Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

**Info om sajten Allt och lite till Andlighet Astrologi, horoskop, planeter m.m. Auran & chakran Behandlingsmetoder, terapier och hälsa Bilder & Foton Bytes, köpes, säljes, bortskänkes Böcker, kurser, mässor m.m. Dej vill jag fira Dikter, kåserier Drömmar Godmorgon, Goddag, Godkväll Healing Ifokus-info Konst och skapande Kristaller och stenar Lekar, humor och annat Matnyttigt Medialitet & mediumskap Meditation/avslappning Musik Mytologi, kultur och religion OT - Off Topic Presentationer och välkomsttrådar Psykometri och Intuitionsträning Tävlingar Undersökningar och omröstningar Växter, örter och blommor Änglakort, tarot och orakelkort
Mytologi, Kultur, Religion...

H.P. Lovecraft - Cthulhu-mytologin

2007-10-16 11:21 #0 av: LottaU

Howard Phillips Lovecraft (förkortat HPL), född 20 augusti 1890, död 15 mars 1937, var en amerikansk författare.

Lovecraft författade skönlitteratur inom fantasy- och skräckgenren. Han är speciellt känd för att infoga science fiction-element i skräckberättelser. Lovecraft hade ett fåtal läsare under sin livstid men hans verk har efter hans död blivit uppmärksammade och är en källa till inspiration för fans och författare inom skräcklitteratur.

Howard Phillips Lovecraft

 

Howard Phillips Lovecraft
Född:20 augusti 1890
Providence, Rhode Island, USA
Död:15 mars 1937
Providence, Rhode Island, USA
Yrke:Novellförfattare
Nationalitet:USA Amerikansk
Verksam:1923-1937
Genrer:Skräck, science fiction, fantasy
Influenser:Nathaniel Hawthorne, Edgar Allan Poe, M. R. James, Lord Dunsany, Arthur Machen, Algernon Blackwood
Influerade:Clark Ashton Smith, Robert E. Howard, August Derleth, Robert Bloch, Ramsey Campbell, Clive Barker, Brian Lumley, Stephen King, Alan Moore, Neil Gaiman

 

Biografi


Lovecraft föddes 20 augusti 1890 i föräldrahemmet på 454 (då 194) Angell Street i Providence, Rhode Island, USA. Hans far, Winfield Scott Lovecraft, var resande försäljare åt Gorham & Co., Silversmiths, of Providence och verkade inom smycke- och ädelstensbranschen. Hans mor hette Sarah Susan Phillips Lovecraft och härstammade från puritanerna från Massachusetts Bay-kolonin 1630. Howard var deras enda barn. När han var tre år drabbades hans far av en akut psykos under en av sina affärsresor. Fadern fördes till Butler Hospital i Providence där han blev kvar till sin död 19 juli 1898. Han hade drabbats av dementia paralytica (symtomatisk neurosyfilis).

Howard växte därefter upp med sin mor, sina två mostrar, Lillian Delora Phillips och Annie Emeline Phillips, och sin morfar, Whipple Van Buren Phillips, som var en framstående företagare. Howard var ett underbarn; redan vid två års ålder kunde han återberätta dikter och vid sex års ålder skrev han till och med egna dikter. Hans morfar uppmuntrade honom att läsa genom att visa honom klassiker som "Tusen och en natt", Thomas Bulfinchs "The Age of Fable" och barnversioner av Iliaden och Odysséen. 1897 skrev han "The Poem of Ulysses" som var en kort omskrivning av Odysséen på vers. Den unge Howard fick även upp ögonen för det övernaturliga på grund av hans morfars alla gotiska skräckberättelser. Troligtvis skrev Howard sin första övernaturliga historia redan 1896, "The Noble Eavesdropper".

