Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

**Info om sajten Allt och lite till Andlighet Astrologi, horoskop, planeter m.m. Auran & chakran Behandlingsmetoder, terapier och hälsa Bilder & Foton Bytes, köpes, säljes, bortskänkes Böcker, kurser, mässor m.m. Dej vill jag fira Dikter, kåserier Drömmar Godmorgon, Goddag, Godkväll Healing Ifokus-info Konst och skapande Kristaller och stenar Lekar, humor och annat Matnyttigt Medialitet & mediumskap Meditation/avslappning Musik Mytologi, kultur och religion OT - Off Topic Presentationer och välkomsttrådar Psykometri och Intuitionsträning Tävlingar Undersökningar och omröstningar Växter, örter och blommor Änglakort, tarot och orakelkort
Psykologi

Asperger

2007-03-05 22:00 #0 av: mandymoo

Den här artikeln handlar om asperger, har fått den här intressanta artikel skickat till mig från en jätte gullig o trevlig tjej här på ifokus om vad asperger är.

 

Asperger är ett medfött handikapp som inte syns utanpå en människa. Det är ett såkallat osynligt handikapp.

  Handikappet innebär att man tänker på ett lite annorlunda sätt. Många har svårt med ögonkontakt, motorik, höga ljud, starka ljus, empati, tvångshandlingar att vara social med mera. 

   Asperger är går inte att bota. Utan det är något man måste lära sig leva med, och träna på det man har svårt med.

   Asperger syndrom upptäcks oftast i förskoleåldern, då barnet kanske är lite utanför och har svårt med sömnen. Att få diagnosen som vuxen är inte heller ovanligt.

   Ca  0.4%  av befolkningen i Sverige har fått diagnosen Asperger, majoriteten är killar. Det kan vara svårt att sätta den diagnosen på tjejer, då dom ofta är mer inåtvända.

   Att ha Asperger har inte bara nackdelar. Dom flesta har ett "special intresse" som dom verkligen brinner för och kan jätte mycket om. Sen har dom med Asperger lätt för att se små detaljer som många andra inte lägger märke till. Dom har styrkor som många andra inte har.

  Man tror att Albert Einstein hade Asperger. Att han med sitt annorlunda sätt att tänka gjorde intressanta upptäckter.

 

Skriven o inskickad av: piraten90

 

Relaterade länkar

Av: mandymoo

Datum för publicering

  • 2007-03-05
Anmäl
2007-03-05 22:39 #1 av: Faxlin

Verkligen en helt fantastiskt artikel om denna sjukdom. Jag har själv läst extra kurser om barn och ungdomar med behov av särskilt stöd och psykologi.
Där gick vi mycket in på denna diagnos bland annat. Men aldrig förr har jag sett den beskriven så ra och lättfattad. Skrivet så alla förstpr.

Bra gjort.

Mvh Åsa

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-03-05 23:18 #2 av: LottaU

Intressant artikel!

Anmäl
2007-03-06 00:21 #3 av: mandymoo

Jag kan bara hålla med - bra, lättfattad o intressant då man inte alls vet så mycket om det.

tack piraten90 för att du skrev den så att vi alla kan läsa o lära

Anmäl
2007-03-06 06:14 #4 av: Celia

Jättebra att någon tar upp detta!

Anmäl
2007-03-06 10:15 #5 av: [piraten90]

Åå tack så jätte mycket för alla kometarer!! Glad 

 

 

Anmäl
2007-03-06 10:15 #6 av: [piraten90]

#4 Ja folk vet alldeles för lite om vad det är..

Anmäl
2007-03-07 13:06 #7 av: MariaJ

Oj Vad jag blev glad då jag såg denna artiklen. Jag har tänk flera gånger på om man skulle startat ännu ett forum endast för människor som lever med olika handikapp.

För att göra en mycket lång historia kort, så ska jag berätta att min grabb på snart 19 år har  Aspergers syndrom/ adhd. Han fick inte sin diagnos förren han var ca. 15 år. Han är precis som vem som helst, men bär sina känslor och tankar på ett annat sätt. Det har varit otroligt många jobbiga år av svek från både lärare, läkare, pedagoger, kuratorer..och många fler.Jag kämpade för att min grabb skulle få ett så drägligt liv som möjligt, då jag naturligvis såg alla positiva egenskaper som han har bakom sitt handikapp. Han bor numera sen 1 år tillbaka på ett fantastiskt ställe, som är utvecklande för honom. Där finns personal dygnet om som är utbildade för att hantera ungdomar med aspergers syndrom. Men innan vi fick platsen där så fungerade ingenting för honom..(Det var honom som jag skrev mitt dagboksinlägg om tidigare.) Vill också tillägga att dessa barn ofta har hög intelligens. Min pojke kunde skriva formler för att programera en dator, redan som 11-12 åring.  Helt fantastiskt !

Titta gärna på min sida: andlighet.ifokus under "indigobarn"

Jag ställer gärna upp om ni vill ha mer info om handikappet och hur man som förälder får slåss för sina barns rättigheter.

Tack ...vänligen MariaJ :-)

Carpe Diem

Maria Johnsson

Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

Anmäl
2007-03-09 01:00 #8 av: MariannE11

jättebra artikel.... tack Piraten....

MariaJ... dej vill jag gärna fråga och veta mer om detta....min dotter som är 15 har stundtals snuddat vid att få diagnosen... vissa saker stämmer in till punkt o pricka medans annat absolut inte stämmer.....nu känner mej bara så ruskigt supertrött på det mesta för mycket av mitt liv går inte riktigt spikrakt + att när ens barn inte mår bra och inget verkar hjälpa med dottern som vi vuxna hittar på...... hon är i för dåligt skick för att BUPpsykologen kan bedömma vad som egentligen är fel..... nu så går hon i en skola med väldigt mycket behandling men det är nästintill omöjligt att få henne att våga gå till skolan... men vi hoppas på att kunna bryta vanan att lyssna på rösten som säger att hon inte ska gå.....

Anmäl
2007-03-09 11:41 #9 av: MariaJ

Jag vet inte riktigt vad du vill veta, men jag kan skriva lite mer info om hur min pojke mådde i perioder.

Han led av svår panikångest, torgskräck samt att han fick svårt att åka bil. Han kunde heller inte äta mat innan han reste eller innan vi skulle iväg någonstans. Han var djupt derprimerad under långa perioder, då han nästan torkade ut för att han inte ville dricka. Han kunde inte åka bil om det inte var speciella ritualer som han gjorde. Jag tränade honom att åka buss, men fick vid de första tillfällena hoppa av efter endast 2-3 bushållsplatsen, då han drabbades av panik och började hyperventilera. Det är viktigt att tro på dessa barnen, men samtidigt inte låta dem köra med dig. Gränsen mellan att se allvaret i ett samanhang eller se att han låtsas för att komma undan,, är hårfin ! Jag som förälder har ett ansvar att se till att mina barn mår bra, och lyssna på deras signaler. Vi som föräldrar vet oftas mer och förstår när något är fel. Men att inte få gehör från andra, utan bara bollas från den ena till den andra är fruktansvärt. Det värsta är väl släkingars och vänners åsikter om hur man dfostrat sin son, dom ser inte hur min vardag ser ut och trodde inte på mig då jag berättade.. Jag skulle bara slå näven i bordet hette det...men nu när min grabb är vuxen så säger han gång på gång..att:

- Mamma, du har alltid funnits där och lyssnat och kämpat för mig, du trodde på mig och förstod mig. Du såg mig som jag är och såg även min själ skrika trots att jag låg tyst i sängen. Jag älskar dig mamma, för att du alltid funnits där för mig.!! ....Är inte detta det tillräckliga svaret för mig, då jag trots allt vid flera tillfälle tvivlat på min mammaroll.

Tack och lov så har vår situatuion fått ett lyckligt slut, då han numera bor på ett boende med skola och behandlingsmöjligheter. Det finns bra personal och man får respons och förståelse för hur man som förälder har det.

Han har numera fått bukt med mycket av sin ångest, men kämpar hårt varje dag för att själv jobba sig igenom detta. Han har också nu ett framtidstänkande som gör att han vet vad han vill utbilda sig till. Han ska arbeta med datorer,,,ja det förvånar inte migSkrattande då han alltid har ägnat timmar till denna maskin. Han gjorde ju egna spel då han var 12 år..han ritade upp vår lägenhet och skapade figurer som var familjemedlemmarna...och la in det i ett spelprogram som jag inte fattar ett dyft av..

