Annons:
Etikettmytologi-kultur-religion
Läst 44017 ggr
LottaU
2007-11-15 10:23

Folktro, Skrock, Sägner, Fredag den 13...

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Folktron kan bestå i sägner, folkminnen, folkliga traditioner och skrock.

Folktro är en form av utbredd vidskepelse, geografiskt eller i en etnicitet. Folktron kommer oftast inte från religionen men är ofta uppblandad med religiösa idéer.

En kvinnlig vålnad sveper ner för en slottstrappa. Bilden är konstruerad.

En kvinnlig vålnad sveper ner för en slottstrappa. Bilden är konstruerad.

**Nordiska folktroväsen

**I den nordiska folktron finns en mängd olika väsen, som ofta tros kunna göra sig osynliga. På eller intill gården finns vättar eller tomtar. I skogen finns exempelvis skogsrået och trollen och på ängarna älvor. På Gotland finns ett särskilt skogsväsen kallat bysen. I vattendrag och sjöar finns näcken, bäckahästen och sjörået. Varje del av naturen verkar ha sina rådare, som dock fått olika namn i olika områden under olika tider. I Norrland finns vittra och i Norge huldra. På Island är alverna de vanligaste väsendena och där är folktron så utbredd att man till och med tar hänsyn till alvernas boningar när man bygger nya vägar.

En del väsen kan vara till hjälp exempelvis gårdstomten, skogsrået, gruvrået och kvarngubben. Väsen som bjäror eller mjölkharar tillverkas av trollkunniga för att tjuvmjölka grannens kor. Andra väsen uppträder i djurgestalt som exempelvis gloson, kyrkogrimen och lindormen.

Exempel på skrock

  • Om en svart katt går över vägen betyder det otur. Om man spottar tre gånger över vänster axel så avskärmas oturen.
  • Att gå under en stege betyder otur.
  • Att lägga nycklarna på bordet betyder otur.
  • Att fälla upp ett paraply inomhus betyder otur.
  • Om en ogift plockar sju eller nio sorters blomster på midsommarafton och lägger under huvudkudden kommer man att drömma om sin tillkommande.
  • Talet 13 är oturstal.
  • Att nysa betyder att ens fiende nämner den personens namn. Att säga prosit avskrämmer oturen.
  • Att råka nysa när man ska gå/åka någonstans betyder otur. Om man stannar några sekunder avskräms oturen.
  • Om en svart katt går över vägen betyder det otur. Om man spottar tre gånger över vänster axel så avskärmas oturen.

Skrock

Med skrock avses osofistikerade former av vidskepelse, föreställningar om att vissa vardagliga händelser kan ha övernaturlig effekt, termen används ofta nedsättande. Skrock är inte lika detaljerad och seriös som folktro.

Skrock går oftast ut på att visst dagligt beteende skulle påverka väder eller ge tur eller otur, särskilt inom sjöfart, jakt, fiske och jordbruk.

Exempel på modernt skrock:

  • Att gå på A-brunnar ger otur.
  • Att lägga nycklar på bord ger otur.
  • Om man ser en svart katt gå över vägen så betyder det otur.
  • Krossar du en spegel får du sju års olycka
  • Går du under en stege så får du tre veckors otur.

Att inte lägga nycklar på bordet har av radioprogrammet Folkminnen visats härröra från bruket på vissa hotell, där damer som erbjuder sexuella tjänster visar detta med att de har egen rumsnyckel, som de lägger på bordet bredvid sig. Fredagen den 13 oktober är enligt sägnen är en otursdag av många anledningar. 

Skrock är en typ av folklore. 

Fredag den 13

Fredagen den 13, är enligt skrock en otursdag.

Det finns flera olika teorier varför vi har fredagen den trettonde som en otursdag. Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi.

Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen, antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.

Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Däremot ansågs det vara en bra dag för hår- och nagelklippning. Även fotsvampsbehandling var lämpligt daggöra.

En teori grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid matbordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var också så att Jesus dog på en fredag. Den här kopplingen är av ganska sent datum och av okänt ursprung

En annan teori grundar sig på att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.

Och så finns det den i den nordiska mytologin där det berättas hur svekets och ondskans gud Loke kom som den 13:e gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan konspirerade så att Balder. dog.

Att talet 13 är speciellt har människor ansett långt innan kristendomen och Tempelherreorden fanns, det troliga är att talet, som så mycket annat av äldre datum, har införlivats med kristendomen - precis som gjorts när t ex den kristna julhögtiden förlades till tiden för midvinterbloten.

