2007-10-31 00:51 #0 av: LottaU

Här kommer fortsättning på Grekisk Mytologi del 4...

Musor


Klio - Klio (grekiska: Κλει?), eller, latiniserat, Clio, är i grekisk mytologi hjältediktens, retorikens och framför allt historieskrivningens beskyddarinna. Liksom alla muser är hon dotter till Zeus och Mnemosyne. Hon avbildas oftast med en lur och ett vattenur. Namnet kommer av roten κλ?ω/κλε?ω, som betyder "skildra" eller "göra berömd".

Enligt traditionen ska hon efter att ha tilrättavisat Afrodite efter för gudinnans kärlek till Adonis blivit straffad av Afrodite som gjorde så att Clio blev förälskad i Pierus, kungen av Makedonien. Den son hon fick med Pierus, Hyakinthos, var en vacker man som sedan blev dödad av sin älskare, guden Apollon. Ur Hyakinthos blod växte sedan en blomma.

 

Clio av Pierre Mignard.
Clio av Pierre Mignard.

 

Euterpe - Euterpe var i grekisk mytologi musikens musa. Hon förknippades särskilt med flöjtspelandet.

Thalia - Thalia, eller Thaleia, (grekiska: Θ?λεια) var i grekisk mytologi komedins beskyddare, en av muserna. Namnet betyder "den blomstrande".

 

Melpomene - Melpomene (den sjungande) är en av de nio muserna.

Hon är sångens och tragedins beskyddarinna[1] och avbildades med en vinlövskrans och en tragisk mask.

Man tror att hon tillsammans med flodguden Acheloos fick sirenerna. Sirener beskrivs oftast som 2 eller 3 systrar med kvinnohuvud och fågelkropp. De skulle kunna med sin sång locka män som seglade på haven och sedan dödade dem. Odysseus undkom sirenerna, enligt Homeros, genom att täppa till kamraternas öron med vax och låta binda sig vid fartygets mast. Anledningen att inte han täppte för öronen var för att han ville höra deras sång.

Det finns asteroid uppkallad efter Melpomene.

 

 

Terpsichore - Terpsichore var en av muserna i den grekiska mytologin. Hon var kitharans, den lyriska diktkonstens och dansens musa.

 

Erato - Erato är i grekisk mytologi den lyriska poesins musa, särskilt dikter om erotik och kärlek. Hennes namn betyder på svenska ungefär 'underbar'.

 

Polyhymnia - Polyhymnia, de religiösa och högtidliga hymnernas musa.

 

Kalliope - Kalliope (grekiska: Καλλιορε, skönstämmig) var i grekisk mytologi den episka poesins musa. Hon hade sönerna Linus och Orfeus med Apollon. Hon var den äldsta och klokaste av muserna och var den som medlade i konflikten om Adonis mellan Afrodite och Persefone. I konsten framställs Kalliope vanligen med en skrivtavla.

 

Urania - Urania, astronomins musa. Namnet betyder "den himmelska".

Melete - Melete (grekiska: övning) var en av de ursprungliga muserna.

Asteroiden 56 Melete uppkallades efter denna gudinna.

 

Mneme

Aoide

 

----------------------------------------------

----------------------------------------------



Nymfer


Echo - Echo, Eko, (Ηχω) var en nymf i grekisk mytologi.

Echo hjälpte Zeus att uppvakta de andra nymferna genom att uppehålla Hera. När Hera upptäckte hennes uppsåt dömde hon Echo att aldrig kunna tala, bara kunna säga efter. Echo avvisades senare av Narkissos och hennes sorg gjorde att hon tynade bort till dess bara rösten, eller egentligen andras rösters ekon, återstod.

 

Eurydike - I den grekiska mytologin förekommer flera olika karaktärer med namnet Eurydike (Eurydíkê, Ευρυδικη).


Maka till Orfeus
Den mest kända kvinnan som bar namnet Eurydike var en nymf och maka till Orfeus. Legenden säger att hon när hon flydde från Aristaios, som hyste starka känslor för Eurydike och jagade henne, varpå hon råkade trampa på en giftorm och blev biten och dog. Orfeus, som blev helt utom sig sörjde utan dess like och spelade musik så fylld av sorg att den fick gudar och nymfer att falla i gråt. Orfeus beslöt sig för att återföra Eurydike till de levande och gav sig därför i väg på en resa till dödsriket. Väl där kom han att övertyga Hades och Persefone med hjälp av sin musik, som tillät Eurydike följa Orfeus tillbaka på villkoret att Orfeus gick först och att han inte en enda gång fick vända sig om och se på Eurydike förrän de båda nått de levandes värld. Han kom dock att bryta detta löfte alldeles innan de nått resans slut varpå Eurydike försvann ur hans syne för att aldrig mer återvända.


Operan Eurydice
Eurydice (även kallad Erudice eller Euridice) är en opera skriven av Jacopo Peri och Ottavio Rinuccini i Florens under 1600-talet. Den skrevs speciellt för bröllopet mellan Henrik IV av Frankrike och Maria av Medici. Det är en av de allra första moderna operorna och den första musikalen som överlevt till nutiden.


Maka till Kreon
En annan kvinna med namnet Eurydike i den grekiska mytologin var Kreons maka. Hon tog sitt liv efter att ha fått reda på att hennes son Haimon och hans älskade Antigone begått självmord.


Maka till Akrisios
Även konungen av Argos, Akrisios, hade en fru som hette Eurydike. Hon var mor till Danaë och därmed mormoder till Perseus. Hon sades även vara dotter till Lakedaimon och Sparta, som enligt legenden grundade den antika stadsstaten Sparta. Denna Eurydike förväxlas ofta med Orfeus Eurydike.


Maka till Nestor
Nestor, konungen av Pylos, var även han gift med en Eurydike.


Dotter till Danaos
Eurydike var en najad och en av danaiderna i grekisk mytologi. Hon var dotter till kung Danaos av Egypten och najaden Polyxo och hade 49 systrar kallade danaiderna.

Hon och elva av hennes systrar gifte sig med varsin av sina tolv kusiner. Likt alla danaider, utom Hypermestra, dräpte hon sin make under bröllopsnatten. Som straff fick hon och hennes systrar ösa vatten med såll i en evíghet i underjorden efter sin död.

 

Dryader - Dryader, trädnymfer, i grekisk mytologi och hinduism en grupp skogsnymfer som lever i eller i närheten av träd. Ordet dryad kommer av grekiskans dryas vilket härleds ur drys "ek", "träd".

 

Pan och en hamadryad, mosaik funnen i Pompeji.
Pan och en hamadryad, mosaik funnen i Pompeji.

I grekisk mytologi
Dryaderna föddes bundna till ett specifikt träd och om trädet dödades dog också den dryad som var associerad med det. Av den anledningen bestraffade dryaderna och gudarna människor som skadade träden. Dryader som levde i sitt träd kallades hamadryader. Dryaden gestaltas som en vacker ofta grön- eller brunklädd kvinna med blommor, växter, löv och kvistar i håret beroende på vilken skog hon gestaltar (barrskog, lövskog o.s.v). Dendroiden däremot är en man som liknar ett träd (i vissa fall är ett träd), huden är ofta barkliknande och håret av skägglav eller dylikt. Dryader indelas i två grupper dryader och hamadryader. Dryaderna själva värnar om hela skogen och allt inuti medan hamadryader är bundna till ett ofta mycket gammalt och stort träd. Dryaden personifierar då trädets själ. Om hamadryaden dör, dör trädet och vice versa.

 


Dryader i populärkultur
I Tolkiens Sagan om ringen finns dendroider som enter.
Även ett folk från David Eddings fantasy-serier Sagan om Belgarion (Belgariad) och Sagan om Mallorea (Mallorean). De är kvinnor som lever i skogen, tar hand om träden och som inte vill att man eldar i deras skog.


 

Oreader - I grekisk mytologi är oreaderna (grekiska: ?ρος) en grupp nymfer som förknippas med berg och grottor eller med de gamla skogar som under antiken växte kring bergen. Oreaderna förknippas med gudinnan Afrodite och kallas systrar till satyrerna.

Jämfört med till exempel dryaderna var oreaderna självständiga väsen. Många dryader kallas dock oreader, och de två klasserna av nymfer är svåra att särskilja. Den mest omtalade oreaden är Echo.

 

 

Okeanider - grekisk och romersk mytologi var okeaniderna vattennymfer, döttrar till titanerna Okeanos (Oceanus) och Tethys.