Jag vet att han kom till mig för att jag skulle lära mig något, men samtidigt för att han visste att jag skulle klara av att kämpa för honom.

Allt har en mening, och jag är så oerhört tacksam att han är min son....Han är den mest ödmjuka, känsliga och snälla människan jag vet. Vi har fått kämpa oss igenom många tunga, destruktiva, jobbiga men lärorika år...men vi klarade det, och nu ser vi hur det format dig och mig och stärk våra band positivt.

Till dig min grabb.. Jag älskar dig över allt på denna jord ! 

Vänligen MariaJ :-)

Carpe Diem

Maria Johnsson

Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

Anmäl
2007-03-09 11:53 #10 av: MariaJ

MarianneE11 inlägg #8

Jag vet att de flesta utredningar görs med hårfin marginal, men om du känner att du måste gå vidare med din dotter för att få den hjälp du behöver..så gör det. Det är mycket procedurer och många man måste bemöta ..men tro mig..du möter tillslut en människa som tror på dig och gör allt för att hjälpa dig och din dotter.

Jag var så utmattad så när jag satt på det säkert 100:drade mötet med alla olika instanser..så reste jag mig bara och sa...

- Om ni inte gör något för mig och min pojke nu..så går jag ut i massmedia..och jag lovar er att alla detaljer och alla möte och namn på personer kommer att ges ut.. Jag LOVAR att inom en vecka ska jag det ha hänt något..annars går jag till media.

På detta mötet sitter det en kvinna som jag endast träffat en gång..och hon förstod mig..och hjälpte mig att få det stödet som han har rätt till att få. Hon blev vändpunkten för mitt och min sons liv. Hennes engagemang var avgörande för hur allt skulle bli för oss.Skrattande

Så mitt råd:  Ge inte upp..det kommer snart in någon som stöttar dig mer. Jag finns också om du vill och behöver mig..!

Kram MariaJ :-)

Carpe Diem

Maria Johnsson

Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

Anmäl
2007-03-14 15:12 #11 av: ElStar

Mycket intressant artikel och diskussion.

Anmäl
2007-03-14 18:26 #12 av: Rymdkanin

Jag vill först och främst säga att Asperger syndrom inte är ett handikapp, det är ett funktionshinder!! Det är skillnad. Jag har själv as, och antagligen något mera. Jag har frågat om jag, med as, får ställa mig vid handikapp ruta, men det får man inte. För det mesta så syns det inte att man har as, det är inte alltid det går att märka heller. As, liksom diabetes, måste man ha anlag för, man kan inte bara få det som med en förkylning.

 MariannE11 mailade mig och bad mig berätta om hur min as var, jag svarade, men mailet kom bort, så det svar hon fick var tomt. Jag har inte orkat skriva något nytt, men jag tänkte att det kanske är dags att lägga upp en egen artikel.

Folk med as är alla olika!

Anmäl
2007-03-14 19:27 #13 av: Charmaine

Ordet handikapp (engelska, se handicap för ordets ursprung) används i vardagligt tal för funktionshinder.

Den grundläggande betydelsen är egentligen "oförmåga". Ett exempel är att en blind har lättare att ta sig fram än en seende i ett mörkt rum. I det fallet är det den seende som är handikappad.

Med andra ord samma betydelse med olika ord.

Om man får stå med sin bil på rutan för handikappade eller inte har med vilket handikapp/funktionshinder man har. Man ska ha svårt att röra siig. Det är vad man tittar på när dom delar ut rättigheterna att utnyttja dom rutorna.

 

 

Anmäl
2007-03-14 19:44 #14 av: Rymdkanin

Jag vill lägga till:

As är en form av autism

 Att alla med as har rätt till en LSS handläggare (lagen om stöd och service)! Men det är inget måste, och det är inte alla som har eller som vet om att dom har det.

Ang detaljer, så kan detta vara väldigt jobbigt. Jag blir väldigt lätt yr när jag kommer in på en stor Coop eller Ikea, där det finns mycket detaljer att fokusera på. man kan söka sig till detaljer fastän man inte vill själv, det är inget som går att ändra vad jag vet.

