Jag läste nånstans inne på Övernaturligt (tror det var där?) att när man får en deja vu innebär det att livet är som man planerade innan man föddes, eller något sånt. Det lät iallafall ganska logiskt, iallafall för mig som tror på sånt där som inte kan bevisas till 100%. 

Den starkaste deja vu jag har haft var nog när de visade mig runt på Lövsta (hemmet jag bodde på förra hösten/vintern), och jag var helt säker på att jag varit där förr. Kände igen allting, hur det såg ut och så.

#1 Vilken fin teori!

Jag vet inte om jag varit med om det - kanske. Däremot situationer i allmänhet. Ganska ofta råkar jag ut för känslan av att "det här har jag ju drömt, exakt det här!".

Å andra sidan råkar jag ut för samma sak när jag drömmer. "Ah, det här har jag drömt förut!"

Däremot har jag ingen teori om varför det är på det här sättet, men intressant är det minst sagt.

Tyvärr har jag inte något "kom-ihåg" för var jag läste om deja vu, men tror det var i tidningen Illustrerad vetenskap för jättelänge sen. Som jag minns det förklarades detta fenomen med att det handlade om kemin i hjärnan. En liksom "backade" tillbaka lite bara och därmed tyckte sig ha upplevt händelsen än gång till, i realtid.

Jag får ofta såna här "redan sett"-upplevelser (som franskans deja vu betyder).

# 0 Ibland kan det röra sig om tidigare liv att man känner igen en plats som man vet man inte har besökt i detta livet även där kan deja vu dyka upp helt enkelt minnen från en helt annan tid.

Sen tycker jag Feliciahanssen beskriver det fint,vi gör ju upp en livsplan innan varje inkarnation och ibland kan vi få en liten smygtitt och bara vet vad folk kommer att göra eller säga den närmaste stunden.

Där går vetenskapen bet och den ger jag nada för,när vi ser ett händelsförlopp och bara vet vad som ska ske då har du en äkta upplevelse av din egen livsplan något vetenskapen aldrig kan bevisa eller motbevisa det bara finns där och är rent andlig upplevelse,din ande vet och visar dig ett händelseförlopp något anden en gång skrev innan den gick ner i din fysiska kropp.Anden vet medan våra egna sinnen ofta är begränsad och inte minns men anden glömmer inget.

Har vart med om detta och kan ta ett väldigt enkelt typexempel på hur lätt det sker.Jag stog med några kollegor och pratade rätt som det var visste jag bara vad dom skulle göra,säga,eller hur dom skulle agera.

Allt bara stäme in och det var en liten smygitt in i framtiden ur min livsplan och hade inget att göra med min mediala förmåga utan detta var något helt annat som en pjäs man bara visste hur den skulle utspela sig.

Läskigt att veta vad folk skall säga och göra. Det där med att man varit där kan jag hålla med om. Jag brinner för Norge men har aldrig varit där i detta liv. Jag har sedan jag var 2-3 år tjatat om Norge så till den milda grad att min syster och mamma blev tokig på mitt pladder om Norge.