Ibland omnämns "Okeanid" som den nymf som regerade över oceanen men vanligen betraktas det som en grupp nymfer, "okeaniderna", dvs Okeanos och Tethys tre tusen döttrar, var och en skyddsväsen över en källa, flod, sjö eller damm. Varje del av naturen som innehöll vatten hade sin egen vattennymf. Okeanidernas bröder var flodgudar.

Okeaniderna hade inte några speciella roller att spela ut, och de var inte alla gudinnor över vatten, bara några hade kraft över hav eller floder. Några av okeaniderna var både gudinna och nymf. Den äldsta dottern var Styx, och hon var den enda kvinnliga flodgudomligheten i en värld fylld av flodgudar. Eftersom det fanns så många av okeaniderna, var de spridda över hela världen både på land, i bergen och i havet.

Doris, moder till nereiderna, Thetis och Metis, gudinna över visdom, var okeanider. Dessa var de enda riktiga gudinnorna bland okeaniderna, resten var mer nymfer än gudinnor. Pleione var också en okeanid, och moder till bland annat plejaderna. Vissa av okeaniderna blev förförda av gudar eller gifte sig med dödliga, och födde hjältar eller prinsar.

 

 

Nereider - Nereiderna var en grupp havsnymfer i den grekiska mytologin som fick sitt namn från sin gemensamma fader Nereus. Deras moder var oceanen Doris. Nereiderna förknippades särskilt med Medelhavet.

Nereidernas namn liksom deras antal kan variera. Vanligen uppges de vara femtio men till exempel nedan namnges femtioen nereider. Var och en av nereiderna var associerade med någon av havets olika aspekter. Tillsammans utgjorde de havsguden Poseidons hov och var alltid hjälpsamma mot sjömän som som hamnat i nöd. I den hellenistiska konsten framträder de som vågor som återspeglar havets rytm och skönhet. Glauce och Galene var ansvariga för havets skimrade vid lugnt vatten. Halie och Thoe ansvarade för vågornas fantasirika spel. Nisaea (Nesaie) och Actaea (Aktaie) kontrollerade de våldsamma bränningarna vid östränder. Ferusa (Pherusa) och Dynamene skötte svallandet och brusandet av de stora vågorna. Pasithea, Erato och Eunice (Euneike) tog hand om de fascinerande tidsvågorna.

Nereiderna var inte nödvändigtvis fridfulla och passiva varelser. Precis som de olympiska gudinnorna så kunde de vara hämndlystna när de blev förargade. Ett exempel på deras hämnd var när Cassiopeia drottning av Etiopien skröt med att hennes dotter Andromedas skönhet överglänste nereidernas. Nereiderna i sin tur krävde vedergällning, så Andromeda skulle offras till ett sjömonster. Hon blev dock räddad av hjälten Perseus som hon senare gifte sig med.

 

 

Najader - I grekisk mytologi är najaderna (grekiska: ν?ειν, "flöda", "strömma") färskvattensnymfer som styr över floder, bäckar, strömmar, källor, brunnar, kärr, dammar och sjöar.

Deras systrar okeaniderna härskade över haven och nereiderna över Medelhavet.

 

Hesperiderna - Hesperiderna var i grekisk mytologi Nyx', nattens, och Atlas' tre döttrar: nymferna Aigle, Erytheia och Hesperarethousa. Möjligen ska Hesperia läggas till dessa systrar.

Hesperiderna levde och verkade i sina trädgårdar i "den yttersta västern", dvs den atlantiska kusten väster om Atlasbergen i dagens Marocko. Där bevakade draken Ladon Heras gyllene äpplen som hon erhållit i bröllopsgåva av Gaia. Att bortröva dessa frukter blev Herakles' sista stora uppgift.

 

 

Stjärnhopen Plejaderna
Stjärnhopen Plejaderna

 

Plejaderna - Plejadernas synliga placering på himlavalvet har gjort att de har blivit omtalade i många mytologier:

I grekisk mytologi identifieras de med sju nymfer (oreader), döttrar till Atlas och Pleione, vilka också finns representerade i stjärnhopen.

De tyckte om att leka i skogen. En dag när de lekte kom den store jägaren Orion förbi. När systrarna fick se den mäktige jägaren blev de rädda och sprang iväg. Orion följde efter dem och hade inga problem att hinna ifatt. Systrarna bad då Jupiter om hjälp att komma undan. Han förvandlade dem till sju duvor och de flög så högt att de fastnade på stjärnhimlen. Och där kan man fortfarande se dem under stjärnklara nätter - fortfarande jagade av Orion.