Även stora folksamlingar kan vara jobbiga och påfrestande. Jag minns årets husdjursmässa, ända anledningen till att jag klarade av det var för att jag fokuserade på djuren, men även då blev det jovvigt.

Alla har inte svårt för ljud. Om man har det är det inte alla sorts ljud. Trummor klarar jag av hur bra som helst, men dammsugaren är pest! Även vissa röster kan skära som knivar.

Jag har själv märkt att jag har svårt för ironi, och det var värre när jag var yngre. Och ibland tolkar jag ord bokstavligen. Vissa ord säger mig inget alls, avstigning för samtliga ex, jag trodde det betydde att bara dom som skulle gå av behövde det. Avstigning för alla skulle låta mycket bättre i mitt huvud!

I helgen när jag och min pojkvän satt på tåget till Enköping, så var det rena turen att vi fick åka med fast vi inte kunde betala. Konduktören sa åt mig att vi borde ha betalat på stationen i automaten, men någon sådan hade jag aldrig sett *arg*, och att vi inte skulle åka tåg om vi inte kunde betala. Det kunde vi, men då tog dom inte Visa Elektron *ännu argare*! Hur ska jag kunna veta det? Jag har as och jag tänker inte riktigt på samma sätt. Sätt upp en skylt på stationen och i tåget där det tydligt visar vilka kort som gäller! Kände mig så idiotförklarad.

1 av 100 har as, 1 av 10 är homosexuella.

Jag hade föredrag om as i nionde klass, om det är något ni undrar så är ni välkomnan att fråga. Det kanske blir enklare än en egen artikel. Under mitt föredrag var jag noga med att framföra att jag inte var dum i huvet pga min diagnos, efter det blev jag behandlad som om jag var dummare än innnan.

Jag länkar några sidor, bla till min dagliga verksamhet.

www.stodochresurs.com 

 www.stodochresursgruppen.se

http://www.hu.sll.se/gn/opencms/web/HAB/Funktionshinder/Aspergers_syndrom/ ,

http://www.hu.sll.se/gn/opencms/web/HAB/index.html

http://www.orebroll.se/psykhab/page____3378.aspx

http://www.stockholm.autism.se/ Finns att läsa om As.

 

Anmäl
2007-03-14 19:46 #15 av: Rymdkanin

#13 Om du pratar om as som ett handikapp, så kommer du för eller senare för höra att det inte är rätt.

Anmäl
2007-03-14 19:55 #16 av: mandymoo

#15 jag tror att alla som har as ser på det på olika sätt, en del gillar inte det ena eller det andra ordet o väljer att så använda det andra. Det är helt okey. Men tjejen som har skrivit artikeln har as, och hon har inga problem med att säga att det är ett handikapp, för då hade hon inte använt sig av ordet i artikeln.

#13 där är beskrivning på ordet från wikipedia

Slår man i en ordbok så står det:  handikapp - nedsatt prestationsförmåga på grund av sjukdom eller skada.

Men det är helt okey att du vill säga funkrionshinder. Men det kan finnas andra med as som säger att det är ett handikapp, inget fel i något av det.

 

Anmäl
2007-03-14 20:00 #17 av: Rymdkanin

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.

En läsvärd bok om en pojke med as, som fick mig att förstå mig själv bättre.

http://www.bokus.com/b/9146204695.html

Anmäl
2007-03-14 20:14 #19 av: Rymdkanin

Jag vill bara berätta att varje dag så umgås jag med ungdomar med as, alla har sina egna svårigheter. Ibland märks det tydligt, andra gånger inte alls. Jag var på ett as kolla där den äldsta var 20 och den yngsta 7, och självklart så är diagnosen, precis som åldern, varierande. Vissa ligger mer åt autismhållet, medans andra knappt har några problem alls.

Vill även säga att den info lärare o.dyl. får ta del av, inte är helt korrekt. Iaf var den inte det tidigare. När jag höll föredrag för lärarna, så frågade idrottsläraren varför jag inte gillade att sporta, det trodde han att alla gjorde, eftesom hans tidigare elev hade älskat sport. Vid samma tillfälle var min kommande rektor med, och kunde berätta för honom att så var det inte.

Anmäl
2007-03-14 20:20 #20 av: Rymdkanin

Skolor.