Mycket talar också för att talet 13 skall förknippats med prima nocte, den form av förnedrande rättighet som de engelska adelsmännen hade gentemot skottarna, eftersom den engelske kungen Edvard Longshanks införde detta adelsprivilegium på just 1300-talet.

Dock är det mest troliga att "rädslan" för 13-talet började med patriarkatets seger över kvinnokulturen som rådd i de 50.000 åren innan. 13 är kvinnornas tal och månens tal. Det förekommer vartenda år exakt 13 fullmåner, på samma sätt som det därför hos kvinnor förekommer 13 menstruationer. Fullmåner och menstruationer har naturligtvis uppmärksammats och hedrats som fruktbarhetens förutsättning i tusentala år. 13 var kvinnotalet och fruktbarhetstalet nummer ett! Människans och jordens fruktbarhet var förutsättningen för släktets fortlevnad i en utsatt miljö. Fruktbarheten har vördats, inte krigssegrar och krigshjältar. Det andra kvinnotalet är 9 - nio månaders graviditet för ett fullgånget, levnadskraftigt barn. Därför nio blommor under huvudkudden (inte 7). Kärlekens frukt efter midsommarnats-älskogen med sin allrakäraste behövde drömma i livmodern i nio månader för att bli livskraftig. Ett tredje är talet 3. (3x3=9) Dualismen, patriarkatets tal är 2 - svart-vitt, gott-ont, vän-fiende, man-kvinna (som därför ofrånkomligt hamnar på det ondas sida och därför skall bekämpas och hållas nede). 3-talet säger att det alltid finns mer än 2 vägar. Kvinnornas tre-enighet: mamma-pappa-barn, övre världen-mellan världen - undre världen, ungdom, mognad, ålderdom, liv-död-liv.

Sägen

En sägen är en kort sagoliknande berättelse som anknyter till en viss plats. En sägen gör till skillnad från sagan anspråk på att vara sann. Ofta namnges vissa bestämda personer. Dessa kan vara från bygden med också någon känd person ur historien eller sagovärlden. En sägen utspelas vanligen i en grå forntid, till skillnad från Klintbergaren eller Urban legends som utspelar sig i nutid. Många liknande sägner berättas på olika orter, vilket visar hur sägnerna kan vandra från plats till plats. En sägen har ofta ett olyckligt slut. Den egentliga sanningshalten är ofta låg, men de har ett stort värde i att de reflekterar flydda tiders värderingar och normer.

Kända svenska sägner är Hårgasägnen (Hälsingland) eller sägnen om Pintorpafrun på Ericsbergs slott (Södermanland). Sägnen om Kyrkogrimmen kommer från Skåne

Hårgasägnen

Hårgasägnen är en legend om hur djävulen själv, förklädd som spelman fick ungdomarna i byn Hårga i Hälsingland att dansa sig till döds. De äldsta uppteckningarna av sägnen är inte mer än hundra år gamla och man vet inte riktigt dess ursprung.

Hälsingehambon som dansas varje år i juli, med nästan tusen deltagare, börjar med en dramatisering av Hårgasägnen på Hårga äng och där börjar dansen till Hårgalåten och fortsätter i flera etapper och avslutas i Järvsö.

Sägnen
Det är en sen lördagskväll och alla ungdomar i Hårga har samlats för att dansa i logen. Helt plötsligt mitt i en dans avbryts musiken och ny spelman kliver fram från skuggorna. Han hade en stor mörk hatt på sitt huvud och under den kunde man skåda ett par "brinnande" ögon. Spelmannen lyfte fiolen mot hakan och började spela en låt som aldrig tidigare hade hörts. Alla ungdomar började genast att dansa till dessa nya toner. Men när de väl gått in i dansen kunde de inte sluta dansa. Dansen fortsatte genom hela natten och när gryningen anlände började spelmannen dra sig ut från logen. Efter honom följde alla dansare på ett led. De kunde inte sluta dansa. Tonerna från fiolen drev hela tiden på deras fötter. Samtidigt som kyrkklockorna ringde in gudstjänsten försvann de dansande med spelmannen. Men en flicka låg kvar på dansgolvet i logen. Ingen hade lyssnat på henne när hon varnade dem för spelmannen men ingen lade märke till bockfoten som han hade när alla var mitt inne i den vildaste dans som de någonsin varit med om.

Sägnen fortsätter med att spelmannen, som alltså är djävulen förklädd till spelman, ledde upp dansarna på Hårgaberget där de dansade tills endast deras skelett var kvar. Vissa säger även att man fortfarande kan se märkena från ringdansen på Hårgaberget, och om man är så modig att man vågar sig ut en natt när det är fullmåne sägs det att man kan höra musiken som djävulen spelade en gång för dem som avled.

