Efter döden
Vad tror ni händer när man dör?
Hmm, bra fråga. Jag har nog faktiskt inte kommit fram till någon åsikt faktiskt. Även om jag tänker en del på det då och då. Jag har så många idéer om det där, så det är svårt att sammanfatta…
Fast jag kan tycka att det är ett ganska obehagligt ämne på något sätt.
Jag tror inte att man upphör att existera, att man bara ruttnar i jorden och att själen också försvinner. Nej, jag tror att man fortsätter, men vart vet jag inte.. Det enda jag är rädd för är att behöva vara ensam där på andra sidan, när jag väl dör.
Det finns ingen död - själen fortsätter och du behöver aldrig vara rädd att du är ensam.
Läs Böckerna "Samtal med Gud" del 1,2 och 3. Där får du massor med svar på dina funderingar.
Kram
Lena
Lena, kan du inte ge mig en liten sammanfattning om vad de handlar om?
Oj! Där berättas om att själen är odödlig
att gud är kärlek
att kärlek är allt som finns
att tankar är skapande
att det är viktigt att lyssna till sin själ
att vi är gud och gud är vi
att tiden inte existerar, det är något som människor själva skapat
att allt sker nu.
Å där står så galet mycket. De finns i pocket alla tre och är inte dyra.
Neale Donald Walsch heter han som skrivit böckerna
Kram
Hmm, att vi är gud och gud är vi låter som ett uttalande som faller mig i smaken. Jag tror definitivt inte att det sitter "en gubbe däruppe" som styr och ställer. Jag är nog mer en sådan som tror på att allt, precis allt, sitter ihop. Någon sorts blandning av naturinriktade religioner fast med inspiration av Carl Sagans Cosmos.
Hm, jag kan nog svamla på i evigheter om jag väl orkar, för det jag tror på är rätt virrigt, även för mig…
Jag tror att själen vandrar runt i ett ställe tills det är dags att inta en ny kropp och föds på nytt.:-)
MVH Ylva
* Bloggen om mitt liv *
#5 Låter intressant.. Ska kolla om jag hittar! Tack.
#6 Åh, men sådär tror jag också! Att allting liksom sitter ihop, och att det är ens gud. Att det man tror på är "gud", eller vad man än vill kalla det. Brukar vara ganska komplicerat att förklara för folk.
Men jag brukar jämföra det med rymden. Om man tänker att jag är solen, och runt mig cirklar massor av planeter. Och varje planet är en "tro", och tillsammans blir det ett slags system, och det "systemet" är min gud. (Komplicerat? Nejdå )
#8 Det låter inte så komplicerat när du beskriver det så, tycker jag!
Jag har inte kunnat komma på något bra sätt att förklara vad jag tror på ännu, men man försöker ju lite då och då… Med varierande resultat!
Jag tror att vi inte att vi slutar existera utan vidareutvecklas och fortsätter att existera.
Kan rekomendera att läsa boken "Livet efter döden" av Deepak Chopra
~ mayolica ~
Läste någonstans här på iFokus att någon beskrev det ungefär så här: Innan vi föds är vi en enda stor gemensam själ, likna det vid en sjö. När vi sen föds blir en droppe från den sjön vår själ i kroppen vi lever. När sen livet tar slut återvänder vi till sjön, den gemensamma själen. För mig känns det tryggt att tänka så. Det är som att min själ återvänder hem då jag dör och jag behöver inte vara rädd.
#11 Det var också en ganska fin beskrivning..
# 11 precis så förklaras det i boken Samtal med Gud fast med andra ord…
Tycker om din beskrivning - väldigt vacker och så klart håller jag med dig i dina tankar. Tack för de vackra orden.
Kram