Mytologi, kultur och religion

Det spökar i Silvergruvan...

2008-01-28 20:05 #0 av: LottaU

Sala silvergruva omtalas i skrift för första gången redan år 1510 och under Gustav Vasas tid hade gruvan sin glansperiod. I mitten av 1500-talet inträffade flera stora ras som gjorde gruvarbetet både svårt och farligt.
År 1650 började "Drottning Christinas schakt" sänkas och detta schakt blev sedermera gruvans centralschakt. Schaktet är idag 257 meter djupt.

Under 1700-talet bearbetades delar av gruvan som ej tidigare varit undersökta och stora malmfyndigheter påträffades på 90 respektive 155 meters djup. I mitten av 1800-talet fick gruvan åter ett uppsving genom den begynnande industrialiseringen. År 1908 lades driften i storgruvan ned och idag så är gruvan verksam som museum och visningsgruva.

Gruvfrun vakade hela tiden över arbetarna. Det gällde att vara artig mot henne och knacka tre gånger i berget innan man gick ned. Man läste också den speciella gruvbönen, både för att visa tacksamhet att
Sala hade en silvergruva och givetvis för att undvika olyckor. Många arbetare har hört gruvfruns sång, då kommer en olycka snart att ske.

Gruvfrun måste behandlas med stor respekt. Man får absolut inte vissla, svära eller skrika nere i gruvan. Man får inte heller skada eller döda några djur där. Bröt man mot dessa regler kunde riktigt hemska saker hända. Ras var vanliga i gruvan och man var säker på att det var Gruvfrun som låg bakom dessa.
Respekterar man istället Gruvfrun visar hon tacksamhet genom att lämna en rik malmåder.

Under arbetet i gruvan hade bergsmän uppfattat bestämda slag från bergväggen. De avbröt genast arbetet.
Men samma dag kom ett lag av 18 gruvdrängar till gruvan. De ville inte låta sin planerade dag i gruvan gå förlorad, utan fortsatte under skratt och skämt över gruvfruns närmanden och rädslan hos bergsmännen.

Med jämna mellanrum fortsatte gruvråets varningar. Och så följde katastrofen. Gruvfrun hade inte varnat utan orsak. Knackningarna kom i snabbare följd och deras skämt byttes mot oro. Allvarsamma lämnade de verktygen och sökte skydd. Men då var det för sent. Med brak och dån störtade berget ned, fastklämde och skadade några av dem, men dödade ingen.

Trots detta berättar sägnen, blev de obevekligt avstängda från de levandes värld. De instängdas klagan, omväxlande med böner och psalmsång hördes i dagar och veckor. Raset storlek gjorde det omöjliggjorde alla räddningsförsök. Krutet hade inte börjat användas i gruvorna och den vanliga sprängningsmetoden - tillmakningselden - kunde inte användas då de innestängda då kvävdes av rök och vattenångor.

Oberörd av risken för nya ras deltog kungen själv i räddningsarbetet. I mångdubbla skift bedrevs nu arbetet, där större delen av befolkningen deltog. Ändå gick arbetet alldeles för långsamt

När de instängda klagade över sin hunger, gjordes lyckade försök att i bergspringor trilla ned ärtor till de nödställda. Men efter raset steg hela tiden vattnet i gruvan, oåtkomligt för  räddningsmanskapets
pumpar och hinkar. Det steg tum för tum och nådde till sist de innestängdas sista tillflyktsort, tystade deras jämmer och avslutade deras lidande. Där bakom bergsmassorna har de enligt sägnen
fortfarande sin grav.

Det sägs även att vissa guider i gruvan har råkat komma till gruvfruns fest där de döda är bjudna till bords tillsammans med gruvfrun där långt ner i gruvan.

Drottning Christinas schakt

Drottning Christinas schakt

 

Anmäl
2008-01-28 20:05 #1 av: LottaU

Sala silvergruva, silverfyndighet sydväst om Sala, Västmanlands län i drift från 1400-talet till 1908. Gruvan hade tre storhetstider: tidigt 1500-tal, mitten av 1600-talet och sent 1800-tal. Under de bästa åren producerades 3-5 ton silver per år och totalt utvanns mer än 400 ton silver och omkring 40 000 ton bly. Gruvans djup blev mer än 300 meter, med en sammanlagd längd av gruvgångar och rum på över 20 km. Silvret var viktig som myntmetall och gruvan var enligt Karl IX Riksens förnämsta Clenodium.

Sala stad anlades för gruvans skull av Gustav II Adolf 1624 och man anlade även två stora vattensystem med sjöar och dammar som försåg gruvan med energi. Under vissa perioder på 1500- och 1600-talet användes krigs- och straffångar, även tyska bergsmän var inkallade för gruvdriften.

 

Anmäl
2008-01-28 20:09 #2 av: LottaU

Någon som har varit ner i gruvan?

Jag har inte varit ner, skulle aldrig tordas, inte pga gruvfrun, men jag skulle bli tokig av instängdhet...

Min sambo har varit ner och det kryllar av fladdermöss som viner förbi en ovanför huvudet!

Det gick någon serie för en hel del år sen, och där var det inspelat från gruvan, där dom berättade om gruvfrun. Väldigt spännande!

 

Anmäl
2008-01-28 23:52 #3 av: AlexandraP

Jag har vart nere i gruvan en gång, jag var runt 10 år då och var med min pappa. Redan då fick jag lite halv panik. Men det var jätte häftigt att gå ner där :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.