En annan variant är att Plejaderna, även kallade atlantiderna, begick självmord efter att deras systrar hyaderna hade dött.

 

 

Hyaderna - Hyaderna var döttrar till Atlas och Pleione enligt en version, och också då systrar till plejaderna och Hyas som blev dödad av ett vilt djur. Pleione födde Atlas tolv döttrar, plejaderna, men vad som hände med fem av döttrarna är inte helt säkert. De dog antingen av sorg över sin broder Hyas död, eller så var de mer kända som hyaderna.

Enligt en annan version så var hyaderna döttrar till Atlas och en annan ocean; Aethra. Vilket gör hyaderna och plejaderna till halvsystrar. Den sista versionen säger att hyaderna var döttrar till Oceanus och Thetys.

Hyaderna har olika namn beroende på vems version man väljer att lyssna på, men här kommer den första uppsättningen namn; Phaesyla, Ambrosia, Coronis, Eudora och Polyxo. Den andra uppsättningen namn; Phaesyle, Coronis, Cleeia, Phaeo och Eudora.

Om hyaderna inte var Atlas och Pleiones barn, skulle fem av de tolv plejaderna har dött och sedan blivit odödliga tack vare gudarna som tyckte synd om dem, och placerade på natthimlen som stjärnor kallade hyader. Stjärnorna hyaderna är inte långt ifrån plejaderna som också är placerade på natthimlen efter deras flykt ifrån Orion.

 



Chariter


Aglaia - Aglaia (grek. ?γλα?α) även kallad Kharis var en av de tre gracerna eller khariaterna i grekisk mytologi. Hon var dotter till guden Zeus och havsnymfen Eurynome. Hennes namn betyder "härlighet" och "den glänsande" och hon stod för glans, prakt, ära, skönhet och älskvärdhet. Tillsammans med sina två systrar tillhörde hon gudinnan Afrodites tjänarinnor.

Hon var gift med guden Hefaistos och tillsammans hade de fyra döttrar: Eukleia, Euthenia, Eupheme och Philophrosyne.

 

Eufrosyne - Eufrosyne (grekiska: Ε?φροσ?νη) var en av de tre chariterna (eller gracerna) i grekisk mytologi. Hon var dotter till guden Zeus och havsnymfen Eurynome. Hennes namn betyder "munterhet" och hon omnämns som behagens och lekens gudinna. Tillsammans med sina två systrar tillhörde hon gudinnan Afrodites tjänarinnor.


 

Thalia - Thalia (grek. Θ?λεια) var en av de tre gracerna eller chariterna i grekisk mytologi. Hon var dotter till guden Zeus och havsnymfen Eurynome. Hennes namn betyder "gott mod". Tillsammans med sina två systrar tillhörde hon gudinnan Afrodites tjänarinnor.

 



Hjältar och hjältinnor


Herakles - Herakles var en hjälte i grekisk mytologi. Han var son till Zeus och Alkmene, en dotter till kungen av Mykene. Herakles namn betyder "Heras ära" på greksika och av romarna kallades han Hercules. Han hade även en dödlig tvillingbror som hette Iphikles, son till Amphitryons och Alkmene.


Myten om Herakles och Iphikles födelse
Tiryns konung Amphitryon var ute i krig medan hans hustru Alkmene var kvar i palatset. Dagen innan kungen skulle återvända intog guden Zeus skepnaden av Amphitryon och tog sig in i Alkmenes gemak. Överraskad men lycklig över sin makes tidiga hemkomst överöste hon honom med kyssar och ovetande om att han i själva verket var Zeus, gick hon till sängs med honom. För att förlänga sin njutning gjorde Zeus natten tre gånger längre än normalt och på morgonen återvände han till Olympen.

När den riktiga Amphitryon kom hem förvånades han över att inte välkomnas av sin hustru. Han var även förbluffad över hennes matthet och brist på sexuell glöd, samtidigt som hon förvånades över att maken uppenbarligen hade glömt gårdagens kärleksnatt.

