2007-10-18 00:38 #0 av: LottaU

Etruskerna var ett folk från norra Italien och som integrerades i Romarriket.

Flera av gudarna är samma eller likartade med den romerska mytologin.

De tre huvudgudarna var Tinia, Uni och Menrva.

 

 

Gudar och Gudinnor

Achle - Akilles - Akilles var den grekiska mytologins störste hjälte, och är huvudperson i Homeros verk Iliaden.

Akilles var son till Peleus, Myrmidonernas kung, och havsnymfen Thetis. Både Zeus och Poseidon hade

Akilles
Akilles
tidigare strävat efter Thetis hand, tills ett orakel avslöjade att hon skulle bära en son som skulle överglänsa sin fader. Enligt legenden försökte Thetis göra Akilles osårbar, i en version genom att sänka ner honom i floden Styx vid porten till underjorden. Emellertid höll hon honom i hälen, vilken blev hans enda sårbara punkt, hans akilleshäl. Enligt en tidigare version smorde hon honom i ambrosia och lade honom på en eld för att bränna bort alla hans dödliga delar. Peleus gav honom till kentauren Keiron för att uppfostras.

 

Siaren Kalkas förutspådde att akajerna inte skulle kunna vinna det Trojanska kriget utan Akilles, men hans mor visste att om han deltog i kriget skulle han dö. Därför gömde hon honom i Lykomedes hov på Skyros, där han med Deidamea fick sonen Neoptolemus. Han upptäcktes dock av hjältarna Odysseus, Ajax och Phoenix, som förklädda låtsades sälja vapen och smycken, och Akilles avslöjade sig genom att undersöka fel varor. Efter smärre övertalning reste han sedan till Troja, tillsammans med sin kusin Patroklos och sin lärare Phoenix.

Under det Trojanska kriget intog Akilles styrkor tjugotre städer, bl a Lyrnessos där han tillfångatog Briseis och tog henne som sin konkubin. Under tiden tillfångatog Agamemnon en kvinna vid namn Kryseis, och hånade hennes far Kryses, en präst av Apollon genom att avslå den erbjudna lösensumman. Som straff sände Apollon en pest i det akajiska lägret, och Akilles övertalade Agamemnon att återlämna Kryseis. Agamemnon krävde dock Briseis som kompensation för detta, och Akilles blev rasande och vägrade efter detta strida för Agamemnon. Patroklos tog på sig Akilles pansar, och blev dödad av den trojanske prinsen Hektor i Akilles ställe. Efter att hans mor gett honom ett nytt pansar gjort av Hefaistos utmanade Akilles sedan Hektor på envig, dödade honom och släpade hans kropp efter sin vagn tre varv runt Patroklos gravbål. Men trots det så kom Hektors fader in i akilles tält och kysste "Hans mordiska händer" som hade tagit hans sons liv. Då slocknade hatet hos Akilles och han lät Hektor få en värdig begravning.

Kort efter Hektors död besegrade Akilles tre till hjältar, men dödades av Hektors bror Paris - enligt en version med en pil i hälen, och enligt en annan med ett dolkhugg i ryggen när han besökte Polyxena, en trojansk prinsessa. Båda versionerna förvägrar Paris någon ära för dådet, och Akilles förblir obesegrad i strid. Hans skelett blandas med Patroklos.

Efter hans död hamnade Odysseus och Ajax i fejd om vem som skulle föräras Akilles pansar. Odysseus tilldelas pansaret, och Ajax blev då vansinnig av skammen och begick självmord.

I Iliaden är Akilles en av de två hjältar som beskrivs som gudalika, dels på grund av sin förmåga i strid, dels på grund av sin strävan efter perfektion och likt en gud nästan totala brist på respekt för liv.

I Odysséen finns en passage där Odysseus besöker underjorden och talar med de döda. En av dessa är Akilles, som när han hälsas med "välsignad i livet, välsignad i döden" svarar att han hellre skulle vara slav än död. Detta kan tolkas på flera sätt, dels som ett förnekande av hans liv som krigare dels som en förorättad reaktion på att hans död trivialiserats.

 

 

Aita - Underjordens gud och härskare över döden.

Aivas

Alpan - Gudinna över kärleken

Ani - Himmelens gud

Aplu - Gud över åskan och blixten

Artume - Gud över natten, månen, döden, naturen, skogen, fertiliteten

Atunis - Adonis - Adonis är i grekisk mytologi en gud som symboliserade årstidernas växlingar.

Adonis är förmodligen en tillämpning av den syrisk-babyloniska guden Tammuz, ett namn som förmodligen ursprungligen kommer från det semitiska Adonaj, "(min) herre" och alltså var en titel.

Adonis blev dömd till ett halvår på jorden och ett halvår i underjorden. Med sin skönhet lockade han kärleksgudinnan Afrodite och därmed krigsguden Ares svartsjuka. Adonis blev dräpt av Ares förklädd som vildsvin när han var ute på jakt.


Den vackraste av unga män var son till kung Cinyras av Cypern och hans dotter Myrrha. Gudarna förvandlade Myrrha till ett träd, och Adonis föddes ur dess stam. Eftersom han var ett resultat av incest gömdes han i underjorden, och Persefone skötte om honom.

När Afrodite en dag fick se honom blev hon förälskad, och när han dödades under en vildsvinsjakt bad hon Zeus att återuppväcka honom. Zeus gick med på att föra den unga mannen tillbaka till livet, men han måste stanna i dödsriket på vintern och vara med Afrodite på sommaren. På sätt växte plantor och träd på sommaren och dog på vintern. Adoniskulten var den första stora kulten i det antika Grekland. Det har föreslagits att Adonis ver en semitisk gud eftersom hans namn verkar vara en grekisk form av adon - herre. Myten påminner också om den babyloniska berättelsen om guden Tammuz där det istället är Ishtar som sörjer och återuppväcker honom.

Särskilt det antika grekiskorna dyrkade Adonis, och kvinnors klagan kallades ibland Adonisklagan. De så kallade Adonisträd-gårdarna bestod av blomkrukor med frön i som omgav en staty av guden. På sommaren växte fröna till blommor och på vintern vissnade de, vilket symboliserade myten. Detta gjorde också Adonis till en vegetationsgud. På våren hölls adonisfestivaler där vilda glädjefiranden pågick, och på hösten hölls sorgeprocessioner.

 

Cautha Gudinna över solen, början, skymning

Charontes - Var en slags av demon

Charun - Psykopomp av underjorden - Psykopomp, en varelse som förekommer i de flesta religioners mytologi, en ande, en gud, en demon eller ängel, ansvarig för att slussa över nydöda själar till livet-efter-detta.

Culsans - Gud över dörrar och dörröppningar

Culsu - En kvinnlig demon

Easun

Evan - odödlighetens gud

Februus - Gud över död och rening som gett namn till februari - Februus var de dödas och reningens gud i etruskisk mytologi. Månaden februari är uppkallad efter honom. Kan vara ursprunget till den romerske guden för malaria: Febris.

 

Feronia - Feronia var en gudinna i romersk mytologi

Fufluns - Gud över lycka, hälsa och tillväxt


 

 

 

Hercle - Hercules - Hercules var i romersk mytologi motsvarigheten till grekernas Herakles.

Son till guden Jupiter och prinsessan Alkmena.

 

 

 


 

Horta - Gudinna över jordbruket

Laran - Krigsgud

Lasa - Gud över gravar

Losna - Mångudinna och över tidvatten och oseanen

Mania - Gudinna över döden

Mantus - Gud över underjorden

Menrva - Gudinna över visdom, krig, konst, skolor, handel

Nethuns - Gud över källor

Nortia - Gud över ödet och chanser

Persipnei - Gudinna över underjorden

Satres - Gud över tid och nödvändighet

Selvans


Semla Jordgudinna - Semele var i grekisk mytologi dödlig maka till Zeus, mor till Dionysos.

Zeus stal Semeles barn ur hennes sköte och bestraffade henne med blixten för hennes begäran att få se honom i hans sanna gestalt.

 

Sethlans - Eldens gud

Tages - Gud över visdomen

Taitle

Tarchon - Hjälte som grundade den Etruskiska tolvstads-federationen

Tecum - Gud över lucomenes eller den härskande klassen

Thala - Gudinna över barnafödsel

Thesan - Gudinna över morgonen

Tinia - Huvudgud - Tinia eller Tin var den högsta himmelsguden i etruskisk mytologi, han var man till Thala eller Uni.

Han var en i det kraftfulla triumviratet av gudar som även innefattade Menrva och Uni. Tinia associerades med ljungeld, spjut och spiror

Tivr - Månen

Tluscva

Tuchulcha - Kvinnlig demon

Turan - Gudinna över kärleken och vitaliteten

Turms - Gud över handel

Tyrrhenus - Hjälte och bror till Tarchon

Uni - Övergudinna

Vanth - Gudinna över dödsriket

Veive - Hämndens gudinna

Veltha - Övergud

Vetis

Vicare

Voltumna

 

Denna artikel har jag sammanfattat med uppgifter från wikipedia


Av: LottaU

Datum för publicering

  • 2007-10-17