Dina tips för glädje i mörkret
Jag tänkte att vi kunde dela med oss av sådant som gör oss glada såhär i vintermörkret.
Jag brukar tända några ljus, eller aromalampan med någon god doft. Annars blir det att krypa upp i soffan med en filt och en spännande bok!
En stor varm kopp choklad med grädde. :-)
MVH Ylva
* Bloggen om mitt liv *
Läsa en bok som är så bra att den inte går att lägga ifrån sig. eller sitta och skriva små berättellser
eller kliva upp mitt i natten och känna sig utvilad och går och sätter sig vid fönstret och tänker och så kommer vovvsingen och lägger sig vid ens fötter… jag älskar att tänka bara tänka alldeles fritt och ja då bäst gjort på natten när ingen är vaken och nästan inga bilar, det är fridfullt helt enkelt :)
Kanske inte lät så ljust eller uppigande men jag blir glad av det :)
#1 Ja, varm choklad gör alltid saker lite bättre tycker jag. Särskilt om man delar koppen med någon man tycker om.
#2 Det spelar ju ingen roll om andra blir glada eller inte, det är ju vad just du tycker om att göra som spelar roll!
Själv blir jag lätt melankolisk under nätterna, och klarar inte av ensamhet särskilt bra nattetid. Vet inte varför, men det är obehagligt tycker jag!
ja de e ju en annan sak om man är någon annanstans än hemma då när man är hemma vet man att man inte är ensam även fast man känner sig ensam :P
Jo precis. Fast nu är sambon bortrest, och då blir det extra tydligt. Men jag har i alla fall mina husdjur, så helt och hållet ensam är jag ju inte. Men mörker i sig tenderar att göra mig melankolisk och nedstämd. Konstigt nog även kreativ!
För det mesta blir jag glad av trygghet och värme, det är liksom grundstenarna för mig som jag inte klarar mig utan. Sedan vad det innebär för stunden kan ju variera…
Annars är det faktiskt rätt skönt att baka något. Eller laga någon extra god och kryddig maträtt. Eller kanske sätta sig och klappa katten ett tag. Det där mjuka spinnandet gör nog vem som helst tillfreds med tillvaron.
ja baka är ju alltid kul :)
förut var det så med mörker med mig. så jag bästemde mig för att få bort det och började ta promenader med hunden i mörkret i skogen det var jätte läskigt först men sedan började jag trivas med de :P
Jag är skräckslagen om jag måste gå själv långa sträckor i mörker. Alltid varit så. Ska tilläggas att mataffären ligger 30 minuter bort och har inte bil… Så jag är så illa tvungen.
Går jag i mörker vill jag dessutom ha en tajt väst eller ryggsäck mot ryggen, annars får jag fnatt och springer nästan hem.
Sambon är tapper och försöker lära mig att det inte är farligt, men det är så lätt hänt att fantasin skenar iväg på mig. Dessutom är jag konstant rädd att trampa snett, då jag stukat fötterna så många gånger att jag tappat räkningen. För mig är pannlampor och ficklampor mina bästa vänner!
ja de e väll kanske inte så enkelt att tona ner sina fantasier :P
men det som mest gjorde att jag var rädd för mörker/natt var att jag har någon slags känsla av att någon förföljer mig och det har jag haft länge men nu det senaste året har jag typ "drömt" om den som förföljt mig och är inte längre rädd för han mer som att han vakar över mig då jag ibland får en stark känsla av att vända och får veta att det har hänt något just då krockar, slagsmål osv
Nä, fantasier kan vara svåra att få bukt med!
Det är i alla fall bra att du inte är rädd längre, för det är ju aldrig kul att behöva vara rädd för något som egentligen inte är farligt!
Nä precis ofta är det ju en själv som har satt gränser och att de inte är farligt igentligen. så det är bara att jobba med de jag var också jätte rädd för spindlar men nu tycker jag bara det är obehagligt :P