Alkmene blev havande med tvillingsöner och då fick de veta av den vise profeten Teiresias hur det hela egentligen låg till. Den äldsta sonen som föddes var Zeus son och medan den yngre var kung Amphitryons son. Herakles, den äldre av de två, var som halvgud både större, starkare och vackrare än sin dödliga tvillingbror Iphikles.

I egenskap av son till Zeus var Herakles tilltänkt som Peloponnesos härskare. Emellertid var Zeus' hustru Hera, som alltid, bitter på sin otrogne make. När den högste guden vid ett tillfälle skröt med att den son som föddes i Perseus hus samma dag skulle bli konung, såg Hera till att Herakles kusin Eurystheus föddes före Herakles, varpå kusinen blev Herakles herre. Även fortsättningsvis utspelar sig Herakles liv i skuggan av Heras fientlighet: Hon gör honom vansinnig varpå han tar död på sina barn och måste utföra en serie uppdrag åt Eurystheus för att sona sitt brott, Herakles tolv stordåd. Efter detta är Herakles befriad från tjänsten hos Eurystheus men fortsätter sedan att utföra många nya och stolta hjältedåd.

Strax efter att Herakles fötts tog Zeus honom upp till Olympen och la honom vid sin sovande hustru Heras bröst. Ty de barn som drack av gudomlig bröstmjölk blev odödliga. Hera vaknade och stötte förskräckt och ursinnigt bort barnet varpå mjölken skvätte ut över hela universum och bildade Vintergatan (på engelska kallas den "milky way").

Herakles, vars namn ironiskt nog betyder "Heras ära", var föremål för gudinnan Heras vrede och hon förföljde honom ständigt. Alkmene var faktiskt den enda av Zeus älskarinnor som undkom Heras ursinne och det var därför att hon var omedveten om att hon begick äktenskapsborott.


Herakles död
När Herakles förälskar sig i prinsessan Iole tillreder hans hustru Deianeira ett kärleksmedel av kentauren Nessos blod för att försäkra sig om sin makes trohet och smörjer in dennes skjorta med detta. Blodet var emellertid giftigt och smärtorna som blir följden gör att Herakles låter bygga ett bål och bestiger detta för att få slut på sina lidanden. Följden blir också att Deianera i förtvivlan berövar sig själv livet. Gudarna mottar i Olympen den genom smärtan helade hjälten och ger honom den unga odödliga Hebe som hustru.

 

"Herkules" (ca 1496), träsnitt av Albrecht Dürer
"Herkules" (ca 1496), träsnitt av Albrecht Dürer

Herakles brottas med jätten Antaios.Herakles har alla de drag som senare hjältar har måst leva upp till för att uppnå hjältestatus: En monsterdödare, en äventyrlig resenär, gigantisk styrka, stor intelligens och naturligtvis både omöjlig att besegra och dömd att gå under i ett tragisk drama. Jämfört med andra hjältar tillåts Herakles aldrig att få några personliga drag: Akilles kan beskrivas som nyckfull och Oidipos som klok, men Herakles' heroiska drag får alltid överhanden över de mänskliga. I konsten brukar Herakles framträda som en kraftigt byggd man med en stor klubba.

 

Herakles har givit namn åt Herakles stoder, det vill säga Gibraltar sund, bortom vilka (enligt Platon) Atlantis en gång skall ha sjunkit.


Herakles tolv stordåd

Herakles med sin älskare Iolaos, sammanlänkade av Eros
Etruskisk vas

Av Eurystheus får han följande uppdrag:

  • att döda det nemeiska lejonet
  • att döda den lerneiska hydran vars huvuden växte ut när man högg av dem
  • att fånga den med kopparfötter och gyllene horn försedda hinden på keryneiska berget
  • att döda det erymantiska vildsvinet
  • att rengöra Augeas stall
  • att döda de jättelika fåglarna vid sjön Stymphalos
  • att fånga kung Minos vilda tjur på Kreta
  • att hämta de människoätande hästarna från den thrakiske kungen Diomedes
  • att hämta det bälte som amasonernas drottning Hippolyte en gång fått av krigsguden Ares i gåva
  • att hämta den trehövdade jätten Geryons boskap
  • att hämta de gyllene äpplena från hesperidernas trädgård trots att de bevakades av en drake
  • att hämta upp hunden Kerberos från underjorden

Myten om Hydran vid Lerna
Heron Herakles var tvungen att döda en niohövdad vattenorm som ett av hans tolv stordåd. Vattenormen levde i ett träsk i närheten av Lerna, men varje gång Herakles skar av ett huvud växte två nya fram på dess plats. Herakles fick hjälp av Iolaos, tvillingbrodern Iphikles son, som brände halsen efter varje avhugget huvud med en fackla, vilket gjorde att nya huvuden inte kunde växa fram.

 

 

Akilles - Akilles var den grekiska mytologins störste hjälte, och är huvudperson i Homeros verk Iliaden.

Akilles var son till Peleus, Myrmidonernas kung, och havsnymfen Thetis. Både Zeus och Poseidon hade tidigare strävat efter Thetis hand, tills ett orakel avslöjade att hon skulle bära en son som skulle överglänsa sin fader. Enligt legenden försökte Thetis göra Akilles osårbar, i en version genom att sänka ner honom i floden Styx vid porten till underjorden. Emellertid höll hon honom i hälen, vilken blev hans enda sårbara punkt, hans akilleshäl. Enligt en tidigare version smorde hon honom i ambrosia och lade honom på en eld för att bränna bort alla hans dödliga delar. Peleus gav honom till kentauren Keiron för att uppfostras.

Siaren Kalkas förutspådde att akajerna inte skulle kunna vinna det Trojanska kriget utan Akilles, men hans mor visste att om han deltog i kriget skulle han dö. Därför gömde hon honom i Lykomedes hov på Skyros, där han med Deidamea fick sonen Neoptolemus. Han upptäcktes dock av hjältarna Odysseus, Ajax och Phoenix, som förklädda låtsades sälja vapen och smycken, och Akilles avslöjade sig genom att undersöka fel varor. Efter smärre övertalning reste han sedan till Troja, tillsammans med sin kusin Patroklos och sin lärare Phoenix.

Under det Trojanska kriget intog Akilles styrkor tjugotre städer, bl a Lyrnessos där han tillfångatog Briseis och tog henne som sin konkubin. Under tiden tillfångatog Agamemnon en kvinna vid namn Kryseis, och hånade hennes far Kryses, en präst av Apollon genom att avslå den erbjudna lösensumman. Som straff sände Apollon en pest i det akajiska lägret, och Akilles övertalade Agamemnon att återlämna Kryseis. Agamemnon krävde dock Briseis som kompensation för detta, och Akilles blev rasande och vägrade efter detta strida för Agamemnon. Patroklos tog på sig Akilles pansar, och blev dödad av den trojanske prinsen Hektor i Akilles ställe. Efter att hans mor gett honom ett nytt pansar gjort av Hefaistos utmanade Akilles sedan Hektor på envig, dödade honom och släpade hans kropp efter sin vagn tre varv runt Patroklos gravbål. Men trots det så kom Hektors fader in i akilles tält och kysste "Hans mordiska händer" som hade tagit hans sons liv. Då slocknade hatet hos Akilles och han lät Hektor få en värdig begravning.

Kort efter Hektors död besegrade Akilles tre till hjältar, men dödades av Hektors bror Paris - enligt en version med en pil i hälen, och enligt en annan med ett dolkhugg i ryggen när han besökte Polyxena, en trojansk prinsessa. Båda versionerna förvägrar Paris någon ära för dådet, och Akilles förblir obesegrad i strid. Hans skelett blandas med Patroklos.

Efter hans död hamnade Odysseus och Ajax i fejd om vem som skulle föräras Akilles pansar. Odysseus tilldelas pansaret, och Ajax blev då vansinnig av skammen och begick självmord.

I Iliaden är Akilles en av de två hjältar som beskrivs som gudalika, dels på grund av sin förmåga i strid, dels på grund av sin strävan efter perfektion och likt en gud nästan totala brist på respekt för liv.

I Odysséen finns en passage där Odysseus besöker underjorden och talar med de döda. En av dessa är Akilles, som när han hälsas med "välsignad i livet, välsignad i döden" svarar att han hellre skulle vara slav än död. Detta kan tolkas på flera sätt, dels som ett förnekande av hans liv som krigare dels som en förorättad reaktion på att hans död trivialiserats.

 

 

"Theseus och Aetra"  Laurent de La Hyre
"Theseus och Aetra" Laurent de La Hyre

 

Odysseus - Odysseus (latin: Ulysses) var i grekisk mytologi en kringirrande hjälte som också hade en avgörande betydelse vid kriget i Troja (Ilion).

Odysseus är huvudpersonen i Homeros' klassiska epos Odysséen och en av de viktigaste personerna i Iliaden. Under det tioåriga äventyret överlistar han alla fientligt inställda gestalter med sitt vitala intellekt och sin baksluga och ofta krasst pragmatiska inställning till etiska frågor.

Som barn uppfostrades Odysseus av Eurykleia och blev kung i Ithaka. Det var Odysseus som i det trojanska kriget kom på listen med trähästen.

Odysseys var son till Laertes (eller Sisyfos enligt senare källor) och Antikleia samt var make till Penelope och dotterson till Autolykos. Tilllsammans med sin maka Penelope fick Odysseus sonen Telemachos och hade därutöver barn med Kirke eller Kalypso.

 

 

Ajax - Ajax eller Aias (grekiska ??ας) var namn på två olika hjältar i Iliaden, och för att skilja dem åt fick de olika epitet. Den mest kände fick epitetet "den store" eller "den större" och var kung av Salamis samt son till Telamon. Han är i Homeros epos en av de ledande hjältarna under det Trojanska kriget. Ajax misslyckades med att få överta Akilles rustning efter dennes död. När Ajax besegrades av Odysseus begick han självmord i vredesmod.

Den andra Ajax eller Aias fick epitetet "den mindre". Han var kung av Lokris och son till Oileus. Efter Akilles var han den snabbaste och tappraste av de grekiska hjältarna. Efter att Troja har fallit så dör Ajax den mindre på väg hem när hans skepp krossas mot klippor av havsguden Poseidon som straff för att han våldtagit Kassandra under slutstriden om Troja.

 

Perseus - Perseus är en hjälte i grekisk mytologi. Han var son till guden Zeus och prinsessan Danaë.


Han regerade i staden Tiryns och han grundade Mykene. Han var gift med den etiopiska prinsessan Andromeda och tillsammans hade de barnen; Alkaios, Elektryon, Sthenelos, Heleios, Perses, Mestor och Gorgophone.


Perseus uppfyller alla krav man kan ställa på en klassisk grekisk hjälte: Han räddar kvinnor i nöd, han ger sig ut på stora äventyr och han dödar hemska monster. Hans stordåd var att döda monstret Medusa och rädda prinsessan Andromeda undan ett havsmonster.

En av de mest kända avbildningarna av Perseus är Benvenuto Cellinis bronsskulptur, som finns att beskåda i Florens.

 

 

Perseus äventyr


Perseus födelse

Kung Akrisios av Argos begav sig till oraklet i Delfi eftersom han ännu inte hade någon son som kunde efterträda honom. Oraklet gav honom en profetia om att han skulle bli dödad av sin dotterson. Förskräckt över denna spådom skyndade han sig hem och låste in sin enda dotter Danaë i en underjordisk kammare av koppar, så att profetian inte skulle kunna gå i uppfyllelse.

Guden Zeus som förälskat sig i prinsessan tog form av ett guldregn och besökte henne i hennes fängelse där han förförde henne. Resultatet blev ett gossebarn som modern döpte till Perseus. Danaë hade lyckats gömma sin graviditet för fadern, men så snart sonen var född, fick Akrisios reda på barnets existens. Förfärad över att profetian skulle kunna gå i uppfyllelse bestämde han sig för att göra sig av med dottern och dottersonen. Han stängde in dem båda i en kista som han sedan kastade i havet.


Istället för att dränka de två, förde vågorna kistan mot ön Seriphos där de fastnade i Diktys fiskenät. Diktys var bror Polydetktes, öns härskare, och de blev mottagna med stor gästfrihet. Här fann Danaë en fristad och Perseus fick en trygg plats att växa upp på. Medan Perseus växte, blev kung Polydektes mer och mer förälskad i hans mor Danaë. Så snart Perseus nått vuxen ålder gjorde Polydektes allt för att bli av med den beskyddande sonen. Han lyckades lura i ynglingen att döda monstret Medusa och sedan föra hennes huvud tillbaka till kungen som bevis, i tron om att pojken skulle bli dödad på vägen. Medusa var ett välkänt monster då hon förstenade alla som såg på henne.

 

Fortsättning del 6

 

Relaterade länkar

 

 

Av: LottaU

Datum för publicering

  • 2007-10-30