![[mossquinnan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tyckte om denna:-)
Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten och nöden;
vid minnet än mig skräcken slår i bann.
Den ödslig var som tomheten, som döden -
men skall jag säga er hur tröst jag fann,
så må jag måla färdens alla öden.
Så vackert..
..både text och bild 
Vacker Mossquinna!!
Tack!!
Underbart vacker dikt. Bilden lika vacker
Tack:-))
En dikt som måste läsas flera gånger och ger en del eftertanke 
Vacker bild som vanligt mossis Kram
Vacker dikt och vacker bild!
Sista meningen ska jag klura lite mer på…
Absolut!! Den var jättevacker!
Tycker själv att det sista är klurigt..men det kommer från Den Gudomliga Komedin Av Dante..och det är ju från 1300 talet med :-))
Ska läsa mer om detta..då dessa böcker kom framför mina stora förvånande ögon..
Efter en dröm jag haft åxå..mer säger jag inte *S*