Lovecraft var ofta sjuk under sin barndom. Enligt L. Sprague de Camp, som skrev en biografi om Lovecraft, led han av den sällsynta sjukdomen poikilothermism som gjorde att han alltid kändes kall när man rörde honom. Den senare Lovecraftbiografen S.T. Joshi framhåller däremot att poikilothermism inte är en sjukdom utan ett fysiskt tillstånd för vissa djur. Han menar även att det inte finns några bevis för att Lovecraft led av åkomman. Hans skolgång vid Slater Avenue School var sporadisk och han ägnade mycket tid åt att läsa. Vid åtta års ålder fick han upp ögonen för vetenskap, först kemi och sedan astronomi. Han började producera flera hektograftryckta publikationer, den första 1899 med namnet "The Scientific Gazette".

När Lovecrafts morfar, Whipple, dog 1904 försämrades familjens ekonomi gradvis på grund av vanskötsel av morfaderns ekonomiska tillgångar. Det ledde till att de tvingades flytta från sitt påkostade viktorianska hem till mindre och sämre husrum längre ner på Angell Street. Lovecraft påverkades mycket djupt av att behöva flytta från sitt föräldrahem och det gick så långt att han till och med funderade på att begå självmord. 1908 drabbades han av ett nervsammanbrott och lyckades inte få ut sin high school-examen från Hope Street High School. Misslyckandet med utbildningen och att hans hopp om att studera vid Brown University slogs i kras gnagde i honom under resten av hans liv. Han vidhöll dock till sin död att han hade en high school-examen.

Lovecraft skrev noveller i sin ungdom, men ägnade sig under en period enbart åt poesi och essäer, innan han 1917 återupptog novellskrivandet med mer förfinade berättelser som "Graven" och "Dagon". "Dagon" publicerades 1923 i tidningen "Weird Tales" och var då hans första professionellt publicerade verk. Under den här tiden började han bygga upp sitt enorma nätverk av brevvänner. Han var en av de mest produktiva brevskivarna under 1900-talet med sina många och långa brev. Bland hans brevvänner fanns sedermera bland andra den då unge Forrest J. Ackerman, Robert Bloch (författaren till "Psycho") och Robert E. Howard (författaren till "Conan Barbaren").

1914 blev Lovecraft medlem i United Amateur Press Association (UAPA) efter en inbjudan från föreningens ordförande Edward F. Daas. Lovecraft efterträdde Daas och blev ordförande och officiell redaktör för UAPA. Han verkade även en kort tid som ordförande för den konkurrerande organisationen National Amateur Press Association (NAPA). Enligt Lovecraft själv var denna period viktig för hans fortsatta författarkarriär eftersom den gav honom självförtroende i att hans skrivande inte bara var, enligt hans egna ord, svaga rop försvunna i den ohörsamma världen.

24 maj 1921 avled Lovecrafts mor under en slarvigt genomförd gallblåsoperation på Butler Hospital där hon var inlagd sedan 1919 efter att ha drabbats av ett nervöst sammanbrott. Kort därefter deltog Lovecraft i ett konvent om amatörjournalistik, där han träffade Sonia Haft Greene. Hon var ukrainska, judinna och sju år äldre än Lovecraft. Trots att Lovecrafts mostrar ogillade deras förhållande gifte sig paret 1924. De flyttade till stadsdelen Brooklyn i New York. Lovecraft trivdes inte alls och fem år senare skilde sig paret i all vänskap, efter att ha levt åtskilda sedan 1925. Lovecraft återvände till Providence 1926 för att bo med sin moster Lilian D. Clark igen. På grund av hans olyckliga äktenskap har flera spekulerat i att han eventuellt var asexuell, även om Greene vid flera tillfällen har kommenterat honom som "en tillräckligt förträfflig älskare".[1]

I Providence bosatte han sig i ett rymligt brunt viktorianskt trähus på 10 Barnes Street. (Detta är även adressen där Dr. Willett i "Gengångaren" bodde.) Lovecraft var som mest produktiv under perioden efter återkomsten till Providence - hans sista tio år i livet. Under denna tid skrev han nästan alla sina mest kända noveller, vilka publicerades i tidningar som Weird Tales, men även sina längre berättelser som "Gengångaren" och "Vansinnets berg". Han arbetade även mycket med granskning av andra författares arbeten samt spökskrivning.

Trots hans goda författarinsatser blev han fattigare med tiden. Tillsammans med sin enda överlevande moster tvingades Lovecraft 1933 flytta till mindre och billigare husrum. Han blev mycket illa berörd av Robert E. Howards självmord. 1936 drabbades Lovecraft av tarmcancer samtidigt som han led av undernäring. Han levde med konstant smärta tills han avled 15 mars 1937 i Providence, Rhode Island.

Lovecrafts grav i Swan Point-kyrkogården i Providence är ibland försedd med graffiti i form av den kända frasen från "Cthulhu" (ursprungligen från "Den namnlösa staden"):

"That is not dead which can eternal lie,
And with strange aeons even death may die."

 

Bakgrund till Lovecrafts verk


Lovecraft hämtade mycket inspiration från sina egna mardrömmar och det är kanske denna tydliga inblick i det undermedvetna och dess symbolism som gör hans verk populära än i dag. Han var starkt påverkad av Edgar Allan Poes verk, vilka influerade hans första kusliga berättelser och hans sätt att skriva. Lovecrafts upptäckt av Lord Dunsanys berättelser förändrade hans skrivande och gav upphov till en serie fantasyliknande berättelser i en drömvärld.

Det var förmodligen Arthur Machens omsorgsfullt konstruerade berättelser om bestående urgammal ondska och det mystiska bakom verkligheten som till slut inspirerade Lovecraft att hitta sitt eget skrivsätt, som han utvecklade och använde från 1923 och framåt. Skrivsättet hade en mörk ton och bestod av vad som i dag kallas Cthulhu-mytologin. Mytologin berättar om främmande utomdimensionella gudalika varelser och fasor som härstammar från en tid före människan och som antyds i urgamla myter och legender. Lovecraft använde aldrig själv termen Cthulhu-mytologi, som myntades efter hans död av August Derleth.

Lovecraft skapade i sina berättelser legenden om den kända och fasansfulla Necronomicon, skriven av den galne araben Abdul Alhazred. Mytologin väver han skickligt in i historien och har lett till att många tror att Lovecraft baserade den på verkliga myter. Necronomicon har i dag blivit en lika självklar komponent i skräckgenren som pentagram, vampyrer och demoner. Flera bluffversioner av Necronomicon har även publicerats.

Hans prosa är något otidsenlig. Han var förtjust i att ofta använda ovanliga adjektiv och försökte transkribera dialektalt språk på ett sätt som blivit kritiserat som direkt felaktigt. Han skrev gärna på brittisk engelska och använde ibland anakronistisk stavning av ord.

Lovecraft var en produktiv brevskrivare. Han daterade ibland sina brev 200 år före aktuellt datum, vilket blev under amerikanska kolonialtiden, före den amerikanska revolutionen, som han som anglofil ogillade. Han ansåg 1700- och 1900-talen vara de bästa århundradena - den första en period av ädel elegans och den senare ett århundrade av vetenskap. Lovecraft såg 1800-talet, speciellt viktorianska eran, som ett "misstag".

Förutom Lovecraft själv bidrog andra författare som Robert Bloch och Frank Belknap Long med berättelser till Cthulhu-mytologin. Flera senare författare och filmskapare i skräckgenren har även influerats av Lovecraft, bland andra Clive Barker och H. R. Giger. Andra, speciellt Clark Ashton Smith, August Derleth, Neil Gaiman, Stephen King, Alan Moore och Brian Lumley, har skrivit berättelser som tydligt utspelas i samma "universum" som Lovecrafts ursprungliga berättelser gör.


Granskning av verken

De fulländade utgåvorna av hans skönlitterära prosa, närmare bestämt "At the Mountains of Madness and Other Novels", "Dagon and Other Macabre Tales", "The Dunwich Horror and Others" och "The Horror in the Museum and Other Revisions", har publicerats av bokförlaget Arkham House. De senaste utgåvorna från Arkham House, från 1984 och framåt, är baserade på originalmanuskript och tidiga publikationer så långt detta är möjligt och överträffar därmed alla andra utgåvor (helt tillförlitliga pocketutgåvor har till exempel aldrig utgivits).


Skrivfaser

Tre tydligt märkbara skönlitterära "faser" kan urskiljas ur Lovecrafts verk. Även om berättelserna i faserna ofta överlappar varandra rent tidsmässigt kan hans verk kategoriseras i någon av de tre grupperna. Notera att denna uppdelning inte gjordes av Lovecraft själv.

Kusliga berättelser (cirka 1905-1920)
Drömcykel-berättelser (ca 1920-1927)
Berättelser i Cthulhu-mytologin (ca 1925-1935)

 

Brevväxling


Trots att Lovecraft är mest känd för sin kusliga och makabra skönlitteratur skrev han både många och långa brev som behandlade olika ämnen, allt från mystisk övernaturlig skönlitteratur och konstanalyser till politik och historia. S. T. Joshi har uppskattat Lovecrafts frekventa brevväxling till ca 87 500 brev från och med 1912 till hans död 1937. Ett känt brev, från 9 november 1929, till Woodburn Harris var 70 sidor långt.

Lovecraft var inte någon stor brevskrivare under sin ungdom. Han erkände 1931 att han knappt skrev några brev i sina yngre år eftersom det var en större pärs att skriva ett tackbrev än att skriva ett 250 sidor långt herdabrev eller en 20-sidig avhandling om Saturnus ringar. Hans intresse för brev började med hans brevväxling med kusinen Phillips Gamwell. Ännu viktigare var kanske hans inblandning i amatörjournalistikorganisationen som resulterade i hans enorma antal skrivna brev. Lovecraft berättade att kontakten med människor genom brevväxling var en stor faktor till hans vidgade vyer om världen.

I dag finns fyra bokförläggare som publicerar Lovecrafts brev. Arkham House är den mest framträdande med sin fembandsutgåva av Selected Letters. Andra förläggare är Hippocampus Press (Letters to Alfred Galpin et al.), Night Shade Books (Mysteries of Time and Spirit: The Letters of H. P. Lovecraft and Donald Wandrei et al.) och Necronomicon Press (Letters to Samuel Loveman and Vincent Starrett et al). Dessutom har Wildside Press släppt en samling med Lovecrafts brev till Fritz Leiber, och Wandering Star har planer på att ge ut den samlade korrespondensen mellan Lovecraft och Robert E. Howard. University of Tampa Press ämnar ge ut korrespondensen med R. H. Barlow.


Upphovsrätt


Upphovsrätten till Lovecrafts verk, speciellt hans senare verk, är ett mycket omdiskuterat ämne. Allt som publicerades i USA före 1923 är kulturellt allmängods, men åsikterna går isär gällande om rättigheterna till Lovecrafts verk publicerade efter 1923, bland annat de framstående verken "Cthulhu" och "Vansinnets berg", har gått ut.

Frågorna koncentreras till huruvida upphovsrätten för Lovecrafts verk förlängdes enligt den amerikanska upphovsrättslagen 1976 angående material skapat före 1 januari 1978. Om så skedde skulle Lovecrafts verk vara skyddade 75-95 år efter författarens död enligt Sonny Bono Copyright Term Extension Act från 1998. Det innebär att vissa av hans verk skulle vara upphovsrättsskyddade fram till 2019. Även Europeiska unionens direktiv om harmonisering av upphovsrättsskydd från 1993 gör gällande att upphovsrätt gäller 70 år efter författarens död. I de länder som följer Bernkonventionen upphovsrättskyddas material 50 år efter författarens död.

August Derleth och Donald Wandrei hävdade att de hade äganderätt till Lovecrafts verk. Derleth köpte alla rättigheter till tidningen Weird Tales 9 oktober 1947. Sedan april 1926 hade dock Lovecraft förbehållt alla rättigheter till andrahandsutgivning för sina berättelser som publicerats i Weird Tales. Tidningen ägde på sin höjd rättigheterna till sex stycken av hans berättelser. Även om Derleth verkligen förvärvade rättigheterna till Lovecrafts berättelser finns inga bevis på att upphovsrätten förnyades.

Enligt den framstående Lovecraftkännaren S.T. Joshi skulle Lovecrafts verk vara kulturellt allmängods. Upphovsrätten till hans verk borde ha ärvts av Lovecrafts enda överlevande arvtagare, mostern Annie Gamwell, enligt hans testamente från 1912. Gamwell dog själv 1941 och rättigheterna ärvdes av Ethel Phillips Morrish och Edna Lewis. Morrish och Lewis skrev ett kontrakt som gav Arkham House rättighet att publicera Lovecrafts verk, men de behöll fortfarande upphovsrätten för sig själva. Inga bevis på att upphovsrätten förnyades efter 28 år finns vilket gör att det är troligt att Lovecrafts verk tillhör det kulturella allmängodset.

Enligt en essä av Peter Ruber (redaktör för Arkham House) finns brev, upptäckta i juni 1998, som beskriver Derleths och Wandreis förvärvande av Lovecrafts kvarlåtenskap. Det är oklart om dessa brev motsäger Joshis syn på Lovecrafts upphovsrätt.

Noterbart är att Chaosium (utgivare av rollspelet "Call of Cthulhu") har varumärkesskyddat frasen "The Call of Cthulhu" i spelrelaterade produkter.

Oavsett de juridiska oenigheterna angående Lovecrafts verk var han själv mycket generös med sina alster och uppmuntrade aktivt andra att låna idéer från hans verk, speciellt rörande Cthulhu-mytologin. Efter hans död har flera författare bidragit och berikat mytologin med berättelser och hänvisningar till hans verk, som Necronomicon, Cthulhu och Yog-Sothoth.


Rasism, klass och kön


Lovecrafts kontroversiella åsikter i ras-, klass- och könsfrågor kan uppröra författarens nutida läsare. Även om den allmänna meningen om dessa ämnen i 1920-talets USA skilde sig från dagens, påvisar Lovecrafts berättelser även med den tidens mått mätt en tydlig olust inför blandning mellan etniska grupper, en vördnad inför medfödd social ställning och en förkärlek för traditionella sociala roller för kvinnor.

Med ett modernt och jämlikhetsivrande synsätt kan ras-, etnicitets- och könsstereotyper tydligt urskiljas i Lovecrafts verk. Rasistiska åsikter kan enkelt hittas i hans poesi, speciellt "On the Creation of Niggers" och "New England Fallen" (båda från 1912). Det kanske bästa exemplet på hans åsikter om etnisk tillhörighet påvisas i "Kall luft" (1926) där den anglo-saxiske berättaren talar nedsättande om de fattiga latinamerikanerna i hans bostadsområde. Däremot hyser han stor respekt för den spanska aristokraten Dr Muñoz - "en man av börd, kultivering och omdöme".

Lovecraft använde sin egen etniska grupps historia som bakgrund i flera av sina verk. Hans kärlek till anglosaxisk historia och kultur lyser ofta igenom, till exempel kung Kuranes nostalgi för New England i "Sökandet efter det drömda Kadath".

En ofta förekommande röd tråd i Lovecrafts berättelser är individen som upptäcker att hans släkt är förbannad eller korsad med en icke-mänsklig art. Exempel är "Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder", "Råttorna i väggen" och "Skuggan över Innsmouth". Detta tema kan representera Lovecrafts funderingar kring sin egen familjs historia, speciellt hans fars död (det finns dock inga belägg för att han kände till faderns troliga syfilis).

Lovecraft uttryckte även sin rasistiska och etnocentriska syn i sin brevväxling. Han beskrev ingående sin syn på ras och kultur i ett brev till J. Vernon Shea 25 september 1933. Detta brev finns publicerat i "Selected Letters IV" från Arkham House.

Nutida kritiker har fördömt Lovecrafts förmodade rasistiska överlägsenhetsinställning, speciellt hans sätt att behandla ämnen angående invandrare och afroamerikaner. Lovecraft hade även åsikter om europeiska etniska grupper - ättlingarna till holländska immigranter i Catskill Mountains beskrivs till exempel som "white trash" i "Beyond the Wall of Sleep". Den arroganta preussiska aristokraten i "Templet" (som dock troligen är avsedd att uppfattas som en parodisk stereotyp) är ett annat exempel på social klass mot etnisk tillhörighet. Klasstillhörighet och etikett värderas tydligt högre av Lovecraft än ras och etnisk tillhörighet.

Kvinnor i Lovecrafts skönlitteratur är aldrig starka individer såvida de inte lyder under en manlig dominans. Paradoxalt nog gifte sig Lovecraft med en judinna med ukrainskt ursprung. Äktenskapet fungerade inte och flera hävdar att anledningen till det kan vara skammen som Lovecraft kände på grund av att frun var den huvudsakliga familjeförsörjaren.


Utgivning på svenska


Första svenska översättningen av Lovecraft gjordes 1954 av Torsten Jungstedt. Han översatte "The Outsider" som sändes av Sveriges Radio natten 11 september 1954. Jungstedt fortsatte att översätta berättelserna "The Picture in the House", "The Colour Out of Space" och "In the Vault". De två senare publicerades i "Stora skräckboken" (1959). Stora skräckboken innehåller dessutom "The Loved Dead", som Lovecraft bearbetade åt sin vän C. M. Eddy, Jr (detta var dock inte allmänt känt när boken gavs ut).

Sam J. Lundwall, redaktör för Jules Verne-Magasinet (förkortat JVM), har översatt flera av Lovecrafts noveller, vilka har figurerat i JVM (1971 och 1972) men även i två volymer med enbart Lovecrafts berättelser. I "Skräckens labyrinter" (1973) publicerades förutom flera tidigare oöversatta noveller, en presentation av Cthulhu-mytologin. Även 1973 gavs "Den fantastiska romanen, Gotisk skräckromantik från Horace Walpole till H.P. Lovecraft" ut där en svensk översättning av "The Rats in the Walls" fanns med.

"The Outsider" kunde läsas 1975 i "Kalla kårar". Samma år gav Lundwall ut "Skräckens klassiker" där novellen "The Case of Charles Dexter Ward" publicerades. 1975 publicerade Wahlström en svensk översättning av "The Music of Erich Zann" och senare, 1979, "In the Vault".

1981 släpptes första utgåvan av rollspelet "Call of Cthulhu", vilket blev populärt i Sverige och bidrog till en större efterfrågan på Lovecrafts noveller. Ernst-Hugo Järegård läste 1987 in novellsamlingen "Skräckens labyrinter" från 1973 som kassettbok. Sam J. Lundwall gav ut 12 romaner och novellsamlingar mellan 1987 och 1998:

Vansinnets berg (1987)
Gengångaren (1987)
Cthulhu 1 (1988; titeln felstavad på omslaget som "Cthlhu")
Cthulhu 2 (1988; även detta omslag felstavades)
Skräckens hus (1991)
Dagon (1992)
Midnattsgästerna (1992)
Skräckens labyrinter (1993)
Fantasy (1995; egentligen en antologi, med endast en novell av Lovecraft)
Necronomicon (1995)
Cthulhus arv (1996; en antologi med endast fyra noveller av Lovecraft)
Stora Necronomicon (1998)


I ovan nämnda böcker fanns inte bara texter av Lovecraft med utan även bland annat titlar från August Derleth, Lord Dunsany och Robert E. Howard. Den roman som Lundwall utgav 1991 under Lovecrafts namn, Odjurets torn, är egentligen skriven av August Derleth och undantas listan. Lundwall hade ambitionen att ge ut alla Lovecrafts berättelser och romaner översatta till svenska, men kom inte i mål med projektet. Torsten Lundgren översatte "Nyckeln" (1996) till svenska och detta är den enda kända svenska översättningen av Lovecrafts poesi - dock till fri vers vilket Lovecraft avskydde och föraktade.

Aleph Bokförlag gav ut "Necronomicon i Sverige" (2002) som innehåller en nyöversättning av "History of Necronomicon". I tidningen Minotauren (Aleph) publicerades 2003 en svensk översättning av "Facts Concerning the Late Arthur Jermyn and his Family". Året senare, 2004, släpptes den ej tidigare översatta "The Dream-Quest of Unknown Kadath" på svenska. Samma år fanns en översättning av "Under the Pyramids" med i Minotauren och JVM publicerade Lundwalls "patafysiska bearbetning" (missvisande nog ej angiven som sådan) av "The Shadow Out of Time".

Totalt har 55 av Lovecrafts noveller, berättelser och dikter översatts och publicerats på svenska. Flera av dem finns även i olika översättningar.


Bibliografi


Lista över H. P. Lovecrafts skönlitteratur:

The Alchemist (1916)

A Reminiscence of Dr. Samuel Johnson (1917)

The Beast in the Cave (1918)

Memory (1919; "Minnet")

The Picture in the House (1919; "Bilden i huset")

Beyond the Wall of Sleep (1919)

Dagon (1919; "Dagon")

The White Ship (1919; "Det vita skeppet")

The Statement of Randolph Carter (1920; "Randolph Carters berättelse")
The Doom That Came to Sarnath (1920; "Sarnaths undergång")

Poetry and the Gods (med Anna Helen Crofts; 1920)

The Cats of Ulthar (1920; "Katterna i Ulthar")

Nyarlathotep (1920; "Nyarlathotep")

Polaris (1920; "Polaris")

The Street (1920)

Ex Oblivione (1921; "Ex Oblivione")

Facts Concerning the Late Arthur Jermyn and His Family (1921; "Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder")

The Crawling Chaos (med Winifred V. Jackson; 1921; "Det krälande kaos")

The Terrible Old Man (1921; "Den förfärlige gamle mannen")

The Tree (1921)

The Nameless City (1921; "Den namnlösa staden")

Herbert West - Reanimator (1922; "Midnattsgästerna")

The Music of Erich Zann (1922; "Erich Zanns musik")

The Tomb (1922; "Graven")

Celephais (1922; "Celephais")

The Lurking Fear (1923; "Den lurande skräcken")

Hypnos (1923)

What the Moon Brings (1923; "Vad månen ser")

The Horror at Martin's Beach (med Sonia H. Greene; 1923)

The Hound (1924; "Hunden")

Ashes (med C. M. Eddy, Jr.; 1924)

The Rats in the Walls (1924; "Råttorna i muren")

The Ghost-Eater (med C. M. Eddy, Jr.; 1924)

Under the Pyramids (med Harry Houdini; 1924; "Under pyramiderna")

The Loved Dead (med C. M. Eddy, Jr; 1924; "De älskade döda")

The Festival (1925; "Festivalen")

Deaf, Dumb, and Blind (med C. M. Eddy, Jr; 1925)

The Unnamable (1925; "Det onämnbara")

The Temple (1925; "Templet")

In the Vault (1925; "I gravkammaren", "I gravkoret", "I gravvalvet")

The Outsider (1926; "Främlingen", "Återkomsten")

The Moon-bog (1926; "Träsket")

He (1926; "Mannen")

The Horror at Red Hook (1927)

The Green Meadow (med Winifred V. Jackson; 1927; "Den gröna dungen")

Two Black Bottles (med Wilfred Blanch Talman; 1927)

The Colour Out of Space (1927; "Färg bortom tid och rum", "Skräcken i brunnen")

Pickman's Model (1927; "Pickmans modell")

The Call of Cthulhu (1928; "Cthulhu")

Cool Air (1928; "Kall luft")

The Shunned House (1928; "Skräckens hus")

The Last Test (med Adolphe de Castro; 1928)

The Silver Key (1929; "Nyckeln")

The Dunwich Horror (1929; "Fasan i Dunwich")

The Curse of Yig (med Zealia Bishop; 1929)

The Electric Executioner (med Adolphe de Castro; 1930)

The Whisperer in Darkness (1931; "Viskaren i mörkret")

The Strange High House in the Mist (1931; "Det sällsamma gamla huset i dimman")

The Trap (med Henry S. Whitehead; 1932)

The Man of Stone (med Hazel Heald; 1932)

The Horror in the Museum (med Hazel Heald; 1933)

The Dreams in the Witch-House (1933; "Drömmarna i Häxhuset")

The Other Gods (1933; "De andra gudarna")

Winged Death (med Hazel Heald; 1934)

From Beyond (1934; "Den andra sidan")

Through the Gates of the Silver Key (med E. Hoffmann Price; 1934)

The Battle that Ended the Century (med R. H. Barlow; 1934)

Out of the Aeons (med Hazel Heald; 1935)

The Quest of Iranon (1935; "Iranons dröm")

"Till A' the Seas" (med Hazel Heald; 1935)

The Challenge from Beyond (med A. Merritt, C. L. Moore, Robert E. Howard & Frank Belknap Long; 1935)

At the Mountains of Madness (1936; "Vansinnets berg")

The Shadow Over Innsmouth (1936; "Skuggan över Innsmouth")

The Shadow Out of Time (1936; "Skuggan ur tiden")

The Night Ocean (med R. H. Barlow; 1936)

The Haunter of the Dark (1936; "Mörkrets fånge", "Jägaren i mörkret")

The Thing on the Doorstep (1937; "Varelsen på tröskeln")

The Disinterment (med Duane W. Rimel; 1937)

The Horror in the Burying-Ground (med Hazel Heald; 1937)

Ibid (1938)

The Diary of Alonzo Typer (med William Lumley; 1938)

Collapsing Cosmoses (med R. H. Barlow; 1938)

Azathoth (1938; "Azathoth")

The Descendant (1938; "Avkomlingen")

The Book (1938; "Boken")

History of the Necronomicon (1938; "Necronomicons historia")

Medusa's Coil (med Zealia Bishop; 1939)

The Evil Clergyman (1939; "Prästmannen") -- i själva verket ett utdrag ur ett brev och inte en novell

In the Walls of Eryx (med Kenneth Sterling; 1939)

The Very Old Folk (1940)

The Tree on the Hill (med Duane W. Rimel; 1940)

The Mound (med Zealia Bishop; 1940)

The Thing in the Moonlight (1941; "Tinget i månskenet") -- i själva verket ett utdrag ur ett brev som har försetts med inledning och avslutning av tidningsredaktören J. Chapman Miske och således inte en äkta Lovecraft-novell

The Case of Charles Dexter Ward (1941; "Gengångaren")

The Dream-Quest of Unknown Kadath (1943; "Sökandet efter det drömda Kadath")

Sweet Ermengarde (1943)

The Transition of Juan Romero (1944)

The Little Glass Bottle (1959)

The Secret Cave or John Lees Adventure (1959)

The Mystery of the Grave-Yard (1959)

The Mysterious Ship (1959)

Old Bugs (1959)

 

 

Denna artikel har jag sammanfattat med uppgifter från wikipedia

 

Relaterade länkar

Av: LottaU

Datum för publicering

  • 2007-10-16
Anmäl
2007-10-16 23:49 #1 av: LottaU

Här är en presentation av Lovecraft, som här ihop med artikeln om Cthulhu-mytologin!

Båda artiklarna blev väldigt långa. Hoppas att det blir en intressant läsning för er!

Må så gott

Lotta

 

Anmäl
2007-10-17 01:24 #2 av: Sven-Erik

#1. Ojoj Lotta! Vilken utförlig och intressant artikel! Visste inget om denna författare innan, nu vet jag nog allt! Skrattande

Anmäl
2007-10-17 18:04 #3 av: Goranka

Som gammal (läs: ensiffrig) H.P. Lovecraft-fan älskar jag att se allt om denne man!

Jag bugar mig!

IÄ! IÄ! 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.