Bl.a vid asperger, kan man få börja i folkhögskola tidigare än andra. Bl.a. Fellingsbro och Dalarö har speciella inriktningar med bl.a. as. På Dalarö kan man få träna på eget boende, och lära sig klara av vardagen. I folkhögskole katalogen står det mera, och jag har för mig att det även finns sommars kurser.

Givetvis finns det även Gymnasium och Grundskola. Jag gick på Ingrid skolan, bergshamra, som är en privat skola som drivs av Ingrid Svedin. Från Ingrid skolan kommer även min kontaktperson Thomas.

Anmäl
2007-03-14 20:23 #21 av: Rymdkanin

Kontakperson eller ledsagare.

Jag vet inte om alla har rätt till det, men det går att ta reda på via handläggaren. I Bromma komun är det lite skillnad på de olika "termerna", och även skillnad på betalning har jag fått veta. Det som i Bromma är kontaktperson, kallas på andra ställen ledsagare. Det kan vara lite svårt, och jag vet själv ingen stor skillnad.

Anmäl
2007-03-14 22:45 #22 av: MariannE11

jaha... då ska jag ta tjuren i hornen och plåga er riiiiiiiiktigt mycket med en massa svammel från mej....Flört

jag har varit helt under isen i en veckas tid och brottats med mej själv... blivit rädd för mina tankar...totalt livrädd för jag funderade faktiskt på om min lösning var att ta livet av mej...jag har aldrig blivit så totalt livrädd för det som poppade upp....men nu handlade det inte om mej ju...nu mår jag betydligt bättre.. men det går i vågor...

min dotter är alltså 15 idag.. jag tycker inte jag sett något speciellt avvikande med henne förutom att hon varit otroligt envis, nyfiken, väldigt läraktig med de flesta ämnen, funderat väldigt mycket och haft lätt att vara deprimerad... men inget direkt märkbart ändå för det har fungerat ok ändå...jag reagerade inte då på att hon hade få vänner för hennes storesyster är dryga året äldre och dom har levt otroligt tätt tillsammans och syrran är den som stått för de kontakter dom tagit....

i 4:an till 6:an hade hon en lärare som var super...han fick upp henne så hon trivdes bra i skolan... men sen på skolavslutningen så kom första förändringen... hon storgrät för att hon inte skulle få ha denna lärare... samtidigt så flyttade den kompisen hon gillade bäst en 20 mil bort....jag kunde inte förstå varför hon grät när det skulle bli sommarlov...

på sommaren flyttade jag till samma ort då bägge barnen bad mej.. dom trivdes inte med exxets nya sambo... nu fick dom bo halva tiden hos mej... halva tiden med pappa...

sen på hösten så blev det stökigt i klassen... jag märkte vid jul att hon inte alls hade samma kraft o ork för skolämnena.... kan säga att hon har MVG i de flesta ämnena och jag tror inte att hon fick någon större stimulering ...

på våren så mådde hon allt sämre...tror det var i april jag ringde BUP första gången då vi förstod att hon skar sej på underarmarna....ingen hade tid på BUP utan hon sattes i kö....

precis innan 8:an började så fick vi en tid på BUP... men då hade hon ju varit med syrran och oss vuxna hela sommaren så hon mådde bättre....så det rann ut i sanden

hon fick enorm huvudvärk som man sa från läkarhåll var antingen spänningshuvudvär eller migrän..

rätt snart in på terminen så låste hon in sej på toa i skolan... det blev mer än kaos i skolan... skolan visste inte hur dom skulle bete sej och inte vi föräldrar heller...men nu blev hon högprioritet hos BUP iaf med veckosamtal...tycker att den psykologen verkar vara bra men mitt exx tycker hon bildat sej sin egen uppfattning som hon inte viker ifrån och säger att det inte är fråga om as i min dotters fall..

händelsen var ju mer än pinsam så hon hade allt svårare att kunna gå dit...det resulterade i att hon bytte skola till en waldorf följande termin...hon började äta antideppressiv medicin och började må bättre... det kände som lärarna var betydligt mer engagerade där...men i maj så slutade hon ta sin medicin utan att berätta det.. hon samlade på sej dom för att kunna ta livet av sej... och hon blev genast mer deprimerad... slutade kontakten med BUP..

på hösten så bytte hon tillbaka till sin skola....hon åkte iväg till BUP och hade sin sparade medicin med sej... hon hade så smått ångrat sej....nu blev hon intagen på BUPkliniken där hon var praktiskt taget hela hösten...ingen kom henne nära och ska jag vara ärlig vet jag inte hur mycket koll dom hade där... fast våra tre närmaste vi hade där har jag fullt förtroende för... men inget hände.. hon låg mest under täcket och var inte kontaktbar....men hon började äta medicin igen iaf... och hon blev genast lite gladare så hon kunde fungera för oss närmsta i familjen...

soc blev mer inkopplade och fick i uppdrag att hitta en annan lösning...vår kontaktperson där gillar jag skarpt... hon o hennes chefer hittade en skola som finns i en vanlig villa... högst 12 elever uppdelade i 2 klasser med 2 behandlare som ställer upp med massage om eleverna behöver det.... så där står vi stampar just nu...det går ju inte riktigt som vi önskar men ett möte förra veckan gjorde att vi har en taktik: hon ska upp VARJE morron, göra sej i ordning, åka till skolan och då ska hon göra sitt val: gå in och ha minst en lektion eller åka hem igen... saken är den att vi ska få henne ut ur huset.. men vi är inne på första veckan....det har gått bra denna vecka men idag valde hon att åka hem igen.... fortsättning följer strax...

Anmäl
2007-03-14 23:08 #23 av: MariannE11

fortsättning med diverse kommentarer...

hennes pappa tror mer på att det är as än vad jag tror... jag vet inte om jag tänker för optimistiskt så jag inte ser sanningen som den är?

jo hon hade inga "egna" bästisar som liten....några stycken figurerade men jag tror det är som så att andra tycker att dom är kompisar men min dotter godkänner dom inte som goda vänner... men jag tycker det är svårt att avgöra att det blev som det blev för hon har as eller om det var för att hennes syster mer banade väg med deras kompisar..

hon är otroligt duktig på i princip samtliga ämnen... på nationella provet häromveckan fick hon MVG på första och VG+ på det andra i svenska... och med tanke på att hon höll på att flippra ur helt så är det en enorm bragd...hon är en lovande konstnär, skriver otroligt bra och spännande, sjunger som en gudinna...man kan tycka att hon har alla förutsättningar att bli vad 17 hon vill.. så skolämnena är inte det minsta problem...

men raster och oplanerad tid är för henne ett rent h-vete....luncher är pest... social kontakt får henne helt paralyserad.. men hon har empati.. kanske inte alltid men för det mesta tycker jag....vi åkte tunnelbana då det kom en tiggare med en lapp... dottern som innan varit väldigt glad bytte sinnesstämning totalt: nu är min dag (liv) förstört sa hon... så jag försökte förklara att man ska ta dessa tiggare med en nypa salt...

jag tror hon har en felaktig syn på hur livet ska vara.. man ska ha en massa vänner... allt ska vara perfekt... allt går hur smidigt som helst...jag tror att hon tror att alla andra har det superbra hela tiden...

hennes ritualer skulle kunna vara att hon när hon går i skolan måste sminka sej i timmar för att kunna gå...

det verkar som hennes vecka MÅSTE börja en måndag... är det studiedag måndag så kan man inte gå i skolan den veckan...

hon har flera svårigheter dessutom.... hon är otroligt fixerad vid sitt utseende så hon har svårt att äta vttigt... hon har bullimi vissa gånger.... hon kan må så dåligt att hon kräks upp det ätit..hon har fixa idéer om vad man ska äta/inte äta så det mesta är ratat från hennes lista

hon skär sej när ångesten blir för svår...sista halvåret har det "bara" skett ca 3 ggr.. varav det sista för en dryg vecka sen...

hon äter antideppressiva tabletter, ångestdämpande och sömntabletter....

hon fungerar "rätt" OK när vi förädrar är lediga och det är helg...hon har förut varit ensam hemma väldigt mycket men verkar just nu ha tröttnat på att vara så mycket själv...

det är nästintill omöjligt att läsa av hur hon mår.. hon visar en gladare, självsäkrare sida utåt än det hon känner längst innerst....man kan tro att allt är OK men sen går hon undan och hon kan storgråta..

tror jag avslutar här idag...men kontentan är att jag inte känner mej säker på att hon har as.... medans hennes pappa är tvärsäker....det jag vill är att hon ska bli den hon egentligen är.. komma ur sitt skal och känna att hon duger som hon är...

hoppas att inte alla gått ur iFocus redan efter mina megalånga inlägg...Generad

Anmäl
2007-03-14 23:10 #24 av: Rymdkanin

Din dotter verkar ha det svårare än vad jag trodde. jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag hoppas att det löser sig på något sett!