Ericsbergs slott

Ericsbergs slott

Pintorpafrun

En kvinnlig vålnad sveper ner för en slottstrappa. Bilden är konstruerad.Pintorpafrun är en sägen om "den grymma slottsfrun som plågade livet ur tjänstefolk och torpare". Legenden är den mest kända av alla svenska sägner om vålnader, vita damer och svarta fruar som spökar på slott och herresäten. Pintorpafrun förknippas med Ericsbergs slott i Sörmland som under medeltiden hette Pinnatorp . Pintorpafrun har också blivit ett allmänt begrepp för en grym slottsfru som går igen och spökar på svenska slott.

Sägnens ursprung

Ericsbergs slottBerättelsen om Pintorpafrun finns i många varianter men gemensamt är berättelsen om en slottsfru som blev straffad av djävulen för sin snålhet och grymhet mot sina undersåtar och som klagande och ångrande kommer tillbaka som en vålnad. Bland de mest kända Pintorpafruarna är Beata von Yxkull och Fru Anna Karlsdotter, två starka kvinnor som överlevde sina män och skötte godset Pinnatorp. Namnet kan syfta på gården Pinnatorp, nuvarande Ericsberg i Sörmland, men det också vara en ordlek för någon som; "pinar torpare".

**Sägnen som socialkritik
**
Legenden om Pintorpafrun har sina rötter i en socialkritisk svensk sägentyp, som kombinerar två äldre typer, den ena av danskt, den andra av tyskt ursprung. Under 1600-talet låg Sverige i krig under 66 år. Det innebar att många män var borta. Istället tog kvinnorna över skötseln av slott och sätesgårdar och de sägs ha styrt sina undersåtar med hårda nypor. De beskrivs som onda och ibland väldigt grymma. Efter sin död sägs slottsfruarna ha drabbadats av ånger och fick ingen ro, de gick igen och hemsökte sina gods. Torpare och tjänstefolk vågade troligen inte kritisera en slottsfru direkt, därför talade man om onda vålnader av tidigare slottsfruar fast man menade sin egen tids slottsfru.

Folksagan
Den här folksagan hävdar att fru Anna Oxenstierna, bror till Svante Gustafsson (Banér), som blev "knäad" (fälld) av en häst, var Pintorpafrun och berättelsen flyttats till Karl X:s regering.

"Där Eriksbergs herresäte nu reser sin pampiga slottsbyggnad, bland parker och trädgårdar låg fordom en egendom som hette Pintorp. Och vid den har sägnen fäst den hemska berättelsen om Pintorparfrun. På Pintorp bodde en adelsman som vid sin död i unga år lämnade gods och ägodelar till sin änka. I stället för att vara en god husmor för sina talrika underhavande, utarmade hon dem på alla vis och misshandlade på det grymmaste. Under slottet hade hon djupa fängelsehålor där mången oskyldig försmäktade. Mot barn och tiggande hetsade hon arga hundar. Och den som inte infann sig på rätt tid till arbetet kunde vara säker på att återvända hem om kvällen med ryggen hudflängd.
Tidigt en morgon när dagsverksfolket samlades stod Pintorpafrun på slottstrappan och såg en stackars torpare komma försent. Skummande av vrede överöste hon honom med ovett och förbannelser och befallde honom att fälla den största eken som fanns på godset. Innan kvällen skulle han köra den ohuggen med toppen förut fram till gården. Om han inte verkställde befallningen till punkt och pricka så skulle han utan nåd och förskoning drivas från torpet och allt han ägde skulle tillfalla gården.
Grubblande över den hårda domen gick torparen till skogen där han mötte en gammal man som frågade honom om varför han var så ledsen. - Därför att det är slut på mig om vår herre inte kommer med hjälp, suckade den olycklige och talade om vilket beting hans matmor har förelagt honom. - Oroa dig inte, sa den okände. Hugg den här eken och sätt dig på stammen så skall Erik (Gyllenstierna) och Svante (Banér) dra den till slottet. Torparen gjorde som gubben sagt och börja hugga och redan vid tredje hugget så föll trädet med ett väldigt brak till marken. Därpå satte sig torparen på stammen med kronan framåt och genast började trädet röra sig som om det hade dragits av hästar. Snart blev farten så hög att gärdesgårdar och grindar kastades som stickor längs efter vägen. Och inom kort var eken på borggården. Just som toppen törnade mot slottsporten snavar en av en osynliga dragarna och en röst hördes säga: - Vad knäar du, Svante? Pintorpafrun som stod på trappan förstod vem som var torparens hjälpare, men i stället för att ångra sig så började hon svära och hota torparen med fängelse".

