Behandlingsmetoder, terapier och hälsa

Få inre frid i tuffa tider?

2014-02-01 10:22 #0 av: [elmaek]

Den 10/2 kommer jag opereras för cellförändringar i livmoderstappen, jag har varit helt okej med det för det kommer gå snabbt och jag kommer kunna vila mycket och ta det lugnt efteråt (har blödarsjuka så kommer nog inte ha det så lätt efteråt med blödningar och så, ska äta medicin i fem dagar efteråt för att ha kontroll på blödningar). 

Men igår tog mitt liv en vändning, något som är så privat just nu och som jag inte kan dela med mig av än (har inte smällt det själv då jag fortfarande är uppriven).. men det kommer ske under denna månad och det kommer innebära inre smärtor och mycket tårar. Och det kommer ske en vecka ungefär efter min operation så det blir inte mycket vila alls för min del. En väldigt stor omvändning i mitt liv jag inte var beredd på.

Det innebär att hela mitt liv måste planeras om, det jag trodde var min livsplan kommer krossas och jag kommer behöva planera om ALLT för att kunna nå mina drömmar och mål. 


Jag är väldigt förvirrad och ledsen... så jag undrar om ni har några tips på att finna inre frid under denna period?
Jag är medveten om att bara för att mitt år började tufft behöver det inte betyda att hela mitt år blir tufft, jag är inställd på att se till att resten av året blir så bra som jag planerat!
Jag har vänner som stöttar mig som aldrig förr, men just nu i denna svåra tid behöver jag finna inre frid för att inte bryta samman. Nåt ingen människa kan ge mig riktigt.. tips någon?

Anmäl
2014-02-01 10:35 #2 av: Gahella

Det gör mig ont att läsa det här och vill ge dig en stor varm kram Hjärta

Det jag vet med mitt eget kämpiga liv som jag har haft, är att man kommer igenom det. Och att på vägen fylls det på med både fin vänskap och trevliga små överraskningar om man bara är öppen för att ta emot det. För på dessa resor får vi alltid hjälp och stöd men inte alltid därifrån vi trodde vi skulle få den.

Att släppa mycket på förväntningar att försöka leva i tillit och i förströstan, att gråta, skrika och slå ihjäl kudden och prata och älta med nära vänner kommer att hjälpa dig oerhört mycket.

Försök att inte tänka katastrof utan att detta är ett sätt att utvecklas på, något som kommer göra dig mycket starkare och visare än du var innan. Detta är inte sagt för att vara klämkäck men livet är inte endast en räkmacka för någon, utan handlar om både helande och utveckling. Dessa tankar har alltid stärkt mig för det har fyllt mig med en meningsfullhet, och att ljuset alltid finns där även om det endast är en strimma ibland.

Ger dig en stor varm styrkekram, och lita nu på både dig själv och livet att det kommer att bli bra så småningom Blomma


Anmäl
2014-02-01 10:48 #3 av: [elmaek]

#2 Tusen tack, många kramar till dig med! Hjärta Med detta har jag verkligen insett vilka fina vänner jag har i mitt liv, dom stöttar mig och pratar med mig och erbjuder massvis med stöd och engagemang! Dom är verkligen guld värda!

Tusen, tusen tack återigen! Det känns väl bara kaos just nu när allt är så färskt, jag landar nog med tiden och inser mina möjligheter i livet och vad som är bra för mig och inte. Det privata jag nämnde svider men i slutändan vet jag att det är det enda rätta för att jag ska må bra. Det är bara lite kaos i huvudet just nu.

Anmäl
2014-02-01 11:18 #4 av: Gahella

Tack själv för din fina fedback!

Och ja goda vänner är mer än guld värda! Kraaam igen!


Anmäl
2014-02-01 12:07 #5 av: Twinflamewolf

Oj du går verkligen igenom en tuff tid och Gahella har gett så fina djupa råd och hur det är med alla motgångar vi har och möter så nånstans går vi ändå starkare ur än vi gick i.

Livsplanen kan ta oanade vändningar för oss kan vi tycka men den vändningen brukar betyda något nytt och ur kamp kommer erfarenhet och styrka.

Jag har själv haft kamper i mitt liv jag aldrig trodde mig skulle kunna komma ur eller ens orka leva med men jag har sett att ur eländet växte styrka men sånt är så innerligt svårt att se när man befinner sig mitt i men den kommer tro mig jag fick erfara det jag aldrig kunnat tro själv.

Att skrika,gråta som Gahella skriver är en så oerhört viktig ventil vi har för att få ur oss det som gör ont och känns jobbigt så vad du gör stäng inte inne för det blir bara jobbigare och vi behöver så väl få ut både sorger,smärta,gråt och även glädje för allt hänger ihop med den naturliga ventil kroppen har så oavsett vilket känslotillstånd vi befinner oss i måste vi få ge utlopp för precis allt.

All styrka till dig och du har fått så kloka tankar och råd i tråden och här kommer en stooor styrke kram från mig Blomma


Anmäl
2014-02-01 13:55 #6 av: [elmaek]

#5 Kanske får se det som så att ödet bestämmer min livsplan? Jag kan fortfarande arbeta för att nå mitt mål men planeringarna måste ställas om och det kanske är så det är meningen att bli för min del helt enkelt? Att mitt mål fortfarande finns där för mig att nå, men med lite förändringar helt enkelt.

Igår grät jag hela kvällen. Först pga sorg och ilskna, sedan för att mina vänner bara öste på med stöd och engagemang för min situation, sedan gick tårarna över till att jag var så stolt över mig som inte ger upp och sedan grät jag en skvätt för min hund som alltid finns där när jag behöver någon. Haha :) Så tårarna bara forsade igår! 
Antar det är viktigt som ni säger, känslorna måste ut annars blir det värre. Dom lär komma ut med tiden också :) Får ta en dag i taget och hantera alla sorters känslor som kommer på vägen. Idag är jag bara förvirrad men också glad att så många bryr sig, inklusive ni!

Tusen, tusen tack!! Hjärta

Anmäl
2014-02-01 19:41 #7 av: [elmaek]

Ikväll tog livet en ny vändning, så är tillbaka till där jag var från början men bara väldigt mycket kaos i mitt liv. 

Det var länge sedan jag var såhär förvirrad. En vän som skulle hjälpa mig drog tillbaka sin hand, ville helt plötsligt inte alls hjälpa mig. Då tycker jag inte att man ska erbjuda hjälp från första början för jag bad inte ens om hans hjälp.. han erbjöd sig självmant att hjälpa mig. 
Så tillbaka till ruta ett och en hjärna som är överbelastad :(

Anmäl
2014-02-07 23:37 #8 av: MrsGoldfire

Håll ihop, fokusera på det goda. På de vänner du har- i de svåra stunderna prövas vännen och det kan vara svårt att se någon lida och inte själv orka. Kanske din vän behöver dra sig tillbaka och kommer åter? Eller så var det ingen vän.

När jag hade det som värst så tog jag till fysisk träning i form av yoga-övningar. Det rensade min överbelastade hjärna.

Styrkekramar från en okänd, men ändå stöttande medmänniska.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.