Anmäl
2007-03-14 23:15 #25 av: Rymdkanin

Inlägg borttaget.

Mmm, hon som tog bort det sa att jag fick bli sur. Det blir jag inte riktigt. Irriterad är mer rätt. Uppskattas det jag skriver, eller skall jag låta bli med det? Det är få saker jag känner att jag kan, som jag behärskar. Det är bara en tidsfråga innan det jag säger bli itusågat.

Som sagt, jag vet om As, jag accepterar att jag har det, men det innebär inte att jag har lärt mig leva med det.

Anmäl
2007-03-14 23:36 #26 av: MariannE11

det finns så mycket vinklar man kan se på när det gäller min dotter...men jag ska aldrig ge upp...

är det något borttaget?..det kan ju tyvärr bli hett i vissa diskussioner för vi kan ju inte tycka likadant om allt.... vi får försöka att respektera andras åsikter och försöka skriva så vi inte trampar folk på tårna...o när vi inte tycker likadant så kan det som är så uppenbart för oss själva som bara inte kan missuppfattas ändå uppfattas som direkta påhopp... hoppas jag gör mej förstådd?...

vi får alla uttala oss och jag vill höra mer från dej Rymdiss...

kram på er alla!

Anmäl
2007-03-14 23:38 #27 av: Rymdkanin

Märker ord.

Ja, ett av mina problem är att märka ord. Vilket händer ytterst sällan. men det är inget jag kan göra något åt, det är inget som jag har valt själv. Tyvärr. jag önskar att fler kunde förstå det, se det så som jag ser mig.

Ett handikapp gör mig sjuk. Jag är sjuk. Jag vill vara frisk.

Anmäl
2007-03-14 23:40 #28 av: MariannE11

då kan vi ta varandra i hand....jag gick under beteckningen Stavningspolisen på förra jobbet....helt automatiskt kommer jag med rättningar...

Anmäl
2007-03-14 23:46 #29 av: Rymdkanin

#28 Tack.

Anmäl
2007-03-21 18:02 #30 av: MariaJ

Jag vill bara flika in med lite info om hur jag upplever AS. Man har ett funktionshinder enl min mening, och det kan bli ett handikapp om man låter de svårigheter man har ta över ens liv. Vi har olika grader av AS, och det ligger även i den personlighet som man har. Min pojke är precis som vilken kille som helst, men han tänker på ett annorlunda sätt. Men vem bstämmer om jag tänker annorlunda eller om han gör det...jo det är samhället och de regler och normer som finns här.

Så låt er AS inte påverka er så mycket så ni bli handikappade, just det ordet är inte relevant...För mig är det ordet endast om man gör sig själv till offer och låter sig bli handikappad,,annars tycker jag att man ska kalla det för en funktionsnedsättning, då även om man sitter i rullstol. För mig betyder det ju att det är funktioner som är helt eller delvis nedsatta pga skada.

Detta är bara min syn på männskligheten och hur jag ser på olika svårigheter !

Vänligen MariaJ :-)

Carpe Diem

Maria Johnsson

Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

Anmäl
2007-03-21 18:29 #31 av: mandymoo

Får man tävla i handikappstävlingar när man har as?

Anmäl
2007-03-22 13:38 #32 av: [piraten90]

Jag känner till en tjej som gjort det, med det beror kanske på hur "mycket" As man har.

Anmäl
2007-06-23 21:06 #33 av: Rymdkanin

#31 Jag skulle kunna höra mig för om det, om det är flera som är nyfikna?

Anmäl
2007-06-23 21:08 #34 av: Rymdkanin

Asperger kan ibland förväxlas med Borderline. Då på det viset att man får en felaktig boderlinediagnos. man kan inte ha boderline och asperger samtidigt, vilket för mig blev en lättnad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.