Atlas - Atlas var i grekisk mytologi en av titanerna, de första gudarna.

Jätten Atlas ledde titanernas kamp mot de nya gudarna på Olympen. Efter nederlaget bestraffades han med uppgiften att bära himlen på sina axlar. Han fick dock sin lindring när han bad Hjälten Perseus att förstena honom med gorgonen Medusas avhuggna huvud så att han blev till sten. Det var så Atlasbergen skapades.

Gestalten Atlas brukar betraktas som en poetisk omskrivning för principen att bergen bär himlen. Traditionellt har Atlasbergen i nordvästra Afrika sagts vara den plats där Atlas bär upp himlvalvet.

 

Prometheus - Prometheus var en titan i grekisk mytologi. Namnet betyder "den som tänker före". Bror till Epimetheus, "den som tänker efter" (dvs den omdömeslöse).


Prometheus beskrivs som intelligent och till och med slug och från första början stod han i opposition till de högsta gudarna med Zeus i spetsen. Brodern Epimetheus var ansvarig för att ge positiva egenskaper åt varje djur. När det blev människans tur fanns det inget kvar att ge henne. Prometheus tyckte då att människan var överlägsen alla andra djur och beslöt att ge henne en gåva som inget annat djur hade. Han beslöt därför att stjäla elden från gudarna och ge den till människorna. För detta tilltag blev han bestraffad genom att bindas vid en klippa där en örn ständigt hackade ut hans lever som dock ständigt växte ut igen. Enligt myten om Herakles, då denne skulle hämta de gyllene äpplena, sköt han med sin pil ned örnen och befriade Prometheus från hans fjättrar.

Grekerna brukade räkna Prometheus förbrytelse som ursprunget till all konst och all vetenskap.

 

Epimetheus - Epimetheus ("den som tänkte efteråt", "efterklok") var en titan i grekisk mytologi, bror till Prometheus och den som tog emot kvinnan Pandora som gåva från Zeus.

Menoethius

 

Harpyja. Gravyr av Matthius Merian 1660
Rhea

Giganter

 


Athos 

 

Alkyonios - Alkyonios var en av den grekiska mytologins giganter.

Alkyonios är mest känd för att ha stulit Helios boskap. Han besegrades på det flegreiska fältet.


 

Echion - Echion är i den grekiska mytologin tre olika personer:

  • * benämns "ormmannen".
  • draktandsfödd av Kadmos.
  • bror till Ktonios, Pelor, Hypenor och Udanios.
    gift med Agave
  • far till Pentheus
  • dödades av Agave vid en orgie.
  • En av giganterna.
  • En av argonauterna, son till Hermes.


Enkelados - Enkelados var en av den grekiska mytologins giganter.

  • son till Gaia och Tartaros.
  • dödades av Pallas Athena genom att hon slängde Sicilien på honom.
  • begravdes under Etna.

 

Klytias

 

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------



Övriga gudar
 

Achelous. Romersk mosaik.
Achelous. Romersk mosaik.
Achelous -

Achelous

 

Achelous

 

Achelous

 

Achelous

 

Achelous

 

Achelous

 

Achelous

 

Achelous

 

Achelous Achelous var i grekisk mytologi en vatten- och flodgud som personifierade floden med samma namn. Ur honom flödade alla andra vatten, floder och källor.[1] Han var son till Okeanos och Tethys och far till Dirke och sirenerna.

 

Achelous var i grekisk mytologi en vatten- och flodgud som personifierade floden med samma namn. Ur honom flödade alla andra vatten, floder och källor.[1] Han var son till Okeanos och Tethys och far till Dirke och sirenerna.

Achelous var i grekisk mytologi en vatten- och flodgud som personifierade floden med samma namn. Ur honom flödade alla andra vatten, floder och källor.[1] Han var son till Okeanos och Tethys och far till Dirke och sirenerna.

Achelous dödades av Herakles efter ett gräl om prinsessan Deianeira. Efter hans död gav Herakles ett av hans horn till en grupp nymfer som förvandlades det till ett ymnighetshorn. Achelous avbildades som en man med tjurhuvud, ibland som en gråhårig man med horn.

Hera - se ovanstående text

Adonis - Adonis är i grekisk mytologi en gud som symboliserade årstidernas växlingar.

Adonis är förmodligen en tillämpning av den syrisk-babyloniska guden Tammuz, ett namn som förmodligen ursprungligen kommer från det semitiska Adonaj, "(min) herre" och alltså var en titel.

Adonis blev dömd till ett halvår på jorden och ett halvår i underjorden. Med sin skönhet lockade han kärleksgudinnan Afrodite och därmed krigsguden Ares svartsjuka. Adonis blev dräpt av Ares förklädd som vildsvin när han var ute på jakt.


Den vackraste av unga män var son till kung Cinyras av Cypern och hans dotter Myrrha. Gudarna förvandlade Myrrha till ett träd, och Adonis föddes ur dess stam. Eftersom han var ett resultat av incest gömdes han i underjorden, och Persefone skötte om honom.

När Afrodite en dag fick se honom blev hon förälskad, och när han dödades under en vildsvinsjakt bad hon Zeus att återuppväcka honom. Zeus gick med på att föra den unga mannen tillbaka till livet, men han måste stanna i dödsriket på vintern och vara med Afrodite på sommaren. På sätt växte plantor och träd på sommaren och dog på vintern. Adoniskulten var den första stora kulten i det antika Grekland. Det har föreslagits att Adonis ver en semitisk gud eftersom hans namn verkar vara en grekisk form av adon - herre. Myten påminner också om den babyloniska berättelsen om guden Tammuz där det istället är Ishtar som sörjer och återuppväcker honom.

Särskilt det antika grekiskorna dyrkade Adonis, och kvinnors klagan kallades ibland Adonisklagan. De så kallade Adonisträd-gårdarna bestod av blomkrukor med frön i som omgav en staty av guden. På sommaren växte fröna till blommor och på vintern vissnade de, vilket symboliserade myten. Detta gjorde också Adonis till en vegetationsgud. På våren hölls adonisfestivaler där vilda glädjefiranden pågick, och på hösten hölls sorgeprocessioner.

 

 

AiolosAiolos - Aiolos (i romersk mytologi kallad Aeolus) var i grekisk mytologi vindarnas gud.

Son till Poseidon och Ame.

Aiolos gifte sig med Eos och fick med henne sönerna Boreas (nordostvinden), Euros (sydostvinden), Notos (sunnanvinden) och Zefyros (västanvinden).

Aiolos släppte vindarna fria efter eget godtycke eller när gudarna bad honom om det. Annars höll han dem fångna på sin flytande ö Lipari. I Odysséen, där Aiolos hade sin mest framträdande roll och hans ö kallades Aeolia, var han vänligt inställd mot Odysseus och hans besättning.

 

 

Boreas - Boreas personifierade nordostvinden, son till Aiolos och Eos och bror till Euros (sydostvinden), Notos (sunnanvinden) och Zefyros (västanvinden). Boreas kidnappade på gudars vis sin kvinna Oreithyia och fick med henne sönerna Kalais och Zetes (de så kallade Boreaderna), samt döttrarna Kleopatra och Chione.


 

Dike

 

Eos - Eos var gryningens gudinna i grekisk mytologi, hennes tårar föll på jorden och bildade daggen. Hon var dotter till titanerna Theia och Hyperion, syster till Selene och Helios. Hon var gift med den temperamentsfulla vindguden Aiolos, tillsammans fick de barnen Boreas, Euros, Notos och Zefyros. Hennes flörtiga personlighet fick Afrodite att anklaga henne för nymfomani. Hennes misstag var att fatta tycke för Ares och straffet blev att hon var tvungen att nöja sig med Tithonus, en vanlig dödlig. De fick två barn tillsammans, Memnon som dödades i det trojanska kriget av Akilles och Emathion som dödades av Herakles. Eos bad Zeus göra hennes nya man odödlig men hon glömde att be om sin mans eviga ungdom, så han blev bara äldre och äldre, dock fattade de andra gudarna empati för Eos och gjorde Tithonus till en cikada. Så medan Eos gråter finns det aldrig brist på morgondagg.

