Annons:
Etiketthälsa
Läst 8168 ggr
Maggan71
3/9/11, 5:22 AM

Skönhet utifrån och in?! (Del 1 av 2)

Kommer skönheten inifrån och skiner ut genom ögon och hud? Eller är det när man når det ”yttre idealet” som den inre skönheten tillåts växa? Ge frågorna en ordentlig funderare och du kommer kanske att inse att svaret inte är så självklart som man först kan tro...

Jag som sitter med dessa funderingar heter Maggan och jag fyller 40 år i sommar. Jag har levt ett rikt liv, men det började inte på riktigt förrän för drygt 2 år sedan. Låt mig ge en bakgrund:

Det talas allt mer om olika viktreduceringsoperationer i media och bland folk i allmänhet. Somliga tycker att det opereras för lättvindigt och andra hävdar att det görs för få operationer.

Personligen tycker jag att de som har ekonomiska förutsättningar att själva bekosta en operation får göra som de vill – jag hoppas dock att privata läkare är mer etiska än penninghungriga…

När det gäller viktoperationer av medicinska skäl är det många landsting som borde få ordentlig smäll på fingrarna!

Gastric bypass… Magsäcken ”kopplas ur” och en del av tarmen läggs om. Endast en liten magficka återstår. Magsäcken är dock kvar och gör sitt jobb som producent av magsyra. Maten går från lilla fickan i tarmen en bit innan den strålar samman med tarmbiten från magsäcken.

Viktminskningen sker således på flera sätt; man kan inte äta så stora portioner eftersom magfickan är så liten, näringsupptaget blir mindre eftersom den ätna maten inte når magsyran och börjar behandlas av kroppen förrän senare i systemet.

Till skillnad från gastric binding (där ett band fästs runt magsäcken för att göra magsäcken mindre) går en gastric bypass inte att återställa. Du är ”stympad” för evigt, som några tro-sig-vetare har uttryckt det. *ler snett-

Att genomgå en operation för att gå ner i vikt är inte en quickfix, utan en sista desperat åtgärd av en människa som prövat ALLT. Det är min fasta övertygelse att alla som opereras är experter på viktminskning. Själv har jag gått ner minst ett halvt ton, förmodligen mer, de senaste 25 åren…

Som litet barn var jag smal. På mellanstadiet började jag bli ”mullig”. När jag var 11 eller 12 år bantade jag för första gången tillsammans med en kompis. Min mamma ville ”hjälpa till”, så på den födelsedagen (11 eller 12, alltså) fick jag som födelsedagsfrukost på sängen en fullkornsmacka med mager ost (utan smör), en halv grapefrukt utan socker samt en kopp te, också utan socker givetvis…

Jag var inte mobbad i skolan, tvärtom var jag en ganska populär tjej med gott om kompisar. I 6:an började en ny kille i klassen. Han kallade mig ”tjockis” vid ett tillfälle, men aldrig mer… Varenda kille i klassen var på honom innan han hann fatta vad som hände! ”Du ska vara SNÄLL mot Maggan, annars…!”

*skrattar vid minnet*

Men ingen pojke blev kär i mig. Jag var ”allas kompis”…

Jag tror att jag var 14 år första gången mamma och jag gick på Viktväktarna tillsammans. Jag minns att jag vägde in mig på 79,5 kg. Då tyckte jag att jag var fruktansvärt fet… Ack, vad fel jag hade…

På gymnasiet vägde jag över 80 kg till mina 166 cm.

På våren 1995, när jag träffade min (numera fd) man vägde jag strax under 100 kg…

Två år senare hade vi en dotter och jag vägde närmare 130 kg. Graviditeten använde jag som en ursäkt att äta. Det hände att min man ringde och frågade om han skulle komma hem med lunch åt oss och jag svarade: ”Ja, köp 2 kebabtallrikar, tack. Och något åt dig själv!”

Jag fick dessutom svår ischias och var tämligen orörlig under flera månader.

Under alla dessa år, från början av 80-talet, hade jag bantat till och från… Jag har varit medlem i Viktväktarna otaliga gånger och testat i princip alla pulverdieter och bantningsdieter som finns! Kålsoppa, banan, flygvärdinna, hospital…

Jag har också, mot bättre vetande, gett mig på diverse piller, bl.a. sådana som baseras på efidrin. Detta är ett ämne som i viss mån påminner om amfetamin; du får ökad aktivitetslust och minskad aptit. Jag visste naturligtvis att detta var farligt, jag arbetade ju med missbrukare! Trots att efidrin INTE är amfetamin så gav det utslag när jag testade en urinsticka på jobbet! I början på en pillerkur kände jag mig smått speedad. På min arbetsplats!

Men min desperation över min övervikt var större än något annat…

Jag skyndar på historien lite…

I januari 2007 var måttet rågat. Jag var separerad/frånskild sedan ett drygt år, hade 4 barn och vägde ca 110 kg…

Jag gick till min läkare på vårdcentralen och sa att jag ville ha en remiss till en gastric bypass. Min läkare visste inte mycket om operationer och var tveksam. H*n hade läst att man måste ha ett BMI på minst 40 och den dagen hade jag ett BMI på 39,8. Jag var desperat och sa: ”Antingen skriver du remissen idag, eller så kommer jag tillbaka om ett par veckor med ett BMI på 42!”.

H*n skrev remissen… *skrattar*

Ännu en galen sak i vår galna värld; att redan överviktiga personer faktiskt ibland måste GÅ UPP YTTERLIGARE för att få hjälp med att GÅ NER!!! Så desperat kan en människa bli…

Sedan dröjde det ändå till november 2008 innan jag opererades. Då hade jag ”varit besvärlig” och ringt och tjatat flera gånger. Till slut fick jag kontakt med vårdlotsen som hjälpte mig att åberopa vårdgarantin. Min remiss flyttades till Ersta i Stockholm – jag fick min operation och mitt landsting, dvs Östergötland, betalade. När jag skulle börja flyta (gå på pulverdiet för att minska fettet kring levern, vilket underlättar operationen för kirurgen) 2 veckor före operationen vägde jag 124,8 kg.

Jag föddes den 10:e augusti 1971, men mitt liv började på riktigt den 19:e november 2008.

I nästa del av denna artikel kommer jag att berätta hur.

Ingenting är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid... Flört

Annons:
JereMina
3/9/11, 11:46 PM
#1

Vilken intressant artikel och skriven så att jag bara vill läsa mera…tack och väntar på fortsättningen Tungan ute

[AnnikaOhlsson]
3/10/11, 9:25 AM
#2

Håller med Susanne… vill läsa mer! Jätteintressant juh! :-)

stina63
3/14/11, 8:02 PM
#3

Väldigt intressant artikel maggan,. Du har varit med om mycket, Glad

[Chakra]
3/15/11, 8:24 AM
#4

Tack för din intressanta berättelse, och för att du delar med dig av din "viktresa"

[AnnikaOhlsson]
3/15/11, 1:27 PM
#5

Jag känner igen mig själv mycket i detta! Men mer tack!! Jag slukar allt om detta nu!! :-)

pia63
3/15/11, 6:08 PM
#6

Skönhet inifrån kan växa när omvärlden ser den yttre …. tyvärr bedöms man ju efter den yttre , och när man bedöms negativ får man aldrig en chans att låta den inre växa och synas … oftast!

Fast.. ( min) Maggan har - kan jag skvallra - en enormt vacker insida och utsida.. och hade redan den innan gbp!  *ler varmt*

Annons:
Maggan71
3/16/11, 5:08 AM
#7

Tack alla för kommentarer och vänliga ord! Och extra varma kramar till bästaste Pia… *ler*

Jag har del 2 nästan klar i huvudet, gäller bara att få ner den i text också… Skrattande

Ingenting är omöjligt. Det "omöjliga" tar bara lite längre tid... Flört

Vargflickan
3/19/11, 8:50 PM
#8

Vad starkt av dig att skiva om det här. Ljusa lyckönskningar, hoppas framtiden ger dig mycket glatt i livet :)

When I let go of what I am, I become what I might be.
-- Lao Tzu

Skogshumblan
3/23/11, 4:10 PM
#9

Wow vilket mod du har Maggan! Att dela med sig såhär öppet om sitt liv på detta ärliga & "nakna" sätt! För mig är skönhet en kombination av inre och yttre trygghet & kärlek. Att ha balans i sin tillvaro och självbild och inte låta Jante eller någon annan styra. Om man mår bra, trivs med sig själv & den kroppshydda man har. Då spelar det ingen roll om man motsvarar samhällets normer på vad skönhet är. Det var svårt att hitta rätt formuleringar & ord men jag hoppas det inte blev för vattnigt eller luddigt…

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

lojna
4/7/11, 8:32 AM
#10

Intressant läsning..

O jag önskar dig lycka till…

Pagan
4/24/11, 9:20 PM
#11

Tack så mycket Maggan. Du skriver så inlevelsefullt och intresseväckande. Ska bli riktigt intressant att läsa del 2. Har en vän som genomgick sådan op för 2 år sedan och även hon kan berätta om hur livet fick en ny vändning. Övervikt sätter ju spår både fysiskt och psykiskt som är svår att föreställa sig. Min vän säger sig fått ett helt annat liv, att folk behandlar henne annorlunda och att hon vågar så mycket mer nu. Att hennes verkliga jag kommit i dagen. Jag kan ju vittna om hur förändrad hon blivit, gladare, shoppar gärna och ser mer optimistiskt på tillvaron. Men en sådan op är ju ganska allvarlig och det finns risker som man måste räkna med, det är som du säger ingen quick fix.

Om du tror att du vet allt, är du dåligt underrättad

Sajtvärd Tarot

Upp till toppen
Annons: