Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

**Info om sajten Allt och lite till Andlighet Astrologi, horoskop, planeter m.m. Auran & chakran Behandlingsmetoder, terapier och hälsa Bilder & Foton Bytes, köpes, säljes, bortskänkes Böcker, kurser, mässor m.m. Dej vill jag fira Dikter, kåserier Drömmar Godmorgon, Goddag, Godkväll Healing Ifokus-info Konst och skapande Kristaller och stenar Lekar, humor och annat Matnyttigt Medialitet & mediumskap Meditation/avslappning Musik Mytologi, kultur och religion OT - Off Topic Presentationer och välkomsttrådar Psykometri och Intuitionsträning Tävlingar Undersökningar och omröstningar Växter, örter och blommor Änglakort, tarot och orakelkort
Övrigt

Sägner & Skrock!!!

2007-04-07 01:14 #0 av: LottaU

Sägner om Tidö & Ängsö slott. Skrock vid giftermål, graviditet. Läs och begrunna :-) Man blir nyfiken på att veta mer...


Tidö Slott

 


 

 

 

 


 

År 1776 tillföll Tidö greve Fritz Karl Dohna. I sitt första gifte med Fredrika Ulrica Sture fick han tre barn, av vilka sonen Karl Kristoffer Dificius avled vid fyra års ålder. Hur han avled, står inte i några källor inte som man vet.

Förmodligen redan på Axel Oxenstiernas tid lär ha funnits en hemlig gång från slottets huvudbyggnad och ut till Mälaren, som då gick mycket högre upp än i dag. Vid fiendskap eller ofred skulle man alltså kunna försvinna ner till stranden genom denna gång för att kanske med båt sätta sig i säkerhet.

Numera finns inga säkra tecken och lämningar efter gången, men med tanke på den tidens snabba växllingar, är det mycket troligt att en sådan reservutgång funnits.

Legenden berättar att den fyraårige Deficius tog en promenad i den underjordiska gången för att sedan aldrig komma tillbaka. Kanske var det mellan kl ett och två på natten som den lille pilten gjorde sin utflykt. Det är och förblir fria spekulationer ty just vid denna tid gör han sig påmind om man får tro vad som berättas. Just från en plats på borggården kan man höra gälla, skärande rop från ett barn.


 

Elsa Käck

Elsa Käck även kallad Käckan är född i Rytterne. Hon är av soldatsläkt, det talar om att hon är av soldatsläkt. I ett trettiotal år har hon varit knuten till Tidö. Hon har mycket att från gamla tiden från slottet.

En gång hade hon sitt rum där leksaksmuseet är nu. Hon vaknade av ett väldigt oväsen och hörde även som fullt vaken hur något som hon uppfattade som käglor kastades omkull och slogs mot golvet och väggarna. I det rummet har ingen bott på många, många år och då blir ju alltid andarna oroade, har jag hört, säger Elsa. Och det här är alldeles sant, tillägger hon, men det är klart, Axel visade sig ofta och han klagade alltid att han frös, men han var tacksam för att slottet inte var rivet.



 

Tapetdörren

Tittar man noga ska man finna att i ett hörn av Riksalen finns en dörr i väggen som leder till den flygel i vilken leksaksmuseet är inrymt. En smal trappa och gång förbinder Riddarsalen med denna flygel. Det var genom den dörren anförvanten Carl en natt försökte få klarhet i hur det gick till på dessa fester för över 300 år sedan.

Tittar man noga ska man finna att i ett hörn av Riksalen finns en dörr i väggen som leder till den flygel i vilken leksaksmuseet är inrymt. En smal trappa och gång förbinder Riddarsalen med denna flygel. Det var genom den dörren anförvanten Carl en natt försökte få klarhet i hur det gick till på dessa fester för över 300 år sedan.

Han såg genom fönstren hur det var liv och rörelse runt ett stort, dukat bord i Rikssalen. Kristallglasen klirrade, kandelabrar lyste, tjänsteandar ilade med stora fat och stånkor. Det var fest på hög nivå, och för att få klarhet om denna smög sig min sagesman genom den smala gången och öppnade den trånga dörren för att bara finna släkten Oxenstierna strängt blicka ner i den tomma salen, precis från de platser dagens besökare kan se dem i sina ramar.


 


Ängsö slott



Anders Luxemburg

Han var narr på Ängsö och han levde ett angenämt liv och var mycket uppskattad genom sina visor och anedokter. Trots att man inte har kunnat binda hans liv vid vrken brott eller andra dystra händelser, tycks han ej ha fått frid i sin grav. Han är begravd på Ängsö 1744. Han blev 47 år och hade tjänat sitt herrskap i 30 år. Då och då även på senare tid tar den puckelryggige dvärgen en liten promenad i parken eller på gången mellan slottet och kyrkan. Han är klädd i grå långrock med skört och har en grå mösssa på huvudet.


 


Grevinnan

Ängsö är en idyll som med servering och annan service sörjer för turisternas trevnad. Får ni se någon "köksbjörn" som i flygande fläng sveper förbi med en 10 liters kaffakanna och ändå hinner med att ge den okunnige turisten värdefilla upplysningar i flykten, kan det mycket väl vara Grevinnan själv som basar för det enorma köket på nedre botten i slottet.


 


Brita Bååt

Hon var en ond och styvsint kvinna. Sina två män skulle hon drivit i en för tidig grav. En juldagsmorgon skulle hon gå i ottesången och kammarpigan var tillsagd att väcka henne i tid. Men på efternatten vaknade hon plötsligt av sig själv. Genom fönstret kunde hon se, att ljusen var tända i kyrkan. Förargad tänkte hon, att man hade glömt att väcka henne och att julottan redan hade börjat. Hon klädde sig hastigt och skyndade iväg, för att åtminstone komma i tid till altartjänsten. Då hon hade hunnit halvägs på gången mellan slottet och kyrkan fick hon syn på en skepnad, som föreföll henne bekant.

 Mörkt var det, men hon tyckte precis att det var hennes gamla amma, som varit död i många år. Och den döda gjorde tecken åt henne, ängsligt, alldeles som om hon ville varna henne från att fortsätta. Men fru Brita slog spöksynen ifrån sig, hon var ju sent ute och en besynnerlig iver drev henne att skynda vidare. Benrangel i kyrkobänkarna Då hon hade kommit innanför kyrkogårdsmuren märkte hon att ljuset som trängde ut genom fönstret var så underligt blekgrönt och kallt. Det hade ingenting av julotteljusens värme i sitt sken. En fasansfull aning kom henne att rysa, men ändå var det som om en hemligt makt drev henne vidare.

Då hon hade kommit innaför kyrkdörren blev hon stående orörlig. För de som satt i bänkarna var benrangel med knäppta skeletthänder och andäktigt grinande dödskallar. Hon hade kommit till de dödas mässa. Huggen med värja I samma ögonblick rusade vålnaderna av hennes två män emot henne, De hade vaktat på henne bakom dörren. Utom sig av skräck flydde hon ut ur kyrkan. Den ene högg efter henne med sin värja, men fick bara en flik av hennes slöja. Den andre kastade en stor sten efter henne. Bara några steg från kyrktrappan blev hon liggande avsvimmad. Där låg hon, när den förfärade kammarpigan fann henne.

Men Fru Brita hämtade sig aldrig efter sin ohyggliga upplevelse. Tre dagar senare var hon död. Värjan med en flik av Brita Bååts slöja hänger fortfarande i Engsö kyrka och stenen, som kallas blodsstenen, är inmurad i kyrkomuren.


 


Trollstenen

Långt tillbaka i tiden var folket, som bodde på utgården Ryssbo ständigt utsatta för olyckor av alla de slag. Människor och kreatur insjuknade eller råkade ut för de egendomligaste olyckshändelser. När gårdarna runt omkring fick goda skördar var det missväxt på Ryssbo. Orsaken till eländet härleddes till en rund grå sten, en trollsten, som låg i en jättegryta inte långt från gården. Ingen vågade röra stenen och alla undvek den.

Men en dag fattade ryssbofolket mod och rullade stenen ner till sjön och lyfte i den, i en eka. Så rodde man långt ut på Granfjärden och välte otyget över bord på djupt vatten. Lugnt och med tillförsikt inför framtiden rodde man hem igen.

Dagen därpå fann man till sin förfäran, att trollstenen på nytt låg på sin gamla plats i jättegrytan. Av egen kraft hade den rullat tillbaka från Granfjärdens djup. Som en sista utväg bar man nu stenen till kyrkan för att dess fördärvsbringande krafter skull bindas i ett helgat rum.

Där har den legat sedan dess kringvärvd av århundrandens vidskepelse. Än i våra dagar tycks stenen ha kvar sina krafter. Det sägs, att den som vidrör trollstenen eller flyttar den, inom kort tid drabbas av ond bråd död eller svår sjukdom.


 


Ängsökedjan

"De gånger kedjan lämnat slottet, har en brand uppstått. Brandorsaken har varje gång varit helt oförklarig." Det berättas att Johan Sigismund Sparre, den siste av sin ätt på Engsö en natt inte kunde sova. Rastlös gick han av och an i stora salen.

Huset låg öde omkring honom. Det fanns bara tjänarna och de sov. Om han ändå haft någon att slå tärning med. Ju mer han tänkte på det desto större blev hans lust. Plötsligt stannade han "Finns här då ingen som vill spela med mig", ropade han ut i den tomma salen. "Kom bara, kom vem det var månde, vän eller fiende, ja om det så vore Satan själv". Han hade knappt hunnit uttala den sista stavelsen förrän dörren slogs upp och en svartklädd främling steg in. En råkall vindpust svepte genom salen och fick ljusen att flämta till, så att de nästan slocknade.

Utan ett ljud slog sig främlingen ner vid bordet. Hans ansikte var till hälften dolt av en stor krage. Det enda Sparre kunde se av honom var pipskägget. Spelet började. Ingen av dem yttrade ett ord. Det enda ljud, som bröt tystnaden var tärningarnas rasslande mot bordsskivan. Sparre vann hela tiden. Men ändå kände han ingen glädje eller triumf utan bara en isande skräck, som ökade alltefter som spelet fortgick. Plötsligt reste sig främlingen oväntat mitt under spelets gång och drog fram en guldkedja, som han kastade på bordet framför Sparre. Denne vågade inte röra sig, inte ens lyfta blicken.

Darrande hörde han en ihålig skärande röst, som ekade genom salen: "Den är din. Du har vunnit den. Men kom ihåg, denna kedja får aldrig bäras av någon annan än herren till Engsö slott. Eld och brand kommer att härja om den någonsin förs härifrån." Sparre sjönk ihop över bordet. När han såg upp var salen tom. Ett ögonblick trodde han, att han hade slumrat till och haft en mardröm. Men framför honom på bordet låg guldkedjan som ett skrämmande verklighetsbevis.


 

Sägner

Till en gård i Kral Gustavs socken i Västergötland kom en skräddarmästare. I en kammare spökade det så väldigt, att han fick rådet att övernatta någon annanstans. Men han bara skrattde och gick dit in. Han höll sig vaken tills de övriga i huset hade somnat. Plötsligt blev kammaren helt upplyst, fast det var mitt i mörka natten. Tre små barn kom upp genom golvet. De fattade varandras händer och dansade i ring. Gång på gång sjöng de samma korta vers:

Å bötteknekten å strumpejunkern å vira,
får vår mor leva te nästa år blir fira!

Dansen höll på ända till gryningen. Barnen försvann på samma plats som de kom ifrån.
Dottern i huset var med barn, och skräddaren tolkade situationen så att hon hade dödat tre barn och att så snart skulle ske med ett fjärde: det hade spökena berättat i sin sång.
Det syntes att golvet varit uppsågat där barnen hade klivit upp, och när skräddaren bröt upp golvet fann han mycket riktigt tre barnlik. Det första barnet låg i en bytta, det andra var inlagt i en strumpa, det tredje var invirat i trasor. Nu förstod han vad de hade menat med bötteknekten och strumpejunkern å vira...
Spökerierna slutade när barnliken hade blivit lagda i vigd jord. Den här gången gicke det inte att fälla den skyldiga, men dottern behöll i alla fall det barn som hon väntade.



Skrock



Bröllop

Så här sa man i Veinge i Halland:
Verkligt otursamt blev äktenskapet för dem som tog ut lysning i fastan.
Ett viktigt ögonblick var när prästen tillkännagav lysningen i kyrkan. Om han läste fel så betydde det olycka och likaså om han råkade tappa pappret han läste från. Det var lika illa som om brudgummen tumlade och tappade brudens ring under själva vigseln.

För att brudparet skulle få det gott ställt så måste de ha slantar på sig eller i sin omedelbara närhet under bröllopet.

Slantar i skorna skulle antingen finnas hos båda eller bara hos den ena. Då skulle paret alltid få gott om pengar i sitt äktenskap.

Regn i brudslöjan betyder tur och pengar. Men det är inte på alla ställen det gäller.
I Sörmland bådade nederbörd i brudkronans faktiskt tårar i äktenskapet.

I Värmländska Sunnemo betydde det fattigdom. Däremot var det bra med snöfall, det betydde att bruden skulle bli rik.

I Rumskulla i Småland trodde folk att solsken och köldväder var välsignebringande, men inte regn.

Det var vanligt att man tyckte olika. Men om huvudsaken är alla eniga, att vädret på bröllopsdagen säger mycket om framtiden.

Bruden hade olika tabun att tänka på. Hon skulle undvika att arbeta på bröllopsdagen, annars blev hon tvungen att arbeta för mycket i sitt äktenskap.

I Östergötland sa man att hon fick inte sy ett enda stygn på brudklänningen, för då skulle hon att gråta lika många tårar som hon sydde stygn.

I Ångermanland måste hon akta sig för att dra brudklänningen över huvudet, för det innebar att hon drog olycka över sitt blivande hem.

Hon borde inte heller ha för åtsittande kläder för hon kunde råka ut för icke önskade barnsängar.



Skrock


Graviditet

Äkta par som levde samman utan att få barn fick ofta lida spott och spe. Vanligen trodde man att barnlösheten berodde på kvinnan.

En kvinna kunde för alltid bli ofruktsam genom att råka ställa sig under ett åskskadat träd, så sa man i Uppland och Västmanland.

I Valbo i Gästrikland måste varje jungfru vara väldigt försiktig när hon gick över trösklar. Om hon snavade det minsta så skulle hon förbli barnlös i hela sitt liv.

Kvinnor fick även akta sig så att inget mensblod kom på marken, det gjorde henne ofruktsam.

Effektivt var att dricka mjölk från ett sto, men en suggas mjölk gick även bra. Suggans mjölk var så effektiv att kvinnor kunde bli havande till och med utan fysisk aktion, trodde en del sörmlänningar.

Ett annat knep var att kasta en groda på kvinnan eller bjuda henne på en smörgås på vilken man hade placerat en levande lus på.

Horaktiga kvinnor som inte blev med barn kunde man slå med en psalmbok i ändan, då de gick genom kyrkdörren. Eller också daskade man till dem med handflatan och sa. Nu ska dä nappa.

En gravid kvinna fick absolut inte inbilla sig att hon kunde leva som vanligt. Det var mycket farligt att se eller vidröra vissa saker.
Fick hon skåda en levande hare eller till och med nosen på en slaktad hare, så var risken stor att brnet blev harmynt. Därför skar jägarna alltid bort läpparna på de harar som de sköt.

En del trodde att om en havande kvinna blev skrämd av en ko, så blev barnet koögt, och om hon betraktade botte på en flaska genom flaskhalsen blev det skelögt.

Om en kvinna såg en eldsvåda och tog sig för ansiktet, så fick barnet eldröda fläckar efter moderns hand eller fingrar.

Gravida kvinnor fick rådet att betrakta det som var vackert. Därför hängde kvinnorna upp vackra tavlor på väggarna under sitt havandeskap. Om den gravida kvinnan var bekant med någon vacker person, så måste hon betrakta vederbörande så ofta hon fick tillfälle. Och om hon själv var vacker borde hon spegla sig ofta, så blev barnet lika grant som hon.


 

Relaterade länkar

Av: Frejas

Datum för publicering

  • 2007-04-06
Anmäl
2007-04-07 01:50 #1 av: mandymoo

Ja nog vill man veta mer *Ler*.... Gillar att läsa om gamla saker.

Anmäl
2007-04-07 01:56 #2 av: LottaU

Det gör jag oxå :-)

Har läst en del, men det var nog ett par år sen. Nu vill man bara besöka alla ställen man har läst om. I och för sig så har jag varit på Ängsö slott ett flertal gånger, men jag bor nära.

Det händer en del där, både dagtid och nattetid. När jag var yngre, så åkte vi ofta dit på kvällen eller natten, så skulle man gå runt kyrkan...

En gång när vi var där, så satt vi kvar i bilen, tordes inte gå ut. Rätt som det var så började bilen rulla baklänges... Ni ska veta vad jag rädd jag var. Så det var någon som inte ville att vi skulle vara där.

Först ville inte bilen starta, men till sist så gjorde den det. Så det var bara att åka snabbt därifrån. Tror det var sista gången som jag var på Ängsö i det ändamålet.

Ängsö är helt klart värt ett besök, men åk dagtid :-)

Anmäl
2007-04-07 01:59 #3 av: mandymoo

Jag sov på Näsby slott i veckan o skrattade lite åt det som stog i brochyren - att man sov helt spökfritt - då alla rum inte låg på slottet utan i annexet *ler*... man kanske skulle ha tassat iväg till slottet...

Har varit på Ängsö jag med *ler* dagtid - jag är för feg för nattbesök

Anmäl
2007-04-07 02:55 #4 av: Charmaine

Sånt här läser jag gärna mer om. Ja, från andra ställen i Sverige också.

Anmäl
2007-04-07 07:56 #5 av: zzTCM

"Slå kvinnor med en psalmbok i ändan":) ja jag säger då det...

Jättebra artikel, vill gärna veta mer, spännande!

Anmäl
2007-04-07 09:26 #6 av: Perla

Jättekul läsning!

Jag var med på en tur guidad av Katarina Piper på Ängsö när de just höll på att renovera inne i kyrkan. När vi kom dit berättade hon att ännu idag är man rädd för stenens negativa krafter så de som jobbade med renoveringen hade byggt en ställning runt stenen för att kunna flytta runt den utan att röra vid den. Jag vet inte om man ska tro på det för hon såg lite pillemarisk ut när hon berättade det...men vem vet...och vem skulle vilja testa..? ;)

Jag har hört talas om de där nattliga Ängsöäventyren som du berättar om men på den tiden var jag alldeles för feg för att våga vara med.

I Nora fanns det däremot en herrgård med en vit staty av en kvinna i trädgården. Befann man sig i trädgården runt midnatt så skulle man kunna få se hur statyn rörde på huvudet. Dit var det populärt att åka och då var jag med - och kanske var det den uppskruvade rädslan och stämningen som gjorde det - men jag såg statyn röra på huvudet! :-0 

Skriv gärna mer och berätta gärna om dina egna upplevelser också. Det är roligt att läsa.

Varma hälsningar/Perla

Anmäl
2007-04-07 15:44 #7 av: LottaU

Jag skriver gärna mer :-)

Ni som har något att berätta, skriv gärna. Alltid kul att läsa andras upplevelser!

 

Anmäl
2007-04-08 17:15 #8 av: brianaand

Jag läser också gärna mer. Sänt här är kul och intressant att läsa.

Anmäl
2007-07-15 18:42 #9 av: LottaU

Puttar upp den här artikeln :-)

Kanske någon som vill dela med sig av något mer när det gäller Skrock :-)

 

Anmäl
2007-07-18 00:39 #10 av: tarantella

GladÄngsö är jätte spännande, är för feg för att besöka det nattetid, men det fachinerar ming

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.