Den romerska motsvarigheten till Eos är Aurora.


 

Eris - Eris (lat. Discordia) var osämjans gudinna i grekisk och romersk mytologi. Namnet betyder "osämja", "tvist" eller "tvedräkt".

Eris var det egentliga upphovet till det trojanska kriget. Under bröllopet mellan Peleus och Thetis rullade hon in ett guldäpple, de så kallade Erisäpplet, med inskriptionen "Κ?ΛΛΙΣΤΗΙ" (vilket uttalas "Kallistä" eller "Kallisti" och betyder "Till den vackraste") bland de församlade gudarna. En dispyt uppstod då mellan gudinnorna Afrodite, Hera och Athena om vem som skulle ha äpplet, varpå gudarnas kung Zeus utsåg den unge människoprinsen Paris av Troja till domare i tvisten. Afrodite lyckades muta till sig äpplet genom att lova bort den sköna Helena, som var hustru till den grekiske kung Menelaos av Sparta. Paris förde sedan Helena med sig hem till Troja, vilket blev upptakten till det långdragna kriget mellan greker och trojaner. Så nog gjorde Eris skäl för sitt namn.

 

Euros - sydostvinden

Hekate - Hekate, gudinna associerad med häxkonst och korsvägar. I grekisk mytologi ursprungligen en av titanerna, de första gudarna. I romersk mytologi kallas hon Trivia, de tre vägarnas gudinna.

Hekate blev sedermera förknippad med Persefone och underjorden men behöll sina förbindelser till månen och dess magiska krafter.

I konsten framställs Hekate som en skräckfigur med tre huvuden: ett hundhuvud, ett ormhuvud och ett hästhuvud, och betjänad av två ylande spökhundar. Vid nymåne hemsöker hon vägskäl där tre vägar möts, och varje huvud ser då åt var sitt håll.


Djur associeradd med Hekate
I modern tro så associeras en groda, en uggla och en korp med Hekate.
Historiskt sett är hunden det djur som är mest associerad med Hekate. Ibland beskrevs hon trehövdad med ett huvud som en hund, ett som en häst och ett som en björn alternativt, hund, orm och lejon. Andra djur som har associerats med henne är: Skorpioner, fladdermöss, åsna.


Hekate i populärkulturen
Hekate finns med i serietidningen Hellboy som en äldre gud. Hon ser ofta ut som en järnjungfrun eller en enorm orm med kvinnlig kropps överdel. Vid ett tillfälle sväljer hon Hellboy hel, vilket nästan dödar honom.

Hekate tillkallas ofta av karaktären Willow i tv-serien Buffy.

Hekate finns med i spelet Age of Mythology: Revenge of the Titans expansion som en gudinna.

Hekate finns med i en chant i några av bandet Inkubus Sukkubus sånger.


Hekate i modern religion
Wiccaner tillber bland annat Hekate. Hon står för magi, måne, visdom, födelse. Hon har tre ansikten: jungfrun, en kvinna i mitten av sitt liv och den äldre visare kvinnan.
Även andra, som exempel gudinnedyrkare eller häxor har med henne i sin tro.

 

Eos utgjutande morgondaggen i stjärnbesådd skrud. Efter antik vasbild.
Eos utgjutande morgondaggen i stjärnbesådd skrud. Efter antik vasbild.

Svärdet i stenen
I T.H. Whites roman Svärdet i stenen, översatt till svenska av Åke Ohlmarks, är Hekate med som domare i duellen mellan Merlyn och Madame Mim.