Berättelsen avslutas med att djävulen rider fram till slottet med en svart vagn och hämtar slottsfrun, hennes präst och kammarjungfru. Djävulen tar dem till ett slott och plågar slottfrun i en våldsam vals som slutar med att fru Anna och prästen sänds ner till helvetet medan kammarjungfrun återvänder och berättar historien.

Visan
Berättelsen ovan är troligtvis en bearbetning av poeten Wilhelm von Brauns mycket populära dikt "Pintorpafrun" som såldes som skillingtryck under 1800-talet, men det fanns flera populära visor om legenden. Von Brauns dikt är en blandning av olika versioner av sägnen. Här möter 1500-talssägnen om Fru Anna Karlsdotter en 1600-talsberättelse om Fru Anna Oxenstierna. Här följer de sex verser som inleder visan:

Pintorpa-frun

Esoteriken John Dee (1527-1608) som frammanar en vålnadI Södermanland, på sitt slott Eriksberg,
Där bodde en änka, fru Anna,
Som sög sina bönders och torpares märg,
Samt hade av galla en kanna.
Hon trätte och svor ifrån morgon till kväll
Och nyttjade nageln och näven.
Vad pigorna fingo okristligt med smäll!
Och spöstuga hade hon även.
Där hängde hon bönder och tjänare opp
Och gav dem på pälsen så svåra,
Fru Anna hanterade människokropp,
Så ögonen månde sig tåra.
Hon hetsade hundar på tiggare små
Och log, när de skreko för bettet.
Bad någon om mat, blev hon gulblek och blå,
Och for som hon varit från vettet.
Hon svälte sitt folk, lät det äta ur ho
Den skällaste välling och grina.
Men hade en bonde en mjölkande ko
Hon drev den i stallet till sina.
Så levde fru Anna. Men ryktets basun
Om namnet och minnet tog vården:
I trakten hon kallades Pintorpa-frun
Och Pinatorp kallades gården.

Möjliga Pintorpafruar

Anna Karlsdotter
Fru Anna Karlsdotter (död 1552) var slottsfru på Pintorp, som godset Ericsberg hette i början av 1500-talet. Fru Anna var den siste av Vinstorpaätten som kom från Vinstorpa säteri vid Ulricehamn. I sitt första äktenskap var hon gift med Erik Karlsson (Vasa) som var kusin till Gustav Vasas far. Hennes första man dog 1491 och hon gifte om sig med Erik Eriksson (Gyllenstierna) d.y. som blev ihjälslagen 1502. Hon lämnade gården Vinstorpa i Västergötland och köpte 1508 gården Pintorp i Sörmland, som hon styrde i nästan 50 år.

Fru Anna födde tolv barn varav hälften dog som spädbarn. Hennes dotterdotter Margareta Eriksdotter blev Gustav Vasas andra fru och Sveriges drottning. Det finns inga källor som säger att hon var en grym slottsfru som torterade torpare på sitt gods, men hon var en mycket mäktig änka och räddes inte att bråka med kung Gustav och tvista om arvet efter sin män.

**Beata von Yxkull
**Beata von Yxkull (1618-1667) var dotter till Wollmar Yxkull och Helena Gyllenhielm. Hon gifte sig 1636 med Pintorps ägare, riksrådet Erik Karlsson Gyllenstierna (1602-1657), men eftersom han ofta var borta så kom gårdens skötsel att till stor del lämnas åt fru Beata. Senare skötte hon godset som hans änka. Hennes mellan son Kristofer Gyllenstierna lät slutföra en ombyggnad av slottet, som därefter fick det mer ståndsmässiga namnet Ericsberg efter hans fader.

Fru Beata har oförtjänt blivit den som oftast utpekats som Pintorpafrun. Det finns inga källor som säger att hon var grym och orättvis eller på annat sätt kan kopplas till legenden.

Anna Oxenstierna
Anna Gustafsdotter Oxenstierna (1585-1656) föddes på Djursholms slott, dotter till Gustav Axelsson Banér (Halshuggen år 1600 vid Linköpings blodbad.) och syster till Svante Gustafsson Banér. Hon blev gift med riksrådet Gabriel Bengtsson Oxenstierna.

Hon beskrivs i Wilhelm von Brauns skillingtryck som Pintorpafrun fast hon aldrig var slottsfru på godset Pintorp. Hennes bror Svante Gustafsson Banér och Erik Eriksson Gyllenstierna figurerar i visan som goda vålndader som drar eken fram till slottsporten och räddar torparen från bestraffning.