 

"Merlyn hade Archimedes till sin sekundant och Madame Mim hade korpen till sin, medan Hekate (som alltid måste vara närvarande vid dessa uppgörelser för att se till att de försiggick efter reglerna) satt överst på en trappstege i mitten som domare. Hon var en kall, lysande, muskulös dam i månskenets färg. Merlyn och Madame Mim gav sina överkläder till Hekate och kavlade upp sina ärmar, medan Hekate påtog sitt ögonskydd av grön celluloid för att bättre kunna åse bataljen." - Svärdet i stenen, T.H. White, Bonniers 1964, sid 66

I kommentarerna av Åke Ohlmarks finns också en beskrivning av Hekate som lyder:

"Hekate, i grekisk myt den nattliga månskenets gudinna, i medeltida magi alla natliga spökens härskarinna och därför speciellt anropad i trollformler och andebesvärjelser. Framställs i konsten gärna tregestaltad." - Svärdet i stenen, T.H. White, Bonniers 1964, sid 243

 

 

Helios - Helios (grek. ?λιος) eller Helios Panoptes som han också kallades, tillhörde den grekiska mytologin och var en personifiering av solen. Hans grekiska namn betyder "solen", liksom det latinska namnet Sol. Hans andra namn, Helios Panoptes, betyder "den allseende" på grekiska. Helios har även givit namn till grundämnet helium eftersom det är en av de viktigaste beståndsdelarna i solen.


Helios, solens gud
Helios var solens gud, men även havrens väktare samt gud över gåvan att kunna se. Han bodde i ett gyllene palats som låg i jordens östra delar i den stora floden Okeanos som omgav världen. Varje morgon åkte han med sin gyllene vagn, som drogs av de kraftfulla eldiga (ibland bevingade) hingstarna Eos, Pyrois, Phlegon och Aithon över himlen varje morgon. När han nått Hesperidernas (kvällarnas) land i väster åkte han tillbaka över Okeanos vatten i en av Hefaistos båtar och solnedgången skapades.

Helios avbildades ofta som en stilig, skägglös man iklädd lilafärgade kläder med en strålande gloria runt huvudet.

 

 

Familj
Helios var son till ljusets gud Hyperion och gudinnan Theia. Tillsammans med sina två systrar, mångudinnan Selene och gryningsgudinnan Eos, utgjorde de vad som kallades "ljusets barn".

Helios hustru hette Rhode , men han hade likt de andra stora gudarna ett stort antal älskarinnor och barn och det fanns många barn som han möjligtvis kunde vara far till.

Helios barn

(Modern står kursivt)

Rhode: Okhimos, Kerakfos, Makareus, Aktis, Tenages, Triopas, Kandalos och Elyktro.

Neiara: Neaereiderna Phaethusa och Lampetia.

Klymene: Heliaderna Dioxippe, Helie, Aigle, Merope, Phoibe och Aitherie. Möjligtvis även Astris.

Perseis: Kirke, Pasifae, Aiethes och möjligtvis Perses.

Klymene eller Merope: Phaethon.

 

 

Myten
Helios bar en gyllene hjälm täckt av alla slags ädla stenar som gnistrade, alla som såg Helios fick hålla för ögonen för att inte bli bländade. Phaethon, Helios son bodde i Egypten och kunde bara på avstånd se sin far flyga över himlen varje dag. Han jämnåriga trodde honom inte när han sa att det var hans far, de retade honom och sa att han bara skröt. Det fanns bara en sak att göra, Phaethon skulle söka upp sin far och be honom om en sak för att bevisa att solguden verkligen var hans far.

Det tog många dagar för Phaethon att finna sin far men till slut var han framme och bad då sin far att bara för en dag få låna solvagnen. Helios tvekade mycket länge, han tyckte att Phaethon var för ung för att köra vagnen. Han ansåg att det behövdes förnuft, erfarenhet och styrka för att manövrera vagnen.

Trots det fick Phaethon till slut låna sin fars vagn. Han fick stränga förmaningar att inte köra för högt eller för lågt och att hålla hästarna i strama tyglar. Om hästarna fick göra som de ville skulle det bli katastrof. De for i väg, men när de passerade över Egypten tyckte Phaethon att de färdades för högt, hans vänner skulle inte kunna se honom. Han tvingade hästarna neråt och de blev som galna. Marken och träden fattade eld, och hela Egypten blev en röd steril öken. Bara en bit omkring Nilen förblev grönt.

Phaethon blev skräckslagen och ropade på sin far, men han hörde honom inte. För att inte hela jorden skulle gå under så grep Zeus in, han sände en blixt mot Phaethon och dödade honom.

 

 

Kirke - Kirke (latin: Circe) var en häxliknande gudinna i grekisk mytologi. Dotter till Helios och havsnymfen Perse. Omnämnd som faster till Medea.

Kirke förförde Odysseus med olika trollformler under hans färd hem från Troja. Hans manskap tvangs påminna honom om resans mål varpå Kirke förvandlade dem till svin. Till slut lyckades Odysseus övervinna hennes trolldomskonster genom att använda en motformel han fått av guden Hermes. Kirke accepterade dem efter detta och gav dem stor gästfrihet under ett helt år.

Moira - Moirerna var ödesgudinnorna, och de var tre stycken. Deras namn var; Klotho som spinner livets tråd, Lachesis/Lakesis som delar ut glädje och sorg och allmänt bestämmer varje människas livsbana, samt Atropos som klipper av livstråden. Deras beslut kunde inte ändras, inte ens av gudarna. De ansågs vara väverskor, som spann varje människas liv. Klotho ("spinnerskan") väver tråden, Lakesis ("mäterskan") mäter den och Atropos ("den obevekliga") klipper av den. De är döttrar till Themis, rättvisans gudinna, och Zeus. De var systrar till bland annat horerna och Astraea "stjärnjungfrun".

 

Morfeus - Morfeus (lat. Morpheus) var i grekisk mytologi drömmens gud. Han var son till Hypnos (Sömnen, tvillingbror till Thanatos, Döden) och är ofta förväxlad med denne. Han är sonson till Nyx (Natten). Han hade tusen söner som skulle avbilda drömmens alla ansikten. Morfeus är mera av litterär än religiös karaktär. "Morfeus" uttalas egentligen Morfevs

Nemesis - Nemesis (grekiska Ν?μεσις) är straffets och vedergällningens gudinna i den grekiska gudavärlden. Hennes främsta helgedom fanns i Rhamnous, där hon dyrkades på liknande sätt som Artemis och Afrodite.

 

Helios i sin stridsvagn.
Helios i sin stridsvagn.

 

Nike - Nike, i grekisk mytologi segergudinnan, en efter hand uppkommen allegorisk personifikation av segern, ej endast den blodiga segern i kriget, utan även den fredliga segern i de hos grekerna så ymnigt förekommande festliga tävlingsspelen och överhuvud varje med ansträngning tillkämpad framgång.

Av den bildande konsten framställs segergudinnan som en blomstrande, kraftfullt bildad jungfru i fotsid, fladdrande dräkt, vanligen bevingad, ofta med segerns sinnebilder (krans och palmkvist) i handen eller medelst en basun förkunnande segerbudskapet, stundom även åkande på en triumfvagn och själv körande spannet.

 

Notos - sunnanvinden

Selene - Selene var en mångudinna inom den grekiska mytologin. Hon var kär i Endymion och födde femtio döttrar med honom. Selene avbildades ofta åkande i en vagn dragen av två hästar hållande en fackla. Artemis delade senare denna roll som gudinna.

Det var även Selene som sände det Nemeiska lejonet till jorden.

Selene var inte någon av de mer dyrkade gudinnorna.

 

Tyche - Tyche är i den grekiska mytologin ödets, lyckans och slumpens gudinna. Hon avbildas med en bindel för ögonen, håller ett hjul (obeständighetens symbol) i händerna, alternativt ett ymnighetshorn och ett skeppsroder (som attribut). Var ev. amma till Hera och Zeus. Benämns senare även som välståndets gudinna.

 

Zefyros - Zefyros, västanvinden rövade bort en ungmö med namnet Chloris och fick med henne sönerna Ampyx, Carpus och Mopsus.

 

Fortsättning del 5

 

Relaterade länkar

Datum för publicering

  • 2007-10-30