Barbro Påle
Barbro Eriksdotter kom från ätten Bielke , en familj som var känd för sitt motstånd mot danskarna. Hon gifte sig 1524 med sin syster Annas styvson riddar, Måns Johansson Natt och dag och blev slottfru på släktens säte Brokind i Östergötland.

Berättelsen om Barbro Eriksdotter samstämmer mycket med den om Beata Yxkull och hon kallas också för Pintorpafrun på Brokind. Det sägs att hon var en hård och grym husmor som också var trollkunnig och hon njöt av att plåga sina underlydande. Efter sin död fick hon aldrig ro och spökade så våldsamt i Linköpings domkyrka att man flyttade kistan till sockenkyrkan vid Brokind, där drev man en påle genom hennes kropp så hon skulle hålla sig till jorden. Det var så hon fick namnet "Barbro Påle". En annan sägen hävdar att man slutligen kastade hennes kista i Tarmsjön vid Brokind, först då blev det lugnt på herrgården, men att hennes vålnad fortsatte spöka vid sjön.

Esoteriken John Dee (1527-1608) som frammanar en vålnad

Esoteriken John Dee (1527-1608) som frammanar en vålnad

Kyrkogrim

Kyrkogrim, enligt gammal sägen, en bagge, hund, tupp, häst eller något annat levande djur, som när en kyrka byggdes, i skyddsmagiskt syfte, begravdes levande under en av kyrkans hörnstenar.

Kyrkogrimen hade till uppgift den nattliga vakten vid kyrka eller kyrkogård. Hur oansenligt detta djur än varit under sin livstid, blev det dock, sedan det blivit kyrkogrim, förfärligt, i synnerhet för onda människor.

Så tilltagsen var på den tiden sällan någon tjuv, att han kunde övervinna fruktan för kyrkogrimmen och stjäla i kyrkan. Elaka människor hade att frukta kyrkogrimmen även efter att de hade avlidit. Ibland hörde man mitt i natten ett häftigt susande i luften, liksom av förföljda fåglars oroliga flykt. Det var nattkorpar eller nattravnar. Dessa var sådana kyrkogårdens avlidna onda innevånare som skrämts upp ur sina gravar av kyrkogrimmen och nu svävade utan ro och rast omkring, tills de först vid gryningen åter fick sjunka ner till vila i sina gravar.

Ursprung
Ordet kyrkogrim är dialektalt. Det avsåg ett rå eller skyddsväsen för en kyrka. Begreppet förekommer främst i sydsvensk och dansk folktro. Ordets ursprung är oklart. Traditionen hänger dock ihop med vad ovan angivits om nedgrävning av levande djur.

Artikeln är ihopplockad från Wikipedia!

Må så gott

Lotta "Värd på Insidan"

Annons:
zeretki
2007-11-18 15:40
#1

Tack! Intressant att läsa!

Rocktjejen
2007-11-27 23:21
#2

Jätte bra artikel..är själv lite skrockfull utav mig..Skrattande

[trumman]
2007-12-04 23:43
#3
  • Att gå under en stege betyder otur.
  • Att lägga nycklarna på bordet betyder otur.
  • Att fälla upp ett paraply inomhus betyder otur.

 Det här är exempel på "skrock" som i sin grund kommer av att man velat värja sig mot väldigt väldigt praktiska missöden (se exempel nedan). Så var det ju mycket förr, och i många kulturer (se t.ex. feng shui som bottnar i en massa bondförnuft) att vardagliga "bra att komma ihåg"-saker blev till talesätt, visdomsord och, som den mycket informativa artikeln ovan talar om, skrock.

 Till exempel: Att gå under en stege kunde ju innebära att man fick hammaren, eller en tegelpanna i skallen och det är ju inte bra. Nycklarna (till allt man ägde och hade) på bordet kunde lätt försvinna, ramla ned, stjälas etc. Ngn bordellförklaring hade jag aldrig hört förens nu men den var intressant även om jag undrar hur pass vanligt det var med sånna hotell för hundratals år sedan då, mig veteligen, skrocken uppstod.

 Fälla upp paraplyer inomhus gjorde man inte av den enkla anledningen att dels blev det kanske vått och jävligt inne + att man lätt stöter ner ngt, eller petar ut ögonen på folk inomhus.

 Svarta katter är lätt att förstå varför de i alla tider fått olyckans gloria på sig. De syns inte i mörker och går du och bär mjölken t.ex. som skall föda familjen och snubblar över kattskrället i mörkret och slår ut allt så tro jag att katten blir till Hin Håle själv.

ooOLexOoo
2007-12-05 00:06
#4

Vilken kul läsning. Intressant Glad

Upp till